Jag fick ett brev från någon jag inte känner. Åtminstone antar jag att det är från någon jag inte känner, folk som jag känner brukar skriva vem det är ifrån. I stället fanns det bara en bild på mig själv och en kort text: “Vet du att vi tycker att du var mer naturlig och snygg innan du gjorde fillers och läppförstoring. Det är inget bra budskap till unga tjejer att man ska se tillgjord ut tyvärr.”

Förlåt! Du eller ni som jag aldrig träffat, förlåt! Jag menade inte att få er att må så dåligt med lite filler att ni måste kolla upp min adress, skriva ut en bild på mig, klippa och klistra, köpa frimärke och kuvert och gå till brevlådan för att skicka det. // Johanna Toftby

I en tid då analoga brev i brevlådan är lika ovanligt förekommande som bilder på Fanny Lyckman iklädd byxor så är det lite fascinerande att Johanna Toftby, de senaste åren fått hem TVÅ stycken, varav ett till och med var handskrivet.
Det handskrivna brevet bestod av en äcklig text till Johannas cancersjuka vän Annica, där någon alltså har satt sig ner med papper och penna och skrivit ett jävla brev till henne som gick ut på att försöka knäcka henne och ifrågasätta hennes sjukdom, då hon verkade må så bra under sin utlandsresa.
Annica förlorade tyvärr kampen mot cancern och finns inte längre kvar att skicka korrespondens till, men vad gör det när man kan skicka skit till Johanna med posten istället?

Det här är en helt ny nivå av engagemang som är svårt att hitta i dessa digitala dagar.
De flesta tror jag på sin höjd skulle tänka tankar som dessa, men att sätta sig vid datorn, klipp och klistra ihop ett dokument, skriva ut det, skaffa kuvert, leta fram adressen och skriva den på kuvertet, frankera brevet för att så slutligen lägga det på lådan är imponerande. Imponerande, men inte riktigt på ett normalt, sunt vis utan mer på ett ”handen som gungar vaggan-vis”…

Vad är nästa steg för det här uttrycksfulla trollet?
En insändare? Dagens tistel? En inhyrd barbershop-kör som i fyrstämmig harmoni levererar sjungande förolämpningar?

Minns ni när Johanna Toftby medverkade i Trolljägarna och hur hon, tillsammans med programledaren Robert Aschberg, konfronterade den kvinna som trakasserat både henne och hennes vän Annica i flera år?
Vissa människor skulle kanske ta det som en indikation på att man blivit påkommen och att det är dags att lägga av, men inte det här trollet.
Åh, nej! Efter att ha misslyckats med att få kanalen att inte sända programmet hon är med i, så verkar uppmärksamheten snarare ha varit bensin på elden än någonting annat.

Nu är förundersökningsprotokollen här och då det är på över 500 sidor så jag inte hunnit lusläsa varenda rad, men har ändå fått en hyfsat bra bild över vad den här kvinnan sysslat med de senaste åren. 
Brotten hon kommer åtalas för är Olaga förföljelse, Olaga hot, Övergrepp i rättssak och Överträdelse av kontaktförbud.
Här nedan finner ni ett fragment av alla de hot och andra obehagligheter som polisen kunde koppla till henne då hon inte direkt är någon Lisbeth Salander. 

Det kommer att bli rättegång och därför vill jag säga så lite som möjligt om själva åtalet och förundersökningen nu. Men jag kan säga att det känns otroligt skönt att det faktiskt händer något, att polis och åklagare tar det på allvar. Vilket fantastiskt jobb de gjort. 

Jag har haft en stalker i många år, det har verkligen varit fruktansvärt och det sista året spårade det ur rejält. Riktigt jävligt. Mina känslor kring detta går inte sätta rätt ord på och vad jag känner för vad den här människan ställt till det med. Jag har inte sovit själv en enda natt på flera år. 

Efter rättegången kommer jag berätta allt. Ni kommer inte tro det är sant, det har verkligen varit en mardröm. // Johanna Toftby

Jag kan inte säga för säkert att det är samma stalker som Aschberg hälsade på i ”Trolljägarna” som nu åtalas men det känns väl ganska rimligt?
Det ska bli väldigt intressant att höra Johanna berätta om det efter rättegången, eller så beställer jag FUPen för att läsa in mig på ärendet om ni är intresserade?

Det är SÅ glädjande att se att den här typen av brott börjar tas på allvar av polis och rättsväsende, även om majoriteten av alla anmälningar läggs ner.
Jag hoppas att de fällande domarna som vi sett i år kan statuera exempel på att man faktiskt KAN åka dit om man beter sig som en stalkande rövhatt.
Många bäckar små, eller ringar på vattnet – kärt barn har många namn men jag hoppas att allt det här leder till någonting bra och att fällande domar kan agera som varnande exempel i framtiden.

Att influencers släpper böcker i samma rasande tempo som de bränner av bubbel-luncher på Berns är förmodligen inga nyheter för er.
Vissa får bokkontrakt innan de ens har en idé om vad boken ska handla om, medan andra får försöka ett par gånger innan någon nappar, men publicerade, de blir de.
Just nu håller jag på att läsa Rachel ”Yoga girl” Bråthens nya bok, samtidigt som jag slängt ett öga på Virtanens bok som utgivits på norskt förlag. En läser jag för att jag vill, en annan mer för att jag borde känna till innehållet i den. Jag själv omnämns ju i den och det är ju alltid något. 😉

Nu har Johanna Toftby släppt en bok som heter ”Middag hos mig” som bland annat innehåller recept och matminnen. Två kategorier jag inte är jätteintresserad av om jag ska vara ärlig. MEN!
Dukningar och dekorationer! Herregud, jag ÄLSKAR sånt, men bara för att jag älskar det så betyder det ju inte att jag fötts som en färdiglärd bordspiffare!
På samma sätt som man kan googla fram recept på nätet så kan man förmodligen även googla fram olika dukningar, men jag tänker att Johanna använder sig av saker som även jag skulle kunna få tag på här, till skillnad från om man hittar amerikanska dukningar eller liknande.

Jag har inte ens tittat i Johannas bok än, men i morse var hon med på Nyhetsmorgon och gick och pulade i bakgrunden under nästan hela sändningen med två fasta inslag.
Det här gillade jag!
Dock är redan vårt matbord så höstigt det kan bli just nu, och utan ett endaste löv i sikte. Jag har nämligen täckt det i tidningar, på vilka det ligger MASSOR av trattkantareller på tork.
Selma och jag hittade en ny svampskog igår här på Värmdö och jag vill tillbaka redan!

”Jag vill bo, i en svamp, annars får jag kramp!!