Visa det här inlägget på Instagram

Om ni följer bloggen och min resa efter min hysterektomi förra året så har jag berättat om infektionen jag fick bakom ärret. Jag fick ett stort hematom som krävde flera antibiotikakurer innan det till slut gick över. Men bulan under ärret gick aldrig bort och det stramar och drar jättemycket. Förutom att det såg hemskt ut så satt ärret fast längre in i buken, så i dag har de öppnat upp en bit, lossat och sytt igen allt igen så att ärret sitter ytligt istället som det ska göra. // Johanna Toftby

Allting verkar ha gått bra för Johanna Toftby, som även är rädd för att sövas efter tidigare upplevelser, och eftersom det här var en ganska så ytlig kirurgi så fick hon komma hem redan samma dag.
Stort krya på dig, Johanna!

Visa det här inlägget på Instagram

Hur många paket Bregott tror ni Johanna Toftby behövt offra för att köpa sin nya Chanelväska?
Nog ganska många va?

Det här var priset på en likadan väska, som såldes använd i april 2022.

Tack för (spar)tips! 

Visa det här inlägget på Instagram

För drygt ett år sedan opererade Johanna Toftby bort sin förstorade livmoder som var full av myom.
Hon delade sin upplevelse med följarna men erkänner idag att det fanns vissa aspekter av det hela som hon inte velat dela – förrän nu.

Jag har skrivit om hur svårt allt varit efteråt, men en sak jag inte nämnt är hur svårt det var med tarmarna. Det är en så stor påfrestning för kroppen och tarmarna är stressade, de ska hitta sin nya plats i det stora hålrum som det blev efter att min stora livmoder togs bort. 

Den hade även skruvat sig rejält så tarmar och urinblåsa satt på fel ställen. Jag trodde jag hade något riktigt fel med mina tarmar efteråt och vet ni, det kan tyvärr även bli att man inte kan hålla tätt. Då menar jag inte bara urinblåsan… // Johanna Toftby

Jag har aldrig tänk på det viset, men det är ju klart att det blir ett stort hålrum när man tar bort ett stort organ.
Det är ju inte som att man fyller ut det med någonting annat.
Detta fick mig av någon anledning att tänka på när alla influencers förstörde möbler med fogskum, vilket var en dålig idé från början till slut. Så lämna fogskummet därhän, och försök inte fylla ut några kroppsliga hålrum med det, oavsett om ni känner att ni fått feeling eller inte.

Jag uppskattar verkligen Johannas transparens och är säker på att hennes öppenhet kan hjälpa kvinnor som står i begrepp att genom liknande operationer.

Jag skulle vilja säga två.
Max.
En uppifrån och en från sidan.
Har man inte lockat läsarna till att vilja laga samma recept då, så finns det ingen bildkavalkad i världen som kan åstadkomma det.
För mig blir reaktionen snarare den motsatta. Jag har tröttnat på receptet innan jag ens hunnit skrolla till slutet av inlägget.

Johanna Toftby håller inte alls med mig, utan verkar tycka att ju fler, snudd på identiska bilder på en skrikgul pasta, desto bättre. 
Det blir ju heller inte bättre av att jag tycker att det är en skymf mot lussekatter att ha saffran i mat.
Frukt i mat – nej.
Saffran i mat – nej.
Lussekatter året om i butik – ja.

Tack för tips!