Att se en människa du älskar djupt, vilja svälta ihjäl sig är olidligt, inget annat, och jag vet också hur stor okunskapen är bland de som inte drabbats. De förstår inte, kan kanske inte förstå heller. Anorexin är en sådan ond demon, kall som stål, att den inte går att begripa om du inte upplever den. // David Lagercrantz

David Lagercrantz förvånar – i alla fall mig – med sin krönika i Expressen.
Jag är van att stöta på David Lagercrantz på diverse olika platser på nätet och har är ofta både pompös och älskar ljudet av sin egen röst, men den här krönikan förvånade mig djupt.
Snälla, läs den.
Han är så mycket bättre på att formulera sig än vad jag är, men han säger allting ag inte kunde uttrycka under sommarens pro ana-debatt.

Vad förebilderna på nätet gör påverkar, och det påverkar ännu mer när den som en gång blivit intresserad av något osunt matas med liknande bilder dygnet runt enligt nätets känslokalla algoritmer, och ingen aning har jag om vad vi ska göra åt saken.
Jag sitter bara här med en omtumlande känsla av att vi förmodligen överlevt själva, tack mitt älskade barn, medan andra inte gjort det, och jag kan bara säga att jag blöder för er alla, och att jag tror att jag förstår lite grand hur det är att vara ung flicka i dag.

Tjejerna lever i en sådan utseendefixerad gräslig influencerkultur där allt mäts, jämförs, och är så förbannat smalt och låtsaslyckligt att jag knappt fattar hur det går att hålla sig frisk i en så sjuk värld. // David Lagercranz

Läs och dela den gärna och tack till alla er som tipsat mig om den!
Jag är nyss hemkommen från Grävkonventet i Gävle och är helt, helt slut och ville egentligen bara lägga mig raklång och inte skriva några fel blogginlägg för idag, men det här är för viktigt för att inte uppmärksamma här inne, men kanske inte mitt absolut bästa arbete. Så tack för förståelsen. 🙂