Johanna Toftby ryter till åt en läsare som kommenterat hennes utseende.
Men… är det inte skillnad på att kritisera någons utseende och någons klädval?
Får man inte tycka att en tröja – som personen mest sannolikt får betalt för att visa upp – är ful?
Det är väl ändå en JÄVLA skillnad?

Fast…
Om man får kritisera en tröja som någon fått betalt för att visa upp, borde inte samma princip gälla en plastikoperation som man får betalt för att visa upp?
(Jag menar inte Johanna specifikt här utan branschen mer generellt!!)
Principen är ju densamma, eller hur? Få betalt för att visa på en produkt och marknadsföra ett företag – men vad det är för produkt och företag har ju influencern valt själv.
Tröja eller tuttar, same same egentligen.

Hur tänker ni här? 
Jag hade tänkt avsluta mitt inlägg efter meningen ”Det är väl ändå en JÄVLA skillnad?”, men insåg att skillnaden kanske inte är så pass stor som jag först tänkte.
Är det inte jäkligt snårigt egentligen när den egna kroppen blandas in som marknadsförande verktyg?

https://www.instagram.com/p/B_xNmjbl-wx/

Jag får KLÅDA under fotsulorna av den här reklamen samtidigt som jag blöder från trumhinnorna!
Jag har avskytt den från första stund och jag tänker inte ens lite be om ursäkt för det.
Den är HEMSK!
Det får mig att hata Johan Ekelund, Mauro Scocco, Ratata, Frida och hela jävla gänget bakom – trots att de inte gjort annat än skriva låten och eventuellt lite missat att stoppa en licensförfrågan från Telia.

För låten är ju underbar!
Innan det här hände.
UNDERBAR! Den var med på min första full-cd som jag någonsin fick i min ägo, en samlingsskiva med just duetter och den låg mig SÅ varmt om hjärtat och sen kom den här jävla reklamen!

 

Äntligen! I dag klockan 11.00 kom domen mot min stalker som var åtalad för bland annat olaga förföljelse och olaga hot. Och hon är dömd nu. Jag kan inte med ord beskriva hur det känns just nu. Jag är lättad, jag har haft ett rent helvete med den här människan. Hon har helt medvetet hotat med att döda mig och mina barn. Att tingsrätten bekräftar vad hon gjort känns som en så stor upprättelse.
[…]

Hon blev dömd för olaga förföljelse, olaga hot och övergrepp i rättssak. Samtidigt fälldes hon för flera brott mot andra människor också.
Som straff får hon en månads fängelse, skyddstillsyn och ska genomgå en behandling. Eftersom tingsrätten skriver att det är stor risk att hon fortsätter med dessa brott så blir det fängelse kombinerat med tillsynen för att minska risken. Månaden har hon redan suttit av eftersom hon varit häktad, men att det ens blir fängelse känns som en stor seger.
Jag hade förstås önskat hon fick sitta inlåst längre men en fängelsedom och påföljden känns ändå som en lättnad och en seger. Hon ska dessutom betala mig 25 000kr i skadestånd. // Johanna Toftby

Efter att ha flyttats fram flera gånger pga corona så kom då slutligen domen i rättegången mot den kvinna som bland annat trakasserat Johanna Toftby i över 10 års tid.
Jag vet hur påfrestande det varit för Johanna att domen blivit försenad gång på gång, en vecka i taget, men nu är den alltså här och om jag förstår det hela rätt så har den åtalade dömts på alla punkter utom en, punkt 1..
Inne på Johannas blogg kan du läsa om hennes känslor kring att kvinnan slutligen blev dömd.
Att den här människan behöver behandling är ju ställt utom varje rimligt tvivel (för att fortsätta på juridik-lingo) och jag hoppas att hon får all den hjälp hon kan tänkas behöva.

Vad säger man?
”Grattis till domen”?
Det skrev jag innan, men det känns ju helt fel, som att det skulle vara något att gratulera – att äntligen ha fått gehör för trakasserier som pågått i tio år? ”Skönt att de tror på dig”, absolut, men grattis?
Hade kvinnan friats hade jag kunnat förstå att man beklagar det, men man gratulerar väl ändå inte till en fällande dom?
Eller?

Vill du läsa mer om det här så hittar du inlägg här, här, här, här och här. 

Igår skulle domen mot den 42-åriga kvinna som står åtalad för flera olika brott mot fyra olika målsägande (bland annat Johanna Toftby kommit) men den har inte blivit färdigställd av tingsrätten och datumet är framflyttat en vecka. 

Jag läste förundersökningen för en annan av de målsägande, inte Johanna Toftby alltså, och det är obehaglig läsning.
Personen(den åtalade) vi kan kalla ”A” (med en fejkad profil) vill kalla en främling (målsägande) ”B” hon skrivit till för första gången för ”mamma” och typ bli adopterad av henne (B) och när B ifrågasätter detta så hotar A med att ta livet av sig och när B sedan blockar A så letar A upp Bs mobilnummer och smsar henne där hon bland annat önskar livet ur hennes son. Hon skriver också att B och hennes son var ”som en familj för A” och då är detta första gången A och B skriver till varandra. B svarade A från första början för att vara snäll då A framställde sig på ett sätt som B kunde relatera till.
Sen gick det snabbt utför.
A försöker även få kontakt med B på Facebook och skapar upp en falsk profil för Bs sambo med hans bilder och söker kontakt med Bs son den vägen.
Detta är en av många saker som kvinnan A står åtalad för i den här rättegången och som hon nekar till eller vägrar kommentera..

A – den åtalade kvinnan ska dock ha erkänt övergrepp i rättssak och olovlig identitetsanvändning och åklagare Jessica Wenna yrkar på fängelse i 6-10 månader för de brott kvinnan gjort sig skyldig till gällande dessa fyra målsäganden.

Om en vecka ska domen komma alltså, jag återkommer med den då.