Jag skulle vilja säga två.
Max.
En uppifrån och en från sidan.
Har man inte lockat läsarna till att vilja laga samma recept då, så finns det ingen bildkavalkad i världen som kan åstadkomma det.
För mig blir reaktionen snarare den motsatta. Jag har tröttnat på receptet innan jag ens hunnit skrolla till slutet av inlägget.

Johanna Toftby håller inte alls med mig, utan verkar tycka att ju fler, snudd på identiska bilder på en skrikgul pasta, desto bättre. 
Det blir ju heller inte bättre av att jag tycker att det är en skymf mot lussekatter att ha saffran i mat.
Frukt i mat – nej.
Saffran i mat – nej.
Lussekatter året om i butik – ja.

Tack för tips!

Det här tycker jag är lite intressant…
Johanna Toftby, som i normala fall gapar om ”näthat” så fort någon inte riktigt håller med henne, och/eller ifrågasätter någonting hon gjort, skriver så här på Facebook.
Bilden är lite dålig så jag skriver ut konversationen här nedan.

En följare skriver:
Vad händer här i kommentarerna? Hon kallas sjuk i huvudet? Idiot?
Det är ingenting annat än näthat.
Ingen av oss vet vad som hänt mellan dem och därför borde vi vara lite försiktiga med att uttala oss, tycker jag. Om vi vill att ungdomar inte ska mobba varandra på nätet så borde vi som vuxna föregå med gott exempel.

Johanna Toftby svarar:
Nej, håller inte med alls.
Man får ha åsikter.
Inget näthat alls.

När någon skriver att den här kvinnan måste vara sjuk i huvudet så är det, enligt Johanna Toftby, en åsikt och inget näthat. 
Jag undrar om Johanna Toftby använder samma mätsticka vad gäller sig själv?
Hur tror ni det skulle låta om det ramlade in 100 kommentarer under det här inlägget, om att Johanna Toftby är sjuk i huvudet?
Jag hade förmodligen haft Trolljägarna på min uppfart snabbare än jag kan skriva ”hycklare” 100 ggr i ett excel-dokument.

Johanna har rensat bort den här delen av sitt kommentarsfält nu, men det ligger fortfarande kvar kommentarer om att kvinnan är sjuk i huvudet.
Hon har bara tagit bort sin del där HON försvarar det.
Så praktiskt.

Tack för tips!

Klart som korvspad, eller hur? 🙂