




Förra veckan skrev jag om hur företag skickar Sandra Beijers bud hem till hennes mamma nu när Sandra själv bor tillfälligt i Paris. För buden måste fram. No matter what!
Spola fram några dagar och jag ser att Linn Ahlborg låter meddela på Instastory att hon från och med den här veckan kommer bo på ny adress och att företagen behöver uppdatera sina register för att de ska nå henne.
Samtidigt postar hon en lista på alla saker som måste göras i och med flytten och jag förstår att det ständigt säljs saker på Sellpy och att det rensas hej vilt om hemma samtidigt konstant fylls på med mängder av gratisprylar.
Det är ändå något poetiskt i det hela.
Ett konstant kretslopp där saker rensas ut i ena änden – och fylls på i den andra.
Lite som naturens gång, fast med rabattkoder.
Man kan ju undra om flytten ens är klar förrän första PR-paketet landat på rätt adress.
Allt annat känns mest som en generalrepetition.

Givetvis gömmer Underbara Clara det här inlägget bakom betalvägg – allt annat vore ju pure madness!
Att locka läsarna med avslöjandet att mannen hon träffar inte var någon ”ny, random man” gör ju att man blir lite sugen på att pytsa in de där 49 kr/månaden för att få läsa mer.
Hur många fler prenumeranter tror ni Clara får av ett sådant här inlägg, eller tror ni att alla som är så här nyfikna på hennes nya kärlek redan är prenumeranter sedan tidigare?
Har jag någon eller några läsare som prenumererar på Claras premiumcontent och tycker ni i så fall att det är värt pengarna?
I en tid när fler och fler poddar går till Podme och läggs bakom betalvägg så är det ju inte så konstigt om den här trenden även smittar av sig på bloggar.
Vems innehåll på blogg/Instagram/Youtube/Snapchat och Tiktok skulle du vara beredd att betala en slant för?
Släng även in Substack – som jag skrev om häromdagen – trots att det inte är jättemånga svenska influencers som hittat dit än.
DET ÄR FÖR SNART!!! DET ÄÄÄÄÄÄR FÖR SNART!!!!
Jag klarar helt enkelt inte av trenderna som är på väg tillbaka – eller som redan är här – för jag har redan genomlevt dem en gång och mår fortfarande dåligt när jag ser bilder på mig själv i dessa uppenbarelser.
Jeansen som Tilda valt ut i ett samarbete med True Religion ger mig PTSD – trots att man inte får skoja om diagnoser, eller hur Bianca Ingrosso? – because they are way to close to home.
Och vad kommer efter de lågmidjade jeansen? Tuperat hår, ett tre centimeter brett läderbälte över en tunika och ett par gigantiska Michael Kors-solglasögon och kanske lite idomin på läpparna?
Och där, mina vänner, går min personliga gräns för vad psyket klarar av.
Men om vi ska leka Statistiska centralbyrån för en sekund…
Ni som blir våta i trosorna av dessa jeans och planerar att köpa dem på studs – vilka är ni? Hur gamla? Vartifrån?
Och ni som känner precis som jag – vilken generation tillhör ni?
Att Tilda och ett par jeans skulle lajva Moses och dela oss som Röda havet?
Who would have thought?