Hur likt är för likt?

Dessa hårklämmor kommer från en butik Léonie Items. (Inte Lailas, ber om ursäkt för det)
Ett fempack med hårklämmor kostar normalt 445 kr på Léonie Items, men just nu är de här ovan på rea och kostar enbart 289 kr.

Jag hittade dessa hårklämmor, både på Amazon och AliExpress – och då till ett aningens lägre pris.
I mina ögon är det mer eller mindre identiska – det finns ALLA möjliga färger att välja på och jag visar bara ett par stycken i det här inlägget.
På Léonie Items hemsida så står det att planerad leverans förväntas ske efter 24/10 vilket får mig att undra över ifall det rör sig om ”drop shipping” som de pysslar med här.

Så vad säger ni?
Hur likt är FÖR likt?

Tack för tips!

Uppmanar företag influencers att bryta mot marknadsföringslagen?

Det här är en konversation mellan en influencer och en av mina följare om företaget ”Better Feast Sverige” som betalat för att influencern ska göra reklam för dem.
Det mest anmärkningsvärda är inte att inlägget inte är reklamidentifierat – det ser jag i princip varje dag i mitt Instagramflöde bland de jag följer – utan att det är ett medvetet val från influencerns sida eftersom företaget verkar ha uppmanat hen till det.

Trots att många av er som läser Bloggbevakning har bra koll på marknadsföringslagen vid det här laget så tänker jag att vi kan gå igenom saken en. gång. till.
Influencern menar alltså att företaget sagt till hen att hen inte behöver reklamidentifiera sitt inlägg, och att det är upp till företaget att ansvara för att meddela influencern om eventuell reklamidentifiering. Min följare skriver – helt korrekt – att företaget inte kan bestämma någonting sådant och att inlägget bryter mot marknadsföringslagen.
Influencern tror sig vara helt fri från ansvar och hen skriver till min följare att hon kan skriva till företaget i fråga om hon tycker att det är så upprörande.

Okej, vi tar det här från början…
Influencern ansvarar själv för att inlägget är korrekt reklamidentifierat enligt marknadsföringslagen.
Det går inte att skylla ifrån sig eller försvara agerandet med att företaget sagt till dem att inte reklamidentifiera inlägget.
Vad företaget har för åsikter vad gäller reklamidentifiering av inlägg är totalt irrelevant i sammanhanget.
Om Konsumentverket väljer att ta inlägget till Patent- och marknadsdomstolen så gäller stämningen både företag och influencer – inga bortförklaringar kommer hjälpa dig där.
Som influencer är det ditt ansvar att ha koll på marknadsföringslagen och hur den ska appliceras för att ett inlägg ska vara korrekt. Detta eftersom det här är ett jobb och där gäller lagar och regler, precis som med vilket annat yrke som helst.

En stämning i Patent- och marknadsdomstolen brukar kosta en influencer mellan 200 000 kr till 300 000 kr i juridiska kostnader, men det kan vara en högre eller lägre summa beroende på hur många inlägg stämningen omfattar.
Vill man läsa om konsekvenserna av att fällas i Patent- och marknadsdomstolen så går det bra att klicka HÄR. Katrin Zytomierska stämdes och fälldes för felaktigt reklamidentifierade inlägg för sitt företag ”Clean Eating”, bland annat hade hon använt uttrycket ”Samarbete”, vilket Patent- och marknadsdomstolen slog fast inte var korrekt eller tillräckligt tydligt.

Att företaget i det här fallet aktivt uppmanar influencern att inte reklamidentifiera sitt inlägg är betydligt mer problematiskt än att skriva ”Samarbete” istället för ”Betalt samarbete”, då man trots allt haft ambitionen att göra rätt, men använt sig av en icke godkänt markering.

Om jag vore den här influencern så skulle jag snabbt som attans reklamidentifiera alla mina inlägg med köpt marknadsföring, innan Konsumentverket får upp ögonen för dem.
Kanske är de rent av här inne och läser? Vem vet? 😉
Jag skulle även klippa alla band till företaget, som agerar extremt oprofessionellt, och vars uppmaning skulle kunna kosta influencern flera hundratusentals kronor.
Avslutningsvis skulle jag ta mig en titt i Konsumentverkets vägledning för marknadsföring på sociala medier, för att lära mig vad som gäller när jag gör reklam på mina plattformar.

Så…
Influencern är 100% ansvarig för att, på sina plattformar, följa relevant lagstiftning vad gäller köpt marknadsföring. 
Vad företag uppmanar till eller vilka bortförklaringar eller ursäkter influencern försvarar sig med, är ingenting annat än slöseri med tid och energi.
Det är totalt meningslöst alltså, så gör inte det om du vill uppfattas som professionell och undvika att stämmas i Patent och marknadsdomstolen.

Jag har sökt företaget i fråga och kommer uppdatera inlägget om/när de återkommer med en kommentar.

Tack för tips!

Våga vägra vara konsekvent

Varför håller man på så här?
A och O enligt marknadsföringslagen är tydlighet, och trots det så försöker influencers – som Sara Bolay här – skriva sina reklaminlägg på så många olika sätt som det bara går för att försöka verka ”lite mindre köpt”.
Varför?
Ett av hennes inlägg är ”reklam för”, ett annat har bara ett ”AD” i början, en formulering som Konsumentverket avråder från att använda, och sist men inte minst har vi ett ”I samarbete med..” – en formulering som fällts av Patent och Marknadsdomstolen som otillräcklig, vilket innebär att den alltså inte är en godkänt reklamidentifiering.

Influencers lever på att göra reklam. 
Det är inget fel med det, men varför inte välja sina reklamsamarbeten med lite omsorg så att man stå för dem och tydligt markera ut sin reklam? Och då menar jag inte ”I stolt samarbete med…” som också bara är ett sätt att linda in köpt reklam, ett sätt som då inte heller är godkänt enligt Patent och Marknadsdomstolen.

Tre reklaminlägg – tre olika försök till reklamidentifiering. 
Det är mer ludd här än i en använd torktumlare i ett flerfamiljshus, i behov av en stor arg lapp.

Vilken Influencer upplever ni är mest och minst luddig i flunsvärlden?

Frontar Gina Tricot medvetet med en ätstörd modell?

Jag har funderat länge och väl på hur det här inlägget ska skrivas eftersom det är SÅ viktigt att ansvaret läggs där det hör hemma – nämligen hos Gina Tricot.
Jag kan inte nog poängtera att det här inlägget inte har för avsikt att kritisera Bianca Ingrosso, inte ge sig på henne, inte skada henne eller på annat vis påverka henne negativ, men med tanke på hur Gina Tricot har agerat i den här frågan hittills så kände jag bara att ”nu räcker det!”

Innan jag går in på vad som fick mig att reagera så här så vill jag att vi backar bandet tillbaka till 2013. 
Detta år använde sig Gina Tricot av en väldigt smal modell som fick många att reagera – bland annat innehavaren av Maratonbloggen – som ifrågasatte hälsoaspekten av deras kampanj.
Företagets dåvarande marknadschef – Fredrik Skåntorp – gjorde då följande uttalande:

 ”Vi har alltid goda avsikter med vår reklam och är väl medvetna om att vi tillsammans med andra modeföretag och media har en påverkan på unga kvinnors ideal. Det är en viktig debatt som är ständigt aktuell för oss som modekedja. Vi vill alltid att våra modeller ska se sunda och friska ut och är noggranna med att det inte ska finnas någon som helst koppling till ätstörningar eller problem med de vi samarbetar med. 
Anne Vyalitsyna, vår nuvarande modell, är naturligt smal och är en atletisk person som tränar ofta och bl a sprungit New York Marathon. Vinkeln på den aktuella bilden kan ge ett smalt och avlångt intryck, det håller vi med om. Hoppas detta svar ger dig en tydligare bild av hur vi på Gina Tricot ser på det och vi hoppas att du inte reagerar på liknande sätt när du ser vår nästa kampanj. Med vänlig hälsning, Fredrik Skåntorp, Marketing Director”
Vi är noggranna med att det inte ska finnas någon som helst koppling till ätstörningar eller problem med de vi samarbetar med.
Spola fram bandet till den enorma kampanj som Gina Tricot nu lanserat tillsammans med Bianca Ingrosso, en offentlig person med – enligt egen utsago – en aktiv ätstörning (bulimi) som ständigt är närvarande i hennes sociala medier och andra publika sammanhang.
Redan i sitt sommarprat 2018 pratade hon om sin sjukdom som hon säger att hon kanske aldrig kommer bli riktigt frisk ifrån.
I förra veckans avsnitt av Wahlgrens Värld så bråkar Bianca med sin mamma och sin bror om sin ätstörning och hur ingen får prata om hennes kropp.
När Bianca fick frågan för någon månad sedan om hon redigerat sin midja smalare på en reklambild för Ani Jewelry så svarade hon att hon blivit smalare pga att hon inte mått så bra.
Bianca är det första personen att erkänna att hon fortfarande är sjuk i sin ätstörning, så hur resonerar egentligen Gina Tricot här?
De kan ju knappast ha missat att Bianca är sjuk, med tanke på att hennes sjukdom ständigt nämns i media.
Jag tog kontakt med Gina Tricot och ställde, följande inledande frågor för några veckor sedan:
Jag undrar, har Gina Tricots värderingar förändrats sedan 2013? (Jag bifogare det tidigare uttalandet från företaget)
Är det, 9 år senare, helt plötsligt okej att använda en modell med som öppet erkänt att hon fortfarande är sjuk i en ätstörning?
Är Gina Tricot villiga att kompromissa på den här punkten, för att kunna använda Bianca Ingrosso i sina kampanjer. // Från mitt mail till dem
Återigen – kritiken riktas mot Gina Tricot, inte Bianca Ingrosso.
Jag kan inte säga det nog många gånger.

Här nedan följer mailväxlingen mellan mig och Gina Tricots ”Social media and Communications manager” som kom till stånd först efter att jag skickat flera påminnande emails:


Här blev det knäpptyst från Gina Tricot, och de raderar även konsekvent alla kommentarer som innehåller kritik mot att företaget använder en uppenbart sjukmodell.
Trots upprepade mail, med frågor om senaste Wahlgrens Världavsnittet och kundernas reaktioner på kampanjbilderna som den här ovan på Bianca, så har jag inte fått några fler svar.
Reaktionerna på bilden här ovan låter så här:
Här är annan kritik som riktats mot Gina Tricot i den här frågan:

 

Texten här nedan kommer från samtal med Helena Eneroth Hånell – Leg. Psykoterapeut, specialist inom ätstörningsbehandling och tidigare verksam på SCÄ (Stockholms Centrum för ätstörningar) – om inte annat specificeras – och hon har läst och godkänt texten. 

Enligt Eneroth Hånell så påverkas människor överlag av att se smala modeller.
Hon nämner en studie hon tagit del av, som slog fast att drygt 74% av kvinnor i åldern 14-75 var missnöjda med sin vikt och ville gå ner i vikt. Det är så klart inte alla som hamnar i en ätstörning pga det, utan enligt den var det runt 1% som fick anorexi eller liknande.
Den siffran har ändrats i och med pandemin.Den har ökat, i och med att människor blev ensamma med sina sociala medier på ett annat sätt än det varit tidigare, när man ändå fick annan en input och inte enbart förknippade hur värdefull man var, med vad som stod på vågen.
Vill man göra det enkelt så skulle man kunna säga att “när vi tittar på smala, framgångsrika modeller så mår vi sämre och det gjorde vi redan när det bara fanns veckotidningar med den här typen av innehåll, men att folk skulle hamna i en ätstörning enbart på grund av det, går inte riktigt att säga.
Det är många olika saker som kan trigga igång en ätstörning.
Helena Hånell har själv funderat över ansvarsfrågan – i det här fallet Gina Tricots –  och haft kontakt med företag som anlitar för smala modeller, eftersom detta förstärker det här med att “jag måste svälta mig själv för att kunna arbeta som modell” och då även anlita influencers som modeller, som man uppenbart ser är för smala.
När jag tar upp min kommunikation med Gina Tricot, som mer eller mindre medger i sina mail att de absolut vet om att Bianca Ingrosso är sjuk i en ätstörning men väljer att anlita henne ändå för att få slå mynt av hennes kommersiella inflytande och påverkan  – trots företagets tidigare ställningstagande mot allt sådant  – så blir Helena Hånell inte förvånad.
Enligt henne ser många Bianca som en viktig förebild- hon är rik, framgångsrik och vacker, men i och med att ett företag anlitar henne som är sjuk i en ätstörning, så blir det ju samtidigt öppet att Gina Tricot stöttar det här.
Hon säger också att rent hypotetiskt, blir det inte svårare att söka hjälp, och rädslan större för att gå upp i vikt, om det här är någonting man lever på?
Enligt Helena så är det företagen som har ett ansvar och många företag har ju tagit till sig att vi ser olika ut och att man inte ska låsa sig på ett enda ideal, trots att branschen fortfarande till stor del är vikt och utseendefokuserad.
Att man ser ju sällan baksidorna av att leva i svält ett längre tag på bild, utan då ser man bara det här glamorösa.
Att man ser ju inte att en ätstörd person blir mer isolerad, att mycket av tankarna om att hen är en värdefull människa försvinner, för det är ju det som sker när man bara värderar det som står på vågen.
När man låter det avgör huvuvida man är värd att äta eller inte eller borde eller inte borde göra det ena eller det andra.Enligt Helena Eneroth Hånell så hade Gina Tricot fortfarande kunnat använda sig av Bianca Ingrosso som modell, om haft som krav att hon ska gå i behandling för sin ätstörning, lite som om hon hade varit sjuk i ett substansmissbruk – ”sök hjälp så står vi bakom dig” men så är ju inte fallet här.
I det senaste avsnittet av Wahlgrens Värld så frågar mamma Pernilla Wahlgren Bianca om hon träffar sin bulimi-terapeut på vilket Bianca svarar att hon inte har tid för det och blir arg när Pernilla säger till henne att det borde vara prio 1.
I Biancas utbrott säger hon att sjukdomen är med henne varje sekund, av varje dag, året om och får henne att tänka att hon är tjock, att hon har problem med maten, är rädd för kolhydrater och går och spyr, och det här uppmuntrar Gina Tricot genom att fronta sina kampanjer med Bianca, trots kännedom om hennes sjukdom.
Helena Eneroth Hånell menar att Gina Tricot, i det här fallet, absolut har ett ansvar som företag, för det handlar ju också om Biancas hälsa.
Hade företaget inte stått för det här så hade de ju valt en annan modell.
Hon undrar om det kan bero på att Gina Tricot inte förstår hur allvarlig den här sjukdomen är?

Att vara i svält och även att kräkas är farligt och du kan dö av den här sjukdomen. Det är jättefarligt. Det är inte en förkylning utan det här är en allvarlig sjukdom. // Helena Eneroth Hånell

Gina Tricots anledning “att de vill vara inkluderande” genom att anlita en ätstörd modell ger Helena Eneroth Hånell inte mycket för, och detsamma gäller för underkläderföretaget Intimissimi som också använt sig av Bianca som modell.
Föga förvånande för er som läst Bloggbevakning under lång tid kanske, med tanke på att Intimissimi ägs av Calzedonia Group som avslutat ambassadörskap med svenska influencers som de ansett blivit för stora för att representera dem. 

Det som är anmärkningsvärt här är hur Gina Tricot helt går emot sitt tidigare ställningstagande, i och med vetskapen om att Bianca ÄR sjuk, men inte aktivt går i behandling för att bli frisk eller i alla fall bättre.
Det är ju också problemet när man är sjuk i en ätstörning, att man inte vill ha hjälp, säger Eneroth Hånell och fortsätter:
Det är svårt att gå igenom en behandling, för det är svårt att gå upp i vikt och sluta kräkas, det är en smärtsam behandling – för alla inblandade, även mäniskorna runt omkring en.
För det påverkar ju alla nära och kära man har i sin omgivning, men så länge Bianca bara omger sig av ja-sägare som tjänar pengar på att hon tjänar pengar så är det ju ingen som kommer sätta ner foten, spår Eneroth Hånell.
Av Instagraminlägget att döma så verkar mamma Pernilla Wahlgren vara den enda som konfronterar Bianca Ingrosso med frågor om ätstörningen, för att få henne att inse behovet av behandling. 

Det är här jag – Camilla – känner mig splittrad i den här granskningen, och varför jag vänt mig till en specialist på just ätstörningar.
Trots att jag riktar min kritik mot Gina Tricot – så är det i grund och botten en sjuk person som det hela handlar om, men som också är ett varumärke som företag tjänar miljoner kronor på genom att samarbeta med.

Med tanke på att Gina Tricot raderar alla kommentarer på alla plattformar som innehåller kritik mot valet av modell eller oro för Biancas hälsa, så framstår företaget som väl medvetna om problematiken men väljer att se mellan fingrarna på den för att kunna exploatera Biancas varumärke och säljkraft. 

Och ytterligare en gång – ansvarigt för den här extremt problematiska kovändningen från 2013 ligger på Gina Tricot.
Jag kritiserar Gina Tricots val att fronta en enorm kampanj med en människa som är sjuk i en ätstörning, som har över miljonen fans på Instagram, av vilka många är unga tjejer.
Är det viktigare för Gina Tricot att kunna spegla sig i Bianca Ingrossos kommersiella kraft och påverkan, än fortsatt vidare ta avstånd från att använda modeller där det kan finnas koppling till ätstörningar eller problem.
Jag kan inte tolka deras tystnad på annat sätt än att svaret på den frågan är ”ja”.

Jag har upprepade gånger sökt Gina Tricot för ytterligare svar och förtydliganden, men de har valt att inte återkomma.


Så här presenteras Helena Eneroth Hånell på sin nuvarande arbetsplats:
Helena kommer senast från Stockholm centrum för ätstörningar (SCÄ) där hon har arbetat med behandling individuellt, för familjer och i grupper. Hos SCÄ har hon även handlett sina kollegor och medförfattat forskningsartikel om utvärdering av familjeterapi. Helena har även tidigare erfarenhet från Barn- och ungdomspsykiatrin, Sachsska barnsjukhuset samt från stadsdelsförvaltningen.