Influencerdrömmar och verkliga skulder

Bildkälla: Von Tilander Instagram
Bildkälla: LT.se

Länstidningen, LT, har tidigare skrivit om Karolina ”Von” Tilander och hennes kurs i ”affiliate marketing” – en kurs som ska lära dig att tjäna stora pengar. Afilliate marketing är alltså annonslänkar, där personen som postat länken antingen tjänar pengar varje gång någon klickar på den, alternativt får en viss procent på alla köp som skett via deras länk.
Om du vill tjäna 50 000 kronor på en månad via en länk som ger dig 10% på varans pris, så måste du få folk att köpa varor för 500 000 kronor under samma månad.

I den här artikeln får vi möta Anna Stålnacke, en kvinna som sa upp sig från sitt jobb för att satsa helhjärtat på ”affiliate marketing” genom en kurs som hon betalade 10 000 kr för. 
Företaget heter NextLevel och precis som namnet antyder tar det henne till nästa nivå – fast inte på det sätt hon tänkt sig. Hon tjänar inte pengar på sina länkar och istället får hon ett nytt “erbjudande” för att kunna betala för kursen som hon fortfarande är skyldig företaget pengar för. Hon erbjuds att själv börja sälja kurser. Pyramidspelets klassiska lösning när produkten inte säljer – sälj drömmen istället, för det här är ingenting annat än ett pyramidspel.

Så här säger Anna till LT om att marknadsföringen på sociala medier riktar sig till just ensamstående mammor:

Vi kanske är mer godtrogna, men jag tycker det är fel. Afiliate marketing är egentligen inte fel, ur företagens perspektiv. Men när vi som enskilda personer ska marknadsföra vår länk med produkter eller tjänster, behövs det en följarskara på sociala medier.

Vidare berättar hon att hon inte tjänade några pengar, och att hon trodde att hon i alla fall skulle komma upp i 10 000 kronor till att börja med. Hon berättar vidare att hon trodde så himla mycket på att hon skulle tjäna pengar på sin marknadsföring och att hon ägnade hela sin vakna tid åt det här. Det valet får hon stå för själv, säger hon eftersom det var hon som valde att säga upp sig för att satsa på det här upplägget.

Det är här influencern Karolina “Von” Tilander kommer in i bilden, för det visar sig att det är hennes kurs som Anna ska sälja, samma kurs som hon själv misslyckats med att tjänar pengar via.
Anna får personlig kontakt med Karolina som levererar både uppmuntran och löften om 2 000 kronor i provision per såld kurs (som kostar 10 000 kronor).
Problemet är att kurserna visar sig vara lika svårsålda som de är omöjliga att tjäna pengar genom – precis den fällan som gjorde att Anna nu satt där hon satt.

Så här säger Anna Stålnacke till tidningen LT om sin kontakt med Karolina Tilander:

Jag skrev väldigt mycket till henne, jag var frustrerad. Jag lyckades inte och jag visste inte vad jag skulle ändra på. Von Tilander svarade alltid väldigt snabbt. Hon sa att jag fick ta de sakerna med min egen mentor, även om det var hennes kurs jag marknadsförde.

LT har publicerat delar av samtal mellan Anna Stålnacke och Karolina Tilander där man hör hur en potentiell kund diskuteras – en person i ekonomisk utsatthet, med god man, där man hoppas att hen “förhoppningsvis” ska kunna betala för kursen snart.
Anna säger att hon inte vill jämföra det med en sekt, men det blir lite sektliknande, när det är många som pratar om samma sak hela tiden.
Anna sitter i dag med skulder på 8 000 kronor på Klarna och i ett sämre ekonomiskt läge än innan hon började, men säger samtidigt att det var hennes val att säga upp sig och hoppa på det här tåget.
Idag säger Anna att hon ofta får meddelanden från andra i samma situation. Människor med skulder som sitter i samma sits som hon själv.
Trots att hon är djupt kritisk till upplägget så har hon valt att inte radera sitt gamla innehåll där hon marknadsförde saker och sedan kurserna, då att hon inte vill att det ska se ut som att hon försöker dölja något.

Det man tydligt kan se här är ett mönster där ekonomiskt utsatta personer lockas av löften om snabba inkomster, samtidigt som riskerna och svårigheterna tycks vara betydligt större än vad marknadsföringen ger sken av.
Frågan är inte om affiliate marketing i sig är lagligt för det är det,  utan problemet är hur det marknadsförs, till vem och med vilka förväntningar.

Lagligt? Ja.
Smutsigt? Också ja.

Prinsessan Madeleine fälls för vilseledande marknadsföring

Reklamombudsmannens opinionsnämnd fäller Prinsessan Madeleines reklam för sin och Weledas nya hudvårdsmärke för barn – MinLen – som vilseledande genom sitt påstående att ”MinLen is the first natural, responsible, multi-generational skincare brand in Europe – created with the needs of both young and growing families in mind.”

Så här sa Hovet till RO om saken:

Enligt Kungl. Hovstaterna var syftet med inlägget på Prinsessan Madeleines officiella konto att informera om
prinsessans nya kommande yrkesverksamhet. Syftet var inte att marknadsföra några produkter. Produktlinjen
beskrevs i allmänna termer. Det fanns ingen omnämning av några specifika produkter. Produktlanseringen var
dessutom mer än sex månader senare vid tidpunkten för inlägget.

Det handlar om ett enda inlägg på Prinsessan Madeleines officiella konto, som aldrig har använts igen för varu-
märket. Företaget kommer att använda andra sociala mediekanaler gällande varumärket och självklart följa svenska marknadsföringsregler.
Hovet har vidtagit åtgärder gällande digitala officiella konton för att säkerställa att information inte missuppfattas
och feltolkas i framtiden.

RO tyckte å andra sidan inte att det krävdes en reklammärkning på inlägget, då de anser att det framgår att det rör sig om reklam, vilket känns en smula slappt jämfört med hur de bedömt liknande fall tidigare. Folk har fällts för mindre om man säger så…
Madeleines inlägg har anmälts av fem olika personer.

Ni som är lite insatta i tidigare fällningar från RO och KO… 
Tycker ni att nämnden verkar bedöma kungligheter på samma sätt som vanliga influencers eller känns det lite som att nämnden väljer att se en smula mellan fingrarna?
Vad säger ni?

Lovisa Worge i NA-KDs reklam

Jag fick den här reklambilden på Lovisa Worge skickad till mig, en reklam för NA-KD – ett märke som hon aldrig skulle falla sig in att ha på sig i vanliga fall – som ser allt annat än sund ut. Vad är ens fokuset i reklamen? Det enda jag ser när jag tittar på bilden är en utmärglad kropp. Varför hon ”ligger” på ett täcke, stående mot väggen är också en smula märklig, men vad vet jag?

Vad säger du?
En fullt rimlig reklam eller en reklam som sänder ut lite fel signaler? Det påminner om den kritiserade reklamen i det här inlägget. 

Bloggbevakning laddar för OS

Vinter-OS är i antågande och det finns få saker jag ser fram emot mer än det, då vintersport är det ENDA positiva med snö och vinter om du frågar mig. 
Men… jag vore ju inte er absoluta favoritspanare på sociala medier om jag inte plockade fram förstoringsglaset och granskade hur bra – eller dåliga – våra svenska OS-atleter är på att följa marknadsföringslagen.

De allra flesta idrottare värda namnet har i dag sociala medier, där det med jämna mellanrum dyker upp reklaminlägg.
Långt ifrån alla verkar dock ha koll på hur marknadsföringslagen faktiskt fungerar i sociala medier – eller så struntar de helt enkelt i den. Min gissning är ändå att den vanligaste orsaken till bristande reklamidentifiering är ren och skär okunskap.
Vissa vintersportare är ungefär lika bra på marknadsföringslagen som jag är på att åka skridskor – den som vet, vet.

En av svårigheterna med sociala medier är alla inlägg där exempelvis skidlandslaget bär kläder med tydliga sponsorbudskap, utan att själva inlägget är ett ”riktat” reklaminlägg. Rent krasst borde detta kunna räknas som någon form av produktplacering, men för att slippa knöla in vartenda Instagraminlägg från alla som tävlar i landslagets färger väljer jag att hoppa över dessa. I stället fokuserar jag på mer ”rena” reklaminlägg. Jag har plockat deltagare lite hejvilt ur den svenska OS-truppen, helt enkelt eftersom alla inte får plats.

Det finns hur många inlägg där idrottare aktivt taggar företag, som i det här inlägget av Moa Ilar:

Moa Lundgren taggar varenda sponsor hon kan komma på samma sätt som Moa Ilar, vilket alltså inte är helt enligt lagboken.

Maja Dahlqvist har postat ett reklaminlägg där hon skriver ”Dan före dopparedan och det är dags att droppa ett nytt samarbete..” och Patent och Marknadsdomstolen har slagit fast att ”samarbete” inte är ett fullgod reklamidentifering, utan det måste stå ”betalt samarbete” men ett bra försök i alla fall.

Jonna Sundling vet precis har man ska göra ett betalt samarbete och inleder sitt inlägg med ordet reklam i STORA bokstäver – följt av vilket företag det är som marknadsförs!
Fem av fem stjärnor!

Ebba Andersson gör reklam för Volkswagen och förlitar sig på Instagramfunktionen som ger företaget tillgång till inläggets statistik utan att behöva gå via Ebba, men den är högst opålitlig när det kommer till reklamidentifiering eftersom den försvinner när inlägget bäddas in.

Så här:

Frida Karlsson begår samma misstag här, den enda skillnaden är att både hon och företaget står som avsändare av inlägget, men fel är det i vilket fall. Det är farorna med att sättas som ”medavsändare” på ett inlägg tillsammans med ett företag, då företaget inte behöver skriva reklam på inlägg om företagets produkter, medan Frida i det här fallet behöver göra det då hon blandar reklaminlägg med personligt innehåll.

Samma sak gäller det här inlägget av William Pooroma där han gör reklam för sin sponsrade bil, och inlägget under av Johan Häggström:

Inlägget som inspirerade mig att sammanställa den här listan var det här som para-olympiern Ebba Årsjö postade där hon gör reklam för företaget som tagit fram OS-plaggen hon kommer bära.

Jag undrar hur domstolen skulle se på den här formuleringen av Edvin Anger. ”Partner/partnerskap” har aldrig prövats rättsligt, men jag har en känsla av att om ”samarbete” inte räckte så vette fan om ”partnerskap” gör det.

Systrarna Öberg går i samma fälla som Frida Karlsson och gänget här ovan med dessa reklaminlägg för Sportshoppen och Swedemount:

Martin Ponsiluoma begår samma misstag som Ebba Andersson här ovan – om ni minns, och det gör även Sebastian Samuelsson:

Sara Hector har postat två reklaminlägg innehållandes tävlingar, men inget av dem är korrekt tyvärr. Tävlingar är reklam och ska märkas som sådant.

Som sagt…jag hade kunnat hålla på i flera timmar med att klistra in felaktiga reklaminlägg, men jag tänker att det får räcka så här. 
EN enda atlet – Jonna Sundling – har markerat sitt reklaminlägg korrekt. EN!
Hatten Toppluvan av!!

Är inte det ganska illa?
Och med tanke på att även företagen riskerar att åka på en släng av sleven om Konsumentombudsmannen väljer att släpa den marknadsförande atleten till Patent- och marknadsdomstolen, så borde det ju även ligga i deras intresse att inläggen utformas korrekt? Eller?


Jag har sökt följande för en kommentar:
Frippe Stenberg – kommersiell chef på Svenska skidförbundet hänvisar till SOK.
Astri Lindbäck – presschef för längdskidåkarna som hänvisade mig till Ulrika Sterner – kommunikationsansvarig för längdskidåkarna, Emma Höglund, ansvarig för media och kommunikation för skidskyttarna och Olle Håkansson, agent för bland annat Hanna Öberg, William Poromaa, Jonna Sundling, Emma Ribom och Elvira Öberg. 

Ingen av dem har återkommit men jag kommer uppdatera inlägget om detta förändras.