SvD har publicerat en lång artikel om Isabella Löwengrip, där hon berättar om sin största politiska kamp inför valet 2022.
Det här är en ganska enkel sammanfattning av en väldigt lång artikel, så om du vill vara totalt insatt i det här som komma skall, så rekommenderar jag att man läser artikeln här i sin helhet.
Men tillbaka till Isabella och hennes politiska kamp. Och nej det handlade inte om SD-samarbetet eller demokratin, utan om hur många följare och samarbeten hon riskerade att förlora om hon sa att hon röstade på Moderaterna.
Till slut bestämde hon sig (när hon läste att valet kunde avgöras med 14 000 röster) och gick ut med det. Inte för ideologins skull – utan för att det kanske var värt riskanalysen i Excel. Och enligt henne blev hon ”häcklad av stora vänsterkvinnor”.

Efter valet insåg M att kvinnorna inte direkt slogs om att hoppa på Ulf-tåget, så Isabella kallades in för att hjälpa dem bli mer… ja, Instagramvänliga. Hennes råd i korthet:

• Mindre Nato och kärnkraft
• Mer vård, trygghet och mjuka värden
• Var sköna, inte hårda
• Lär er Tiktok
• Och absolut – blå hjärtemojis

Hon tycker också att M borde sluta smyga med SD som en pinsam Tinder-dejt och i stället säga rakt ut: ”Ja, vi samarbetar – och det funkar jättejättebra.”

När det gäller hennes egna politiska resa har hon svajpat mellan C och M beroende på känsla och partiledare, men nu är hon tillbaka hos Moderaterna. En egen kandidatur får dock vänta – entreprenörslivet går först.
Men om 10–15 år? Då ser hon sig själv som minister. Enligt Isabella hade hon dessutom kunnat bli invald redan nästa år ”om hon bara velat”.

Självförtroendet är i alla fall inget problem här – så kör i vind!
Vad tycker ni om Isabellas politikprat? Föreställer ni er Isabella Löwengrip i riksdagen?
Eller som minister?

Kommentarsfältet är ert!

I helgen medverkade Isabella Löwengrip i P3 för att prata vett & etikett och hon valde tre stycken simpla och humoristiska saker som hon tyckte passar sig i radio:

1. När någon visar bilder på sitt barn, hus eller hund
Det räcker att säga “åh vad gulligt” tre gånger – sen är du fri. Man behöver inte fastna i en halvtimmes bildvisning av valpar, nybyggda altaner eller bebisbilder. Tre “gulligt” räcker för att visa att du är en vänlig människa.

2. Prata aldrig om din detox på en middag.
Det finns inget som dödar stämningen snabbare än någon som berättar att de “bara dricker sellerijuice just nu” eller aldrig skulle äta pasta. Låt andra njuta av potatisgratängen, brödet och chokladkakan i fred.

3. När någon pratar – ta ut AirPodsen.
Det borde vara självklart, men jag ser det hela tiden. Att faktiskt titta på personen du pratar med har blivit den nya lyxen.

Hon skriver även att hon fått en egen veckospalt i en av Sveriges största tidningar om just vett & etikett, vilket fick mig att fundera ett varv…
Varför har hon fått det? Är det någonting särskilt som gör att just Isabella Löwengrip tar över stafettpinnen efter Magdalena Ribbing? Varför inte, säg, Ebba Von Sydow? Jag tycker snarare Isabella stundtals känns en smula osäker eller bortkommen när det kommer till den här typen av saker, men det är kanske bara jag?

Men för att knyta åter till Isabellas lista här ovan – och då punkt nummer 3.
Jag har köpt nya AirPods med Noise Cancellation och om jag inte stänger av den så skulle jag inte ens höra om någon pratade med mig, så vida jag inte såg läpparna röra sig.

Om inte Isabella, vem tycker du borde få en vett & etikett-spalt i tidningen?

Jag har ju sugits in i Förrädarnas underbara värld, och har faktiskt tjuvkikat på avsnitt två. (vi får tillgång till programmen lite snabbare än de sänds, så att ma ska kunna ha en artikel färdigskriven att sampubliceras med.)
Jag har haft lite koll på hur inspelningen egentligen går till, men Isabella går mer på djupet och jag tyckte hennes inlägg var jätteroligt. Det är jätteroligt…för alla som gillar programmet.

Isabella beskriver inspelningen av ”Förrädarna” som lika obehaglig och intensiv som det ser ut på tv. Hundratals personer jobbade på plats och alla bar ansiktsskydd, vilket skapade en anonym och stressande miljö – den enda som syntes var psykologen, som enligt henne fick fullt upp.

Hon gick in i programmet med en strategisk plan, inspirerad av schacktänk och entreprenörserfarenhet: alltid ha flera drag redo och snabbt ”skaka av sig” motgångar. Men hon menar att spelet är mycket svårare i verkligheten än det ser ut hemma i soffan.
Deltagarna fick inte prata med varandra utanför kamerorna, åt lunch i tystnad med hörlurar på och tillbringade mycket tid isolerade med ögonmask, hörselkåpor och säckar över huvudet för att man inte skulle veta vart man var.
Den klaustrofobiska inspelningen gjorde alla känslomässigt sköra och konstant på helspänn.

Hon saknade familjen – särskilt Paul – men valde att inte ringa hem för att inte bryta ihop. Inspelningsdagarna var intensiva och långa, med frukost på rummet långt innan kamerorna startade (den som syns i programmet är “för show”).
Deltagarna bodde inte på slottet utan i ett intilliggande hus med tejpade fönster, och hög musik spelades nattetid, samtidigt som det smälldes i dörrar – allt för att ingen skulle höra när “förrädarna” smög ut.
Inspelningen tog drygt en vecka, och även om hon inte tog något personligt och har noll hard feelings mot någon, säger hon att det här var en unik men väldigt påfrestande upplevelse – och hon skulle aldrig göra det igen, inte ens om det blir en VIP-version.

Jag vill vara med. Pick me. 

Här hittar du mina tankar och reflektioner av avsnitt 1.