Polis-Mona kritiserar Förrädarkollegan Löwengrip

Mona A Persson är en svensk polis och profil inom sociala medier som fick bredare genomslag genom sin medverkan i tv-programmet Förrädarna på TV4.
Hon var för övrigt en trogen och som traditionen bjuder så mördades hon av Förrädarna eftersom man inte tycks vilja ha utredande poliser bland de trogna. Chockerande! Not.
Mona arbetar som ingripandepolis och har även gjort sig ett namn som både föreläsare och författare då hon gav ut boken ”Var är du min bror? : vittnesmål från människan bakom uniformen” 2024.  Genom sin synlighet i både yrkesrollen och offentligheten har hon blivit en av de mer igenkännbara polisprofilerna i Sverige, och är en av de som hårt kritiserade förbudet för poliser att bära uniform på privata konton i sociala medier som trädde i kraft 13 april 2026.
Mona, med sina 64 000 följare på Instagram skrev följande i ett mail till TV4:

Vi når ut till människor på ett sätt som myndigheten ibland har haft svårt att göra, och det har faktiskt bidragit både till ökat förtroende och till att fler söker sig till yrket. Där finns en risk att man tappar något värdefullt. // Mona A Persson

Nu har Mona stuckit ut hakan igen och levererade för tre dagar sedan en syrlig känga till Isabella Löwengrip och hennes hårt kritiserade uttalande om att kvinnor behöver lära sig ut en regering bildas. För 11 timmar sedan placerade hon ytterligare en liten rågummisula i ansiktet på Isabella för hennes pudelinlägg där hon förklarade att hon enbart menade att kvinnor röstar mer känslostyrt än män.
Mona skriver:

Det intressanta är hur känslor bara blir “fel” när de leder till fel resultat. När utfallet inte passar vissa, då är det inte politiken som ifrågasätts utan väljarna. Ofta kvinnor. // Mona A Persson

Även Martin Melin har kritiserat uniformförbudet och det kan man ju förstå, hur många bilder finns det egentligen på hans Instagramkonto där han inte bär uniform? 😉

Amilia Stapelfeldt om sin tidigare chef

Amilia Stapelfeldt postade två Instastories idag – som jag såklart delade vidare direkt.
Där riktar hon strålkastarljuset mot sin tidigare chef Isabella Löwengrip och hennes senaste paradgren: att bjuda upp precis varenda redaktion till dans. Och ja, hon leder och medierna svansar snällt efter, gärna hela vägen till förstasidan.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: det här känns som en déjà vu från “världens mäktigaste affärskvinna – in the making”-eran. Ni vet, när Isabella inte bara var huvudperson i sin egen framgångssaga utan också råkade sätta käppar i hjulet för andra. Som när Kerstin Hessius – med en faktiskt tung meritlista – fick “dela” ett pris med Isabella. Inte för att prestationerna låg på samma nivå, utan för att ”någon” räknade ut att 1,5 miljoner unika bloggläsare i veckan är en rätt trevlig PR-kanal. Plötsligt handlade det mindre om tyngd och mer om räckvidd, och det hade det ju varit. Om det var sant vill säga, vilket det inte var. Det var inte ens nära.

Vad tror ni Isabella kommer ställa till med härnäst?
För hon har knappt börjat…det är jag i alla fall helt övertygad om.

2 x svar på tal

Bildkälla: Cluee News //V Stella Pictures

Isabella Löwengrip har publicerat en ”förklaring” där hon utvecklar vad hon egentligen menade med klippet som DN postat och som jag delade i morgonens första inlägg.
Hon förtydligar att hon tycker att kvinnor ofta röstar mer emotionellt än strategiskt, t.ex. att man väljer bort ett parti man ogillar trots att politiken i sakfrågor kanske ligger närmare ens egna åsikter.

Hon menar även att:
– man bör se helheten, inte bara enskilda frågor
– vänstersidan är för splittrad för att kunna bilda en stabil regering
– Tidö-samarbetet har fungerat och lett till förbättringar (ekonomi, färre skjutningar, fokus på mäns våld mot kvinnor)
– samarbetet med SD inte blivit så problematiskt som många trodde

Hon avslutar sitt inlägg med att Sverige behöver en stabil regering i en orolig värld, och vem kan vara mer av det är allas vår ”Världens mäktigaste affärskvinna in the making” – Isabella Löwengrip?

Det jag menar i klippet är att kvinnor röstar mer emotionellt än strategiskt. Till exempel: “Jag tycker illa om SD, därför väljer jag vänstersidan” – trots att Kristerssons politik i sakfrågor som ekonomi eller arbetet mot mäns våld mot kvinnor egentligen ligger närmare ens egna åsikter. Det som ofta missas är helheten i regeringsfrågan. En röst handlar inte bara om värderingar i enskilda frågor, utan också om vilken sida som faktiskt kan bilda en stabil regering. På vänstersidan finns stora ideologiska skillnader tex mellan C och V, vilket gör samarbete omöjligt. Sätt C & V i ett rum och låt de komma överens om företagande och skatter…. Tidöregeringen har lyckats samarbeta och driva politik i en riktning. Under de senaste åren har vi sett förbättringar i hushållens ekonomi, färre skjutningar och ett fokus på att bekämpa mäns våld mot kvinnor med en nollvision. Samarbetet med SD är för många inte idealiskt, men det har heller inte fått de konsekvenser som trott. I praktiken har det möjliggjort en handlingskraftig regering. Vänstersidan är så splittrad att de inte KAN bilda en långsiktig regering. I en extremt stökig värld behöver Sverige ha en stabil regering.

Vidare har Cluee News haft en frågestund där han bland annat svarar på huruvida det är jobbigt att få så mycket klagomål hela tiden. 
Han skriver att det absolut är tröttsamt att allt han publicerar möts av klagomål – oavsett hur nytt eller hur mycket kontext han ger. Han säger dock att en journalist så någonting klokt som han tagit fasta på, nämligen att ”när folk slutar se ens content som underhållning och börjar granska allt, då har man nått en ny nivå”.
Han upplever att han inte längre ses som en kreatör utan mer som en “nyhetskanal”, och att kritiken därför handlar om att han inte lever upp till samma krav som traditionell media.

Det är klart det blir tröttsamt när exakt varje nyhet möts av klagomål – oavsett om den är tio minuter gammal eller en vecka, oavsett hur mycket kontext man faktiskt ger. En journalist sa något som fastnade: när folk slutar se dina videos som ren underhållning och istället börjar granska allt du gör, då har du nått en ny nivå. Plötsligt bedöms du inte längre som en kreatör, utan som en nyhetskanal – och kritiken därefter. Så ja, antar att jag har “made it”. För även när mitt mål bara är att underhålla, handlar kritiken nästan alltid om varför jag inte är tillräckligt snabb, exakt eller “seriös” enligt samma måttstock som etablerad media.

Kort sagt:
En influencer som vill tas på allvar som media – och en influencer som redan börjat agera som politisk kommentator.
Vad tycker ni om inläggen?

 

 

”Man måste få kvinnor att förstå hur man driver en regering”

Vår tidigare ”Världens mäktigaste kvinna in the making” – som aldrig skedde – ska nu bli politiker och gör sitt bästa för att framstå som mer världsfrånvänd än när hon skaffade ett hyreskontrakt i på Manhattan utan varken en affärskoppling dit eller ett visum. 
Nu ska hon nämligen bli politiker och tror att hon lockar kvinnliga väljare till Moderaterna genom sina uttalanden i DN, men av kommentarsfältet att döma verkar effekten bli det motsatta.

Hon säger nämligen saker som får kommentarsfältet att rasa – så som:

Man måste få kvinnor att förstå hur man driver en regering.

Vad är era tankar om henne och hennes uttalanden?