Elsa Billgren spenderar sommaren på Gotland där familjen har sitt sommarhus.
I ett blogginlägg skriver hon om hur hon måste lägga band på sig för att inte helt gå upp i längtan tillbaka till stan, där en flytt till drömlägenheten väntar.
Att var sak har sin tid, och tiden just nu är för vila och återhämtning så att hon kan ta sig an hösten, fulladdad med energi.

Vill fokusera på
Just nu vill jag fokusera på att bara vara här där jag är och inte stressa hem fastän hela min kropp längtar till stan och att sätta igång sommaren del 2 som innebär flytt, fix och uteserveringar på solvarma stadsgator. Det kommer en tid utan morgonstrand och trädgårdshäng, viktigt att bara vila nu.

Den punkten och många fler står med på Elsas lista, som även innehåller önskemål om vad hon vill ha mer av i livet samt vad hon önskar mindre av:

Vill ha mer av
Jag vill ha mer av det sociala, utanför min vanliga lilla klick. Jag är van vid att vara den som alltid kommer med massa förslag om att ses, bjuder in till middagar och fester, vill hitta på saker och säger ja. Kanske ska jag öppna upp för lite mer nya vänskaper att skämma bort med denna pepp? Just nu är jag så rysligt rädd för att ha tråkigt och missa livet, gissar att det är någon form av tidig 40-årsgrej.

Vill ha mindre av
Jag vill ha mindre av det tillknäppta och duktiga. Det går att vara rimlig men också fri och öppen, det tog mig bara 38 år att inse.

I kommentarsfältet svarar Elsa på en kommentar om hur hon under året som gått har längtat till att vara på Gotland och uppmuntras att inte alltid längta bort.
Elsa svarar att hon tror att man både kan längta bort och samtidigt vara i nuet, och om det stämmer skulle jag gärna höra lite tips på hur man gör det, för jag är nog rätt usel på det.

Vad vill du ha mer och mindre av i ditt liv?

Det kommer minst ett inlägg till idag, så missa inte det. 

Mitt i juli, det vi pratar om här hemma är vårt nästa mål. Vad ska vi äta till lunch? Vad gör vi till middag? Jag är sugen på något salt, krispigt, slurpigt, syrligt, tomatigt. Jag går runt och känner efter. // Elsa Billgren

Vad man ska äta till framför allt middag är en fråga som luftas i det här hushållet, minst en gång om dagen men jag tänker att det kanske är så för många som inte har en förbeställd matkasse där man får både recept och ingredienser?
Först ska man klura ut receptet, och – beroende på om den hastigt växande tonårssonen ska äta hemma – hur mycket mat man behöver köpa och laga. 🙂
Då får man genast ställa om tankarna till mer av ett storkok, för tonåringar kan uppenbart äta hur mycket som helst.

Jag vet inte vad vi ska äta idag, men om det inte regnar så får det bli grillat. Det är sommarens ”go to” och jag tycker det är så trevligt.
Alternativen är ju också oändliga, oavsett vad folk har för preferenser.
Elsa har listat en massa härliga rätter och recept i sitt blogginlägg, och det uppskattar man ju, särskilt om man saknar inspiration och/eller har fastnat i att varje gång det vankas grillning eller matlagning så väljer man samma ingredienser som alltid.

Det är lördag, min bästa kompis med familj är och hälsar på och vi ska grilla.
Ikväll igen. 🙂
Ett hattrick i saker jag tycker om.
1, 2, 3 let’s go bitch!

Å andra sidan tycker jag mig se en trend i att använda sina tillkortakommanden som stoff för att få poäng, speciellt på sociala medier. Den som berättar det mest privata om sig själv får skratt och är därför cool. Det blir en distans från det verkliga. Gränslöshet som gräns.
Det är modigt att våga visa när det inte går som man tänkt sig, det är älskvärt att skratta åt sig själv men man behöver aldrig tumma på sin integritet för att få kärlek. <3

Var ligger ni själva på skalan? Lutar ni åt oversharing eller har ni också svårt att vara sårbara för andra? Puss! // Elsa Billgren

Enligt Elsa Billgren själv så har hon varit duktig på att dölja sina svagheter och misstag för folk, men att hon på senare tid, och med en förbättrad självkänsla, börjat se på sina tillkortakommanden, fadäser eller nederlag med nyfikenhet. Som någonting att nyfiket betrakta, snarare än gräva ner bakom närmsta knut.
Hon frågar sina följare om de sällar sig till gruppen som delar med sig lite för mycket av allt eller den grupp som aldrig pratar om sådant här?

Elsa får flera långa och insiktsfulla kommentarer, men den här tyckte jag var lite extra bra.

Kanske är det en generationsfråga? 
Vad har vi i så fall missat att lära denna efterkommande generation om de ser på integritet på ett annat sätt än vi gör? Eller är det bara en naturlig utveckling i den nya tiden med teknologi som inte fanns förr?