Visa det här inlägget på Instagram

Efter att Joanna delade ett inlägg på sin story om hur ont det kan göra att sätta in och ta ut en spiral exploderade hennes DM. Hundratals kvinnor hörde av sig med egna berättelser – allt från livshotande symptom till kommentarer som “bit ihop” och “du ska ju klara att föda barn”.
Joanna beskriver hur hon själv svimmade under ingreppet och ifrågasätter varför kvinnors smärta fortfarande inte tas på allvar i vården. För henne handlar det inte om individuell smärttröskel, utan om ett system där kvinnor förväntas lida i tystnad.

Hon avslutar med en tydlig poäng: det här handlar inte bara om spiraler, utan om att kvinnors kroppar och smärta måste börja tas på allvar – på riktigt.

Om jag får komma med mina två cents i ämnet…
1. Jag har själv behövt bli sövd för att spiraler ska kunna plockas in och tas ut
2. Med tanke på att jag hann bli över 40 innan min endometrios diagnosticerades så är det väl uppenbart för alla och envar att den här typen av ”kvinnlig” problematik inte tas på allvar. Hade det däremot handlat om manlig smärta så hade forskningsanslagen stått som spön i backen, men nu – not so much.

Det behöver absolut inte göra ont att sätta in och ta ut en spiral, men spannet av smärta som kvinnor förväntas ”ta” är fullkomligt orimlig.

Bild 1: Men jag förstår ändå att jag får dessa frågor. Är helt med på det. Och för er som är nya här inne så förstår jag att det är förvirrande ibland. Det var en tjej som skrev igår i stil med “men vänta, vänta va. Du är alltså gift? Men var är din man?” Sen skickade hon en bild på Alex. Hah ah! Inget fel i det. Har ju liksom fler bilder på mig och Alex online än med min man. Och det är lugnt. Tycker det är fint att så många skriver och berättar att de har börjat göra mer saker för sig själva i sina förhållanden och hur just detta märkt hur deras relation stärks. Jag säger inte att detta är facit, men jag tror bara att vi många gånger är fast i det traditionella. Att efter en viss ålder, eller när man är gift, eller fått barn osv – att man ska vara eller leva på ett visst sätt. Och att giftermål betyder låsning. Hänger ni med hur jag menar? Låter flummigt. Men. Om man älskar varandra – då finns ju alla möjligheter i världen. Och livet blir mer. Av allt. ❤️

Bild 2: Sen spelar det ingen roll vilket kön, läggning osv – det här är UNIVERSALT: ett sunt förhållande ska inte begränsa vem du umgås med. Kom ihåg det. ❤️

Bild 3: Med det sagt så har jag brutal saknad efter min man som just nu är på en båt i en skärgården med våra vänner och lever sitt bästa liv. Men nästa vecka går han på semester och då är det jag som kommer sitta klistrad på honom som glitterkonfetti igår på min kropp. Längtar. Herregud, ryser när jag tänker på honom. På riktigt. Håret står på armarna. Han. Är. Så. Jävla. Snygg.

Men tills dess – BARCELONAAA BABY!

I förra inlägget tog jag upp Antonija Mandir och hennes inlägg och inställning till att resa och göra saker på egen hand, och här kommer ett till. 
Influencern och Friendcation-grundaren Joanna Swica är en annan influencer som lite går sin egen väg – någonting jag skrivit om tidigare.
Hon har postat tre nya inlägg där hon besvarar frågor om varför hon ofta syns med andra män än sin man. Hon förklarar att de har ett sunt förhållande där båda får göra saker på egen hand, och att man inte måste följa gamla regler bara för att man är gift. Ett bra förhållande handlar om frihet och förtroende – inte kontroll.

Hon säger också att hon längtar massor efter sin man som är ute i skärgården med vänner, men att de snart ses igen.
Tills dess njuter hon av livet i Barcelona, och varför ska hon inte göra det?
Jag älskar att längta, men kanske inte lika mycket att sakna men fatta hur härligt det är när man väl ses och all den där längtar omvandlas till omedelbar kärlek, oavsett om det gäller vänner eller familj.

Hur ser ni på saken?
Vänner av motsatta kön? Är det verkligen en sak att lägga mycket vikt vid?
Jag tycker inte det, men alla är ju olika där.

Vissa uppskattar när influencers frågestunder spänner över en mängd olika ämnen, medan andra föredrar en tydlig röd tråd eller att de fokuserar på ett specifikt tema.
Joanna Swica, för er som kanske inte är bekanta med henne, är en före detta Robinson-deltagare och grundare av företaget ”Friendcation”, som arrangerar resor för kvinnor att träffa nya vänner. Just nu medverkar hon även i tv-programmet The Challenge som går på tv4. Utöver det är hon även en riktig gasell när det kommer till löpning och fungerar som löpcoach, där hon inspirerar och hjälper sina följare med allt som rör löpträning via sitt Instagramkonto.

Joannas senaste frågestund fångade verkligen mitt intresse, särskilt eftersom hon inte bara besvarade frågorna rakt av utan också ställde motfrågor om till exempel målsättningar och, när det behövdes, hänvisade till medicinsk personal istället för att ge råd hon inte är kvalificerad för. Den här typen av ansvarstagande och fokus är något jag uppskattar.

Vad tycker ni om den här typen av inlägg?
Är ni intresserade av mindre, men mer nischade konton som Joannas, där man verkligen kan fördjupa sig i ett specifikt ämne? Eller föredrar ni mer varierade innehåll i influencers frågestunder där allt möjligt diskuteras?
Trevligt eller trist?

Fråga: ”Löpning innan frukost – vad äter du (om något)?”
Svar: ”98% av fallen gör jag inte det. Springer väldigt bra på tom mage. Dricker vatten, lite kaffe & äter efteråt. Har jag däremot långpass eller tuffare pass som kräver mer av mig så äter jag, men då ligger de passen oftast närmare lunch.”

Fråga: ”Bilring runt magen, vilken träning är bäst? Kör endast pass, Spinn, Fight, TRX och Cross C, inget ger resultat.”
Svar: ”Men hur äter du? Det är där du ska lägga om frågan. Se över kosten.”

Fråga: ”Fokus helkropp på gymmet eller uppdelat efter muskelgrupper? 2 gym + 2 löp/v”
Svar: ”Beror helt på vad din målsättning är samt som för många – tiden. Många av mina löpkunder hinner inte med att få till 2 uppdelade pass som jag ofta programmerar och då gör jag ett mixpass där det med ett tillägg för bål i ett av löppassen. Det finns inget rätt eller fel här utan allt handlar om vad du vill uppnå, tiden och vilket fokus du har. Samt hur passen lirar med varandra.”

Fråga: ”Oslo halvmaran på lördag – vad skulle du käkat för uppladdningsmiddag imorn?” Svar: (Ingen direkt text här, men bilden visar Joanna Swica i en artikel från Svenska Dagbladet där hon pratar om att byta ut kaffe och ostmacka mot ett glas rött och pizza innan lopp.)

Fråga: ”Skadat ligament i foten och väntar utredning, vad kan man köra för konditionsträning så länge?” Svar: ”Rådfråga din läkare först och främst. Vet ingenting om din skada. Men vet andra som har fått cykla vid liknande skador MEN jag vet som sagt ingenting om dig. Prata med din läkare!”

Fråga: ”Behöver man särskilda skor för maraton? Eller kan man köra på sina favoriter?” Svar: ”Jag tycker en bra löpgarderob när det kommer till skor kan se ut så här:
Racerskor (dessa kör du enbart lopp och stjärnmärkta nyckelpass eller sista långpasset inför tävling med)
Temposkor för intervaller
– Distanssko (tänk en bekväm allroundsko)
– Trailsko.”

Fråga: ”Hur långt innan ett maraton bör man starta sitt upplägg?”
Svar: ”Beror helt på dagsläget och målsättning. Var befinner du dig IDAG med din löpning och vart ska du? Men generellt via 12-16v är rimligt om du springer idag. Är du helt ny och ska springa maraton i t.ex. juni 2025 så är det dags att börja ta tag i löpningen. Ge dig tid, det går alltid fortfarande fram än man tror. Så vipps så står man där och har panik för att man inte tog tag i träningen i tid.”