Johanna Toftby menar att hon inte tänker argumentera med kontot Aningslösa Influencers eftersom de är anonyma – trots att de enbart presenterar fakta och frågar henne om hon reflekterat över sin påverkan på miljön och andra människor i sin roll som influencer.
Det är märkligt, men jag kan köpa principen!
Absolut!
Anonyma människor är läskiga, tänk om de är bots eller liknande?

Men om JAG ställer samma fråga till Johanna? (Eller någon annan identifierad person som undrar samma sak?)
Jag gör det med namn och bild och är en person av kött och blod som Johanna till och med träffat en gång så det borde inte vara några konstigheter alls.
Kan hon då ta en debatt?
Och att kalla dem ”klimat-troll” känns anings överdrivet med tanke på att hon själv erfarit vad verkliga nät-troll kan ställa till med. Dessa ”nät-troll” presenterar fakta, ställer en enkel fråga och är aldrig varken otrevliga eller hetsiga.
Ordet ”nät-troll” ska –  på samma sätt som ord som mobbing, näthat eller drev – inte missbrukas.

Vad tror ni?
Kommer Johanna svara på frågorna istället för att gå till attack?
Attack är visserligen bästa försvar men ändå…?
Det vore ju trevligt.
Och skiter hon i miljön och inte ens vill reflektera över den – säg det då!
Jag har mer respekt för någon som är ärlig, framför någon som slingrar sig.

 

Nu räcker det med näthat och jag är väldigt glad att Trolljägarna ringde mig i våras. Trollet Linda hade hållit på och jävlats med mig och många andra i över tio år när hon hittade ett nytt offer i form av Annica. Hur kan man ge sig på och vara så fruktansvärt jävlig mot en så svårt cancersjuk person. Det övergår mitt förstånd. //Johanna Toftby

Om ni följer Johanna Toftby så vet ni att en fruktansvärd kvinna som kallade sig ”Anna” trakasserade Johanna och hennes svårt sjuka vän Annica med kommentarer, brev och andra vidrigheter under lång tid. 
Kvinnan visade sig senare heta ”Linda” och vara bosatt i Eskilstuna  och nu berättar Johanna att hon, tillsammans med Robert Aschberg, åker hem till den här kvinnan och konfronterar henne öga mot öga i Trolljägarna.
Kvinnan är sedan tidigare polisanmäld, men hade jag fått chansen så hade jag tagit den, precis som Johanna. Att ge sig på en svårt cancersjuk kvinna får nog de flesta att se rött och jag är glad att Trolljägarna kontaktade Johanna och att de på detta sätt visar att man inte är anonym på nätet.
Jag tycker det är skitbra, men det är det inte alla som gör.

Vissa av kommentarerna på Johannas blogg anser att det är omoraliskt att göra tv av sådant här.
Håller någon med? Jag gör det inte!
Ska man låta folk få trakassera människor vind för våg bara för att de eventuellt kanske mår lite psykiskt dåligt eller att EN av dem kanske är psykiskt sjuk?
Hur många tror ni kommer gömma sig bakom det i så fall, där bakom skärmen?
Om man trakasserar människor anonym bakom en skärm för att man mår psykiskt dåligt så behöver man få hjälp! Inte få hållas.
Om alternativet är att de antingen får hållas, eller exponeras i Trolljägarna så faller min röst på Trolljägarna.
Det är i alla fall min ståndpunkt.

Jag har väldigt svårt för sånt och det blir inte bättre av att jag inte har någonstans att ta vägen. Kalla mig idiot eller tyck att jag har fel, men att amma inför andra är stor skillnad om barnet är litet. Ett spädbarn ska få äta när det villl. Jag ammade båda mina tjejer upp till de var 6,5 månader, sedan var både de och jag nöjda. Det finns inte mycket näring i mjölken efter det ändå. 

Men nu pratar vi om ett barn som äter pommes, knäpper upp mammans tröja och får amma utan att mamman gör det minsta för att skyla sig eller vilja sätta sig lite diskret. Så där sitter jag med nakna bröst mitt framför mig när jag försöker jobba. Någon mjölk verkade inte komma, barnet skrek bara och mamman plockade lika öppet fram det andra bröstet också medan hon fingrade på sin mobil.[…]

Jag kan inte för hela mitt liv förstå varför man vill göra så mitt bland allt folk. Tycker ni att det är ok att amma stora barn bredvid andra och visa tydligt hela sitt behag? Vissa saker är privata, hur naturliga de än är. Därför har vi till exempel toaletter, alla vill inte se helt naturliga saker hela tiden.//Johanna Toftby

Johanna Toftby beklagar sig högljutt över en kvinna som ammar sitt barn på tåget och på så vis ”tvingar” upp sina tuttar i ansiktet på medpassagerarna. Personligen har jag svårt att förstå vad hon är så himla upprörd över. 
Det är ett par bröst. Hon själv har två.
Jag undrar om hon blir lika upprörd över att se andra kvinnors bröst i exempelvis duschen på gymmet? Det är nämligen exakt samma bröst som på tåget, den enda skillnaden är att i duschen på gymmet så har de inte direkt något syfte medan på tåget ger det mat, närhet och trygghet åt ett barn.

Att detta är en het potatis går enkelt att utläsa från Johannas kommentarsfält där åsikterna skjuts som pilar åt båda hållen. 
Jag tillhör alltså den ringhörna där amning på tåg inte är en särskilt big deal. Blir man så pass obekväm över en ammande kvinna som Johanna blev här, så får man väl ta bilen. Eller själv sätta sig på toaletten för att jobba – en garanterat tuttfri zon. (Bortsett från de egna då men de är stört omöjliga att springa ifrån.)

Vilken kategori tillhör du? 
Den obrydda eller den extremt upprörda?

Om du inte på rak arm vet hur du skulle reagera – titta på bilden här nedan och föreställ dig att jag har en unge hängandes och dinglar från ena nipplen.
Tankar? Reaktion?