Elaine Eksvärd:

Elaines lista på de bästa och sämsta sakerna med att vara gravid är svinkul.
Den innehåller en del fakta jag inte hade en aning om – exempelvis att man får ett förstärkt luktsinne samtidigt som man får en extra gasig mage.
Inte en helt vinnande kombo med andra ord.

Allt detta känns ovärdigt men tur att man känner sig het i övrigt med sina juicy boobs, fantastic hair och glowing skin. Stinky fart machine i en snygg förpackning helt enkelt, fifan.//Elaine

Jag såg faktiskt en video om fisar i veckan – om varför man inte tycker att ens egna fisar luktar lika illa som andras som var riktigt intressant – om man som jag gillar konstig fakta. =)

Efter att ha sett den videon så kan jag inte låta bli att undra hur stackars Elaine skulle hantera om Gustav gick loss på en diet bestående av enbart bönrik mexikansk mat.

Med detta sagt så börjar jag inse att jag har lite för mycket ledig tid till hands att fundera ibland…
🙂

Elaine Eksvärd:

Elaine och hennes Gustav väntar sitt tredje barn!
Stort grattis!!!!
Och tumme upp till Matheo som fixade arbetsnamnet ”Benny”.

Tack för tips, Lisa!

Elaine Eksvärd:

Elaine visar upp delar av sin dagbok som hon skrev som sextonåring och jag kan inte låta bli att fascineras av hennes språk. 
Om jag skulle läsa texter som jag skrev i samma ålder så skulle de vara platta och helt utan dynamik. Elaine skriver både beskrivande och infångande.
Imponerande!

Kanske föds man till författare? Vad tror ni?
Jag tror jag föddes till musiker. Jag har sjungit, dansat och skrivit musik sen jag var typ 6 år.
Mammas parfymer fick bli inspirationen till den första låten som hette ”Nina Rickie Kavaj”.
Den kanske vore nått för nästa års Mello?

 

Elaine Eksvärd:

Elaine svarade på en kommentar genom att kalla en kvinna för ”bitterhagga” och nu försvarar hon det i sin blogg:

Våga visa känslor människor! Sluta spela döda, död kommer du ändå vara så länge sen. Och reagerar du för hårt så är det väl inte hela världen att säga förlåt. Det har jag inga problem med, det vet ni.//Elaine

Jag kan hålla med om att det är okej att tappa humöret och ryta till i sin blogg om man känner att folk går över gränsen, men att göra det genom att kalla någon för ”bitterhagga” när man arbetar med retorik är för mig som att glida ner i sandlådan och slå tillbaka med spaden, snarare är att bemöta kritik. Hon kan väl ändå bättre än så, eller

Och hur många gånger kan man be om ursäkt för sina utbrott innan ursäkterna tappat all form av betydelse?