Jag är hemskt ledsen att det här inlägget inte är brand spanking nytt men så blir det ibland, men jag tänker att ni kanske ändå vill ha ett inlägg om domen mot Christofer Lundström?

Igår dömdes nämligen Chrippa till två år och nio månader för en rad grova ekonomiska brott, men meddelade direkt att domen ska överklagas till hovrätten. Han har även fortsatt reseförbud tills fängelsestraffet verkställs, med anmälningsplikt, vilket innebär att han behöver anmäla sig till polismyndigheten varje tisdag. Även två av hans familjemedlemmar fälls för penningtvätt, men däremot frias hans pappa från alla brottsmisstankar, vilket fick Chrippa att uttrycka:

Jag är glad över att min älskade pappa friades, han är oskyldig!

Chrippa meddelas också näringsförbud i fem år och ska till staten betala nästan 900 000 kronor.
Tankar?

Visa det här inlägget på Instagram

Vi går skilda vägar ❤️
I över fyra år har vi fått dela livet tillsammans, formas, utvecklas, växa ihop, växa isär. Nu tar livet en annan riktning och kärleken mellan oss fortsätter, men som familj och inte som par.
Vi älskar varandra och är djupt tacksamma för att livet förde oss samman och dessutom gav oss Theodor. Saker blir inte alltid som vi tänkt oss, men det blir bra ändå ❤️

Ida Nordfors och Sebastian Martinsson fann kärleken i tv-programmet ”Bachelor” 2021 och för snart två år sedan fick de sonen Theodor.
Nu meddelar paret att de avslutar sin relation men att de fortfarande älskar varandra och kommer göra sitt bästa för att ge sonen en så bra framtid som möjligt.
Jag har läst att vissa reagerat på den formuleringen, varför de gör slut om de fortfarande älskar varandra men jag tänker väl att de älskar varandra på ett vänskapligt plan, snarare än som ett kärlekspar?

Är det så att de flesta kärlekspar tar slut snabbare än tidigare eller är det bara ett intryck jag fått av att spendera för mycket tid på sociala medier?
Det känns som att alla par gör slut, mest hela tiden, men det kanske bara är jag som tycker det?

Visa det här inlägget på Instagram

Ellinor Bjurström öppnar upp på Instagram och berättar att hennes ångest är tillbaka och att hon inte har en aning om varför. Vad det är som triggar den?
Är inte det grejen med ångest, att den bara dyker upp som gubben i lådan utan förvarning och ibland även utan att man förstår varför?
”SURPRISE!!!” liksom?
Hon berättar att hon har mått så bra de senaste åren, efter att hon fick hjälp av att gå i terapi och med viss medicinering, men att ångesten nu är tillbaka och ger sig i uttryck av en mängd fysiska symptom. En av anledningarna till att hon tycker att det här är så jobbigt är för att hon inte riktigt sett sig själv som en person som ens kan lida av ångest, men ångest – precis som andra sjukdomar som exempelvis alkoholism – kan drabba vem som helst, och tar inte hänsyn till varken samhällsklass eller yrke.

Hon delar sitt inlägg eftersom hon vill visa alla sidor på sociala medier, och inte bara är det är guld och gröna skogar, och i kommentarsfältet möts hon av både stöd, värme och kärlek – både från kollegor och följare. 

Visa det här inlägget på Instagram

Julen beskrivs ofta som årets mysigaste tid, men för någon som lever med en ätstörning kan den kännas som ett enda långt stresspåslag. Allt kretsar kring mat: planeringen, förberedelserna, samtalen runt bordet och de sociala reglerna kring ”ta lite till”, ”smaka det här” och ”det hör ju julen till”. Där andra ser traditioner kan du känna krav, press och en ständig bevakning av vad du gör eller inte gör. Julbordets överflöd, som ska symbolisera trygghet och gemenskap, blir istället en plats där du måste navigera mellan ångest och förväntningar samtidigt som du försöker hålla ihop inför familjen. Det är utmattande att behöva vara ”glad” när hela rummet är fyllt av det du försöker hantera varje dag – och när ingen riktigt ser att kampen pågår mitt i allt det röda glitter och pepparkaksdoftande lugn.

Därför vill jag lyfta fram det här inlägget av Dr Klara Edlund, som är legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut, klinisk handledare i KBT och docent i psykologi vid Uppsala universitet.

1993 startade hennes forskningsarbete på området ätstörningar vid Uppsala universitet. Under sju års tid följdes över 1000 skolflickor i olika åldrar runt om i Uppland för att försöka identifiera risk- och skyddsfaktorer för utveckling av ätstörningar. Arbetet ledde fram till en doktorsavhandling år 2000.
Man kan alltså säga att hon är mer än en expert på ämnet, och hon använder sig av sociala medier för att kommunicera och diskutera det här känsliga ämnet.
Tyvärr var den här föreläsningen med Dr Edlund och Tjejzonen igår, men jag vill ändå rekommendera hennes Instagramkonto och hemsida om man vill veta mer om hur man kan hjälpa och stötta sina nära och kära som kanske lider av ätstörningsproblematik.

Tycker du att julen är jobbig av den här anledningen, eller vet du att du har någon i din omgivning som du tror kanske mår dåligt av att det här?