Elsa Billgren är en influencer som postar den här typen av ”inspoinlägg” lite då och då och personligen så är skrollandet en ren snoozefest för mig.
Jag förstår inte syftet med dem, jag känner mig varken inspirerad eller influerad utan undrar mest om hon har en nonsens-mapp på sin telefon för ändamålet?
Om man ska tro hennes kommentarsfält så är jag en ensam och uttråkad stolle, för där ääääälskar man dessa peppande inspirationsinläggen och jag kan för mitt liv inte förstår hur? Varför? Vad?

Klockan är 03:16 och Sverige leder med 1-0 efter period 1 – om någon undrar hur JVM-finalen går i realtid. 🙂

Jag älskar julen, julpynt, julbak, juldukning, julbelysning, julgran och julklappar och att slå in julklappar, och jag känner mig lite extra vuxen i år eftersom jag för första gången i mitt liv köpt julgardiner. 
Det tog 45 år, men nu jäklar…

Jag älskade den julgran som mina föräldrar hade, med julpynt köpt i USA där julen är mer maxad än någonting jag upplevt i Sverige. På gott och ont. 🙂
Nu har jag och min sambo lite tagit över julfirandet, då vi bor störst av familjen, och jag ÄLSKAR det! Att gå runt och piffa, fixa, baka, duka och planera inför julafton gör mig lycklig, och i år kommer vi faktiskt ha två julgranar. En liten, konstgjord gran som jag köpte till live-podden och som får stå på nedervåningen, och en stor, äkta gran som kommer stå i vardagsrummet på ovanvåningen där alla får plats.

Men nog om mina tindrande julögon.
Anledningen till att jag började skriva på det här inlägget är för att Elsa Billgren har publicerat ett inlägg om just julgranar och familjens julgranar genom året. 
De har äkta ljus i granen, vilket känns både livsfarligt och snabbt avklarat, så det kanske mer är för att få material att publicera på sociala medier, för hur länge brinner ett sådant ljus? Fyra minuter? De använder även lametta-glitter, vilket jag aldrig använt men det var ju faktiskt ganska fint.
Jag har alltid varit ganska traditionell i mina julpreferenser, både vad gäller julgranspynt och andra julprydnader men i år har jag faktiskt köpt julpapper med ”nutcrackers” trots att jag inte riktigt förstår vad det har med jul att göra, men de är ju fina!!
(Förlåt, mamma)

Vill du att julgranen ska vara traditionell eller kör du på olika teman och färger?
Får det vara allt från rosa och lila till turkost och blått?

Elsa Billgren skrev nyligen ett inlägg om sitt ”lilla körprov” – och hur det enligt henne gick riktigt, riktigt dåligt.
(Det ”lilla körprovet” är som en generalrepetition inför det faktiska körprovet.)
Det gick så dåligt att hon ville avboka allt, dra täcket över huvudet och aldrig mer prata med någon.
Och jag fattar det till hundra procent.
Vissa människor kan skratta bort misslyckanden och gå vidare direkt, men för andra – som Elsa – tar det tid.
Man känner, grubblar, skäms och måste liksom bearbeta innan man kan resa sig igen. Jag vet inte om jag skulle kalla det svagt – det är väl mest bara mänskligt, eller?

På sociala medier ska allt oftast vara “det ordnade sig till slut + en axelryckning”, men verkligheten är ju inte alltid så snabb, eller så enkelt alla gånger.
Ibland behöver man ligga under filten först, innan man hittar tillbaka till jävlar anamma. Och jag tänker så här – hela poängen med ”det lilla körprovet” är ju att hon ska öva.
Öva på att köra upp. Och det är ju bättre att det går åt skogen den här gången, än när det är på riktigt? Eller hur? Det är bra att få ut det ur systemet!

Jag vet flera stycken som haft katastrofala sista körlektioner innan uppkörning, men som klarat sig med flygande färger.
(Man kan visst säga så. Joppjopp!) Så sitt lugnt i båten! Eller bilen.  🚗💨

Jag gnäller ofta på influencers – med all rätt.
Skeva kroppsideal, konsumtionshets och miljöförstörande flygande ger mig mer än nog att irritera mig på. Men ibland får man faktiskt pausa ögonrullandet och erkänna när något fint händer, så därför tänker jag ta tillfället i akt att lyfta fram en solskenshistoria som kom till just tack vare en influencer.

Tack vare Elsa Billgren så fick en av hennes läsare gifta sig i sin absoluta drömklänning, som hon letat och letat och letat efter. 
Elsa kontaktades nämligen av en kvinna vid namn Matilda, och som letat som en tok efter sina drömmars bröllopsklänning från By Malene Birger som verkade vara stört omöjlig att hitta, hur hon än sökte kors och tvärs över nätet.
Elsa la då ut en efterlysning å hennes vägnar då det nog är många som följer Elsa som delar hennes stora intresse för allt som hör bröllop till, och mycket riktigt.
Elsa fick då ett mail från – vad jag tror är ett företag – som erbjöd Matilda klänningen helt kostnadsfritt för att hon skulle kunna bära den på sin bröllopsdag, och det är helt tack vare Elsa och hennes plattform.

Visst blir man lite rörd ändå?
Till och med det här isande kalla Bloggbevakningshjärtat fick en antydan till rumstemperatur i en hel sekund.

Och apropå att bli rörd – jag läser i Öppet Spår att många av er sett Lisa Borgs förlossning och blivit helt tagna.
Kanske är det dags att jag också tittar? För vem vet – kanske kan Lisa äntligen radera den föda-barn-bild som Gudrun Schyman etsat fast i min hjärna de senaste 30 åren.
Och tro mig, det är hög tid för det!