Det händer på Instastory

Det var längesen vi hälsade på hos Aisha, men nu är hon tillbaka – med labbrock (nästan).
Hon pluggar just nu och ber följarna om hjälp med sin labbrapport.
Jag har ingen aning om man får crowdsourca sin utbildning på det viset, men det är i alla fall ett trevligt avbrott från alla “tiggeri-inlägg” som annars dominerar flödet.

Tiingelinn har… bakat? Eller åtminstone gjort något i ugnen.
Kanske nästa deltagare i Hela Sverige bakar?
Släng på ett palettblad och kalla det för “fusion”, så är det godkänt i influencer-Sverige.

Eller ska man slopa Tiingelinns bakverk till förmån för dessa? Satu @mybabydolls tycker de är ”over rated” – men jag har inte smakat än. Håller ni med henne, ni som testat dem?

Hanna Theorin visar upp sin söndags-“to do list”.
Jag vet att vissa lever sina liv genom listor, men jag kan tyvärr inte identifiera mig.
Jag har illusionen av att jag minns allt – trots att jag inte ens minns vad jag hade på mig igår.
Listor? Nej tack. Stress i punktform.

Tillägg en timme senare:
Tamejfan, om inte jag behöver en lista över saker att skriva om.
– Sofia Wistams smyckesproduktion
– Vad händer med alla klockor som Ani Jewles skickat ut till influencers – då lanseringen är stoppa?

……..fyll på…..

Jag grävde faktiskt fram min egen red light-lampa – den jag fick när Tareq Taylor och PT-Fia lanserade sin.
Vi får se om den lyckas mota bort höstmörkret. Jag blir nästan fysiskt illamående av mörker och kyla.

Och medan vi andra bleknar bort i novemberljuset har Ribecka och familjen dragit till Hawaii – för att stanna ett bra tag.
De har inte “flyttat”, utan är på rasande fot, som man säger.
På sin story visar hon upp något som ser ut som en frukt, eller rot, eller… något ätbart i alla fall.
Oklart vad, men varmt ser det ut – och just nu räcker det.

Sofia Wistams selfie från fabriken upprör följarna

Bildkälla: Stella Picture // Sofia Wistam Instagram
Bildkälla: Sofia Wistam Instagram
Bildkälla: Sofia Wistam Instagram
Bildkälla: Sofia Wistam Instagram

Sofia Wistam är i Thailand för att besöka fabriken där hennes smycken tillverkas.
Hon tar glatt en selfie med arbetarna i bakgrunden och publicerar även bilder som visar hur smyckena tar form.
Men på bilderna finns också något som är – minst sagt – problematiskt: arbetsmiljön där hennes smycken produceras.
Arbetarna sitter på plaststolar, böjda i positioner som skulle få Arbetsmiljöverket att slå på stora trumman – om det hade hänt i Sverige, en det gör det ju såklart inte. Det är alldeles för dyrt.

Smyckena tillverkas i en fabrik som verkar vara under all kritik, där kostnaden för Sofias resa till Thailand – flyg, hotell och allt däromkring – förmodligen överstiger arbetarnas årslöner.
Men hey, det är ju tanken som räknas. Och selfien blev ju ändå fin. 📸

Men det är inte allt – Sofias uppdateringar fick följarna att reagera å det grövsta.
Inlägget verkar nu vara raderat, men Nyheter24 har publicerat alla bilder i det här inlägget, och postat exempel på hur det lät i kommentarsfältet:

Även på Instagram har flera följare reagerat, och när en person undrade om arbetsförhållanden i fabriken var bra svarade Sofia Wistam: ”Absolut”.

Da fuck?

Men jag är nog mest ställd över selfien ändå.
Trodde hon verkligen att det var en bra idé?
Att det som syntes i bakgrunden – arbetarna, miljön, alltihop – var helt oproblematiskt?

Det är nästan imponerande hur man kan stå mitt i ett arbetsmiljömässigt haveri och ändå tänka:
”Perfekt ljus – ta en bild!”

Sluta skrämma barn på halloween!!!

Varje år när halloween närmar sig dyker samma klipp upp i flödet: vuxna människor som tar på sig blodiga masker, hoppar fram ur buskar eller stormar in i vardagsrum och får små barn att bryta ihop av skräck. Och så skrattar de. Filmar. Lägger upp på TikTok.
Förlåt, men vad är det för fel på folk?

Det är en sak att skoja till det lite på en halloweenfest, där alla vet vad som väntar. Men när vuxna människor medvetet skrämmer livet ur barn – små barn som inte ens förstår att det är på låtsas – då har det passerat alla gränser för humor. Det är inte “bus”, det är bara elakt. Vidrigt.

Barn som gråter, hyperventilerar eller försöker krypa ur en kundvagn för att mamma eller pappa tyckte det “skulle bli en kul video” – hur är det någonsin okej? Vad är poängen? Lite content? Några likes?
Barn ska få tycka att halloween är spännande och roligt – inte traumatiskt. Det är stor skillnad på att klä ut sig till pumpa och att dyka upp i skräckmask klockan nio på kvällen och få ett barn att skrika av panik.

Det finns inget charmigt, “busigt” eller gulligt med att skrämma barn tills de gråter. Det är bara vuxna som missförstått hela poängen med halloween – och borde ta av sig masken, både bokstavligt och bildligt.
SLUTA SKRÄMMA SMÅ BARN!!

Egentligen ville jag inte visa videon pga barnen, men min publicering gör nog varken för eller till vad gäller exponering.

Tack för tips!

En uppföljning på Kissekatt-gate

För några dagar sedan skrev jag det här inlägget om Klara Hammarström från Melodifestivalen och Masked Singer, och hur hon marknadsför sin 9-åriga lillasysters låt ”Kissekatt”.
Jag kallade mig själv för en moraltantens moder när jag ifrågasatte vad det är för låt som storasyster egentligen promotar på Tiktok, men jag var som tur är inte ensam om att reagera, samtidigt som det fanns de som ansåg att det är vi som gör den här sexuella tolkningen av låten som är problematiska.
Nu har fler och fler uppmärksammat klippet, där vissa uppmanar till action, som den här semiinfluencers vars båda klipp jag bäddat in här ovan.
Hon har själv anmält låten till både Barnombudsmannen och kontaktat Universal Music som är det bolag som distribuerar låten, och vill se sina följare göra samma sak för att kräva svar och ansvar.

Det är följade meddelande hon vill se få fötter:

Ämne: Begär bedömning av barns exponering i låten “Kissekatt”

Hej,
Jag kontaktar er angående låten “Kissekatt”, framförd av Annabel Hammarström (9 år), utgiven av Radio Addict Records AB och distribuerad via Universal Music Sweden den 17 oktober 2025.

Texten innehåller formuleringar som “om du kommer hit i natt kan du få klappa…kissekatt”, vilket uppfattas som sexuellt anspelande.

Att ett barn framför denna text väcker allvarliga frågor om ansvar, etik och skydd mot exploatering.

Jag ber därför att ni gemensamt:

1. Gör en bedömning av låtens lämplighet i relation till barns exponering i media.
2. Redovisar vilka rutiner som finns för att skydda minderåriga artister.
3. Klargör om några åtgärder kommer vidtas.
Enligt barnkonventionens artiklar 19 och 36 ska barn skyddas från alla former av exploatering.

Jag vill se att svenska myndigheter och musikbolag tar detta på allvar.
Vänliga hälsningar,

Skicka till:
info@universalmusic.se och bo@barnombudsmannen.se

I hennes kommentarsfält finns de som hyllar hennes initiativ, samtidigt som det finns de som känner exakt motsatsen från henne, mig och många andra. Och så finns det de som drar det hela….till sin spets så att säga.
Här kommer ett utdrag:

 

Mamman till Kissekattbarnet – Anna Hammarström – säger så här om saken till Expressen:

– I mina ögon är en kissekatt en katt. För mig är det här en barnlåt där hon sjunger om sin katt. Jag har inte så mycket mer att tillägga, säger hon.

Men de som gör den här sexuella tolkningen, vad tänker du om det?

– Det får stå för dem, säger Anna Hammarström som berättar att hennes dotter älskar att sjunga och alltid har gjort det.

– Hon och hennes kompisar har dansat till den här låten hemma ända sedan de hörde den för första gången. Hon blev jätteglad när hon fick möjlighet att sjunga den.