Att det då och då brinner i huvudet på influencers pga kommentarer de får eller rent av brev de får hemskickade är för mig föga förvånande. 
Man får bli irriterad och säga ifrån, sätta ner foten, blockera ip-nummer och egentligen styra och ställa med sitt kommentarsfält precis så som man själv önskar. Det är ingen mänsklig rättighet att få skriva kommentarer på personers sociala medier eller på annat sätt uttrycka sin åsikt utan det är helt upp till plattformens innehavare att bestämma det.
Det finns ju så klart mer eller mindre rekommenderade sätt att som en stor influencer sköta sina kommentarsfält professionellt , men i slutänden så är det influencern som har det sista ordet.
Visst, man kan alltid försöka kringgå det genom att skicka ett faktiskt brev hem till någon med sin åsikt men det tas inte alltid emot så där jätteväl.

Som jag önskar att det här inte var Johanna Toftbys sista ord. 
Att hon – pga att hon är irriterad på en läsare som skriver både elaka och hårda ord i kommentarer – slänger ur sig något sådant här för att ”ge igen”.
Vill hon kommentera den här ”Pias” vikt och kroppsstorlek negativt för att ge igen så får hon givetvis göra det, men ge FAN i att bunta ihop övervikt med att inte vara attraktiv. Fet och ful är på intet vis synonymer som slentrianmässigt ska sitta ihop bara för att vi lever i ett samhälle där detta är så normaliserat att man knappt reagerar på det längre.
Men jag reagerade på det här, och tycker att hennes uttalande säger mer om Johannas syn på överviktiga människor än någonting annat.
Och med tanke på den mängd människor som läser det hon publicerar varje dag så hade jag önskat en smula mer betänkande och besinning innan hon slänger iväg en text i akt och mening att såra denna ”Pia”, en hämnd som riskerar att bli på bekostnad av så många fler än så.

Tack för tips!

Jag fick ett brev från någon jag inte känner. Åtminstone antar jag att det är från någon jag inte känner, folk som jag känner brukar skriva vem det är ifrån. I stället fanns det bara en bild på mig själv och en kort text: “Vet du att vi tycker att du var mer naturlig och snygg innan du gjorde fillers och läppförstoring. Det är inget bra budskap till unga tjejer att man ska se tillgjord ut tyvärr.”

Förlåt! Du eller ni som jag aldrig träffat, förlåt! Jag menade inte att få er att må så dåligt med lite filler att ni måste kolla upp min adress, skriva ut en bild på mig, klippa och klistra, köpa frimärke och kuvert och gå till brevlådan för att skicka det. // Johanna Toftby

I en tid då analoga brev i brevlådan är lika ovanligt förekommande som bilder på Fanny Lyckman iklädd byxor så är det lite fascinerande att Johanna Toftby, de senaste åren fått hem TVÅ stycken, varav ett till och med var handskrivet.
Det handskrivna brevet bestod av en äcklig text till Johannas cancersjuka vän Annica, där någon alltså har satt sig ner med papper och penna och skrivit ett jävla brev till henne som gick ut på att försöka knäcka henne och ifrågasätta hennes sjukdom, då hon verkade må så bra under sin utlandsresa.
Annica förlorade tyvärr kampen mot cancern och finns inte längre kvar att skicka korrespondens till, men vad gör det när man kan skicka skit till Johanna med posten istället?

Det här är en helt ny nivå av engagemang som är svårt att hitta i dessa digitala dagar.
De flesta tror jag på sin höjd skulle tänka tankar som dessa, men att sätta sig vid datorn, klipp och klistra ihop ett dokument, skriva ut det, skaffa kuvert, leta fram adressen och skriva den på kuvertet, frankera brevet för att så slutligen lägga det på lådan är imponerande. Imponerande, men inte riktigt på ett normalt, sunt vis utan mer på ett ”handen som gungar vaggan-vis”…

Vad är nästa steg för det här uttrycksfulla trollet?
En insändare? Dagens tistel? En inhyrd barbershop-kör som i fyrstämmig harmoni levererar sjungande förolämpningar?

Minns ni när Johanna Toftby medverkade i Trolljägarna och hur hon, tillsammans med programledaren Robert Aschberg, konfronterade den kvinna som trakasserat både henne och hennes vän Annica i flera år?
Vissa människor skulle kanske ta det som en indikation på att man blivit påkommen och att det är dags att lägga av, men inte det här trollet.
Åh, nej! Efter att ha misslyckats med att få kanalen att inte sända programmet hon är med i, så verkar uppmärksamheten snarare ha varit bensin på elden än någonting annat.

Nu är förundersökningsprotokollen här och då det är på över 500 sidor så jag inte hunnit lusläsa varenda rad, men har ändå fått en hyfsat bra bild över vad den här kvinnan sysslat med de senaste åren. 
Brotten hon kommer åtalas för är Olaga förföljelse, Olaga hot, Övergrepp i rättssak och Överträdelse av kontaktförbud.
Här nedan finner ni ett fragment av alla de hot och andra obehagligheter som polisen kunde koppla till henne då hon inte direkt är någon Lisbeth Salander. 

Det kommer att bli rättegång och därför vill jag säga så lite som möjligt om själva åtalet och förundersökningen nu. Men jag kan säga att det känns otroligt skönt att det faktiskt händer något, att polis och åklagare tar det på allvar. Vilket fantastiskt jobb de gjort. 

Jag har haft en stalker i många år, det har verkligen varit fruktansvärt och det sista året spårade det ur rejält. Riktigt jävligt. Mina känslor kring detta går inte sätta rätt ord på och vad jag känner för vad den här människan ställt till det med. Jag har inte sovit själv en enda natt på flera år. 

Efter rättegången kommer jag berätta allt. Ni kommer inte tro det är sant, det har verkligen varit en mardröm. // Johanna Toftby

Jag kan inte säga för säkert att det är samma stalker som Aschberg hälsade på i ”Trolljägarna” som nu åtalas men det känns väl ganska rimligt?
Det ska bli väldigt intressant att höra Johanna berätta om det efter rättegången, eller så beställer jag FUPen för att läsa in mig på ärendet om ni är intresserade?

Det är SÅ glädjande att se att den här typen av brott börjar tas på allvar av polis och rättsväsende, även om majoriteten av alla anmälningar läggs ner.
Jag hoppas att de fällande domarna som vi sett i år kan statuera exempel på att man faktiskt KAN åka dit om man beter sig som en stalkande rövhatt.
Många bäckar små, eller ringar på vattnet – kärt barn har många namn men jag hoppas att allt det här leder till någonting bra och att fällande domar kan agera som varnande exempel i framtiden.