Jag vill inleda med att meddela att jag av någon märklig anledning blivit ”av-blockad” av Therese Lindgren efter att ha suttit på hennes shit list i flera år. Det är stor dag idag alltså!
Men…om vi lämnar hela den här blockeri-blockera-historien, så kan vi rikta blickarna åt Therese Lindgrens senaste inlägg på Instagram där hon berättar om sin hund Chanel och allt som plågar henne just nu.
En hund sover normalt 12–18 timmar per dygn, men Chanel får inte mer än 5 timmar eftersom hon aldrig får ro. Ibland blir hon så rädd att hon skriker rakt ut och trycker sig in i ett hörn.
Vi tillbringade hela lördagen på akuten, och på fredag har vi en tid hos neurologen i hopp om att få hjälp. Det enda som får henne att riktigt koppla av är när hon sitter i ett bärsele på mig eller Anders. Då kan hon somna en liten stund. Så ser våra dagar ut just nu.
Jag kan inte föreställa mig hur det är att ha ett sjukt barn, men det här känns som en liten aning – och det är vidrigt. Jag vill bara kunna hjälpa henne, för hon är så rädd och jag älskar henne så.
Therese skriver även så här i kommentarsfältet:
Jag vill be er att inte lämna råd om behandling eller avlivning. Chanel har en neurolog som följt henne sedan hon var valp och hur Chanels framtid ser ut vill jag bestämma i samråd med henne.
Jag tänker inte ge några råd om behandling eller säga åt någon att avliva sin hund, men som matte till en hund som föddes med en missbildning i ryggraden, och som trots starka smärtstillande levde med ständig värk, vet jag hur svårt det här är. Vi visste att tiden tillsammans var på väg att rinna ut och från att det att magnetröntgen resultatet kom och tillslut förklarade hennes smärta…så fick vi tre veckor tillsammans.
Det enda vi var helt överens om var att vi aldrig skulle hålla henne vid liv för vår egen skull. Att låta henne somna in var det svåraste beslut jag någonsin tagit – men också det snällaste.
Att vara en bra matte eller husse handlar ibland om just det: att fatta de allra svåraste besluten, även när det känns som att hjärtat går sönder. Att älska sitt djur så mycket att man sätter deras välmående framför sin egen längtan.
Therese skriver att hon kommer ta beslutet tillsammans med Chanels neurolog, och det säger egentligen allt.
När en specialist redan är inkopplad behövs inga pekpinnar utifrån. Jag är övertygad om att hon får all den information och vägledning hon behöver för att fatta det beslut som är bäst för Chanel.
Tack för tips!
Föregående inlägg 
Jag har bara en fråga då ( till Therese ) varför lägger hon ut detta inlägg då?
Att strunta i det skulle vara det mest effektiva sättet att slippa pekpinnar och åsikter och för att då få vara ifred med Chanel sista tiden.
En liten tanke bara.
Hon har väl inte skrivit att hon inte vill ha pekpinnar? Hon får väl självklart lägga ut ett inlägg om sin hunds hälsa, som är en del av hennes konto. Varför skulle hon inte? En liten tanke bara.
Skämtar du nu eller? Det står ORDAGRANT ” Jag vill be er att inte lämna råd om behandling eller avlivning. Chanel har en neurolog som följt henne sedan hon var valp och hur Chanels framtid ser ut vill jag bestämma i samråd med henne. ”
Så jo?
Hon kanske bara vill ha lite kärlek från andra i en svår situation. Neurologen vet mer än alla hobbynissar.
Jag läste enbart Therese inlägg och inte tillägget i kommentarsfältet. Ta det lugnt.
Men är det inte det första man gör? Läser det man faktiskt ska kommentera ? 🤣🤣🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️
Herregud. Jag läste Therese inlägg som detta inlägg handlar om. Dessa inlägg brukar enbart vara en sammanfattning så såg inte tillägget. Men ber om ursäkt om det gjorde dig såpass upprörd att du var tvungen att spamma emojis. Hoppas du mår bättre nu.
Näää jag mår fan skit nu 🤯🤯🫨🫨
Spam spam
Suck på dig har du ens läst inlägget ifråga?
Jag har läst Therese inlägg ja. Ser ingenting om det i den texten under bilden. Var står det?
Såg nu att det var i kommentarsfältet.
Nja Camilla har ju även lagt in just den texten i detta inlägget så det går att läsa både här och hos Terese. Men that’s besides the point. Har ingen åsikt om vad hon får å inte får posta, sa jag exakt ALDRIG! Men ett sånt här inlägg vet väl ALLA eller iaf kan gissa sig till att det kommer få massa kommentarer från folk som tror sig veta bäst. Om man vill undvika det bör man undvika att posta.
Ja, alla kan bara sluta posta någonting för allt kommer med åsikter. Lägg ner sociala medier.
Du låter som en snubbe som gillat bilder på andra tjejer på Instagram
” jag tar bort hela jävla appen då ”
Haha
Ja oj vilken bra jämförelse. Du låter som en gammal tant som ska bestämma saker hon inte har att göra med.
Hahah mmm gamla tanter är nog brydda om vad deras gubbar gillar på Instagrammen🤣
Varför pratar du om gubbar? Har din gubbe gjort något sånt så hör det inte riktigt hit.
Snälla skärp dig. Så omogen.
Suck på dig själv som vill bestämma vad andra lägger upp för slags inlägg. Sköt ditt eget, Ayran.
Men gud har ingen läsförståelse? Hon får la lägga ut va hon vill men det är naivt att tro att hon kommer slippa pekpinnar. Då är det bättre att inte posta något alls. Hänger du med nu?🩷
Undviker hon att posta så kommer hon få frågor sen om vad som händer med hunden. Influencer skriver om sina liv. Har hon fina följare så respekterar de hennes önskan.
Men MÅSTE man svara på ett inlägg och framför allt vara okänslig när man vill skriva om sin sjuka hund? Jag fattar inte!
Varför vill man skriva om sin sjuka hund, när man inte vill att folk ska bry sig? Stört.
Handlar ju inte om att folk inte ska bry sig? Handlar om att folk inte ska säga vad hon ska göra. Vilket är helt rimligt.
Har inte skrivit hos henne för hon vill uppenbarligen inte förstå vad som är humant.
Att inte låta denna hund somna in, för typ länge sen, är det okänsligaste jag har hört. ”I flera veckor nu har den hallucinerat hela tiden”??? Fatta hur plågsamt för hunden. Hur är man skapt som människa när man gör så här.
Håller med.. Och det mest humana om ett djur lider så, som hon verkar göra efter Thereses egna ord är ju att låta dom somna in. Inget djur kan ju må bra av att hallucinera och inte kunna sova.. det behövs völl ingen specialist för att räkna ut
Därför att hon är en influencer och det är ett ämne som engagerar. Money talks. Fast hon vill inte ha pekpinnar eller åsikter. Svårt att få det ena utan det andra på ett så pass känsligt ämne där många ser till hundens bästa snarare än vad Therese tycker.
Djurplågeri. Låt den lilla somna in.
Även om vi tydligen inte ska ha sånna åsikter, håller jag med.
Det låter så grovt med ett hål i hjärnan och att det faktiskt läcker ut substans? Jätte svårt verkligen men det skaver på nåt sätt.
På hennes blogg vill hon inte veta vad vi tycker. Här får hon inte bestämma.
Det första jag tänker är ju att varför är hunden inte avlivad än?! Skulle inte skriva det till henne dock.
För att hennes egna känslor kring det hela är viktigare än djurvälfärd. När det kommer till kritan
Om man hellre låter en hund plågas för att man bara tänker på sig själv, då ska man inte ha ett djur.
Skäms Therese.
Glöm inte alla hallucinationer som den stackars hunden har.😢
Ja nu ja.
Hon har haft dom en gång i veckan skriver hon? Men nu hela tiden.
Sen flera veckor. Vad är hon för människa?
Håller helt med. Det är en djurägares ansvar att kunna ta svåra beslut kring sitt sjuka djur, att hålla liv i ett djur som lider, vilket jag anser att hennes hund gör, är att sätta sina egna behov framför djurets. Det går att avliva ett djur mycket lugnt och smärtfritt och utan ångest hos djuret.
Det går verkligen att göra det fint. Jag valde att veterinären kom hem till oss och klappade om min hund i hennes bädd när jag hade henne i knät. Sederingen känns knappt och de sover inom någon minut, så för hunden kändes det som att somna i mitt knä. Hon fick sedan extra sedering för att jag ville vara helt hundra på att hon inte skulle uppfatta avlivningsvätskan.
Beklagar 🐾🩷
Ja, det här med att hålla lidande djur vid liv till varje pris…. redan när hon skrev om alla problem hunden hade till att börja med INNAN det förvärrades kändes det helt fel. Att själv konstatera att hunden inte får den sömn och vila den behöver utan att den är stressad och skärrad i princip dygnet runt?! Hälsoproblemen låter ju som nåt som är svårt att komma tillrätta med ordentligt oavsett. Det är ju en sak om ens djur får utstå en operation och obehag under en period för att ha en bra livskvalitet sedan, men här…. vad är prognosen på sikt? Bara för att man har pengar att hålla hunden vid liv så är det inte säkert att det är rätt sak att göra.
Tråkigt att hon kände sig tvungen att skriva det sista. För någon utan barn är såklart ett djur minst lika viktigt i livet. Det ska inte behöva jämföras på något sätt. Sorg, oro, smärta är densamma.
Alltså nej. Jag har inga barn men jag har förlorat en katt och en hund. Ett djur kommer man över, ganska snabbt är sorgen förbi och man minns djuret med glädje. Man vet dessutom att man inte har ett djur så länge. Att förlora ett barn eller ha ett sjukt barn går absolut inte att jämföra med ett djur. Jag älskar min katt en himla massa men kärleken till mina syskonbarn är oändligt mkt större. Det går inte att jämföra och hennes kommentar öppnar bara för en massa onödig diskussion. Älska dina djur men jämför inte dom med människor.
Sån är du. Andra är annorlunda. Människor som inte har barn tex , kan ju aldrig relatera till vad du säger?
Skillnaden mellan ett djur och ett barn är väl att när man skaffar ett djur så antar man väl att man själv kommer vara vid liv under djurets förväntade livstid och att man därmed vet att det kommer att ske någon dag. Blir ju lite som förnekelse annars och de flesta har ju flera olika djur under sin livstid pga detta. Barn ”ska” ju överleva en själv, även om det såklart tyvärr inte alltid är fallet.
Men ja, i övrigt så är det ju helt lönlöst att jämföra sorg liksom hur mycket det påverkar en osv och det är ju inte nödvändigt heller, man kan stötta ändå och försöka förstå förlusten oavsett om det är människa eller djur. Dvs lika illa att börja prata om hur sorgligt det var när ens hamster dog när någon just förlorat sin mamma liksom att säga ”men det var ju bara en hund, tänk på dem som förlorat hela sin familj”.
Ayram, ja, alltså, jag säger ju det direkt, att jag INTE har barn?
Tack och lov för det.
Haha! Ja, vad hemskt om jag hade haft ett barn och älskat det MER än min katt. Ring soc direkt!
Nej med tanke på hur du beter dig menar jag.
Right back at ya!
På vilket sätt är det dåligt beteende? Sen om du inte hr samma åsikt är väl en helt annan sak?
Haha dagens bästa
Dagens sämsta eftersom det inte alls var det som menades.
Men är du mallen och ramen för ALLA eller?
Ja, jag skulle tro att 99% av jordens befolkning skulle tycka att det var värre att förlora ett barn än en hund.
Så kan du tro om du vill. Är säkert olika och blandat. Spec om man inte har barn och typ är en människa som alltid haft husdjur. Då kan ja tänka mig att det känns rätt världsomvälvande. Men den här jämförelsen barn vs djur är så tröttsam? Alla är olika
VARFÖR ska man välja och jämföra? Det kan vara lika hemskt. Ett djur blir som en familjemedlem. Sorg är varje enskild individs känslor. Oavsett vad eller vem det är riktat åt.
NEJ det kan inte vara lika hemskt att förlora ett djur som ett barn. Om du tycker det, så är det synd om dig.
Nej det är enbart synd om er som inte kan tänka längre.
Vi är jättemånga här som har förlorat djur. Det är otroligt sorgligt och tragiskt. Men att förlora ett barn är på riktigt något helt annat.
Nej men kan va värre att förlora ett djur än en gammal morbror tex?
Men det har väl ingen skrivit något om. Nu var det ju Therese själv som tog upp det så vad är problemet att diskutera det
Hon säger ju uttryckligen att hon själv inte har barn?
Bara för att du inte älskar eller sörjer dom lika mycket betyder det inte att andra gör likadant. Acceptera att folk är olika och för vissa är djur helt jämförbart med människor. Du är inte facit.
Djur är inte jämförbara med människor. Inte någonstans. Och det är givetvis mycket värre att förlora ett barn än ett husdjur. Det betyder inte att man inte sörjer sina djur, det är bara en helt annan sak.
Håller inte med dig om första meningen och det är det många som inte gör. Jag gillar djur generellt mer än människor. Och ser ingen skillnad i värde på dem som många verkar göra.
Jag älskar min hund mer än många människor i mitt liv och sörjde min förra hund mer än vissa släktingar tex. Känslor för en människa är ju inte automatiskt starkare bara för att det är just en människa? Obs pratar nu ej om att förlora ett barn vs ett djur, bara första delen av din kommentar och kärlek/sorg generellt.
Jag kan också gilla djur mer än människor, men att jämföra känslorna för att förlora ett barn som man burit i sin kropp, fött fram, skyddat och tagit hand om på alla sätt, med en katt eller hund som man redan från början vet lever 10-15 år… nej, det är faktiskt inte samma sak. Däremot är det fel att säga att man inte kan sörja ett djur djupt. Men att det skulle vara samma sak som är förlora ett barn. Nope, nej, icke. Släktingar, vänner etc kan man säkert sörja mindre än ett djur men kom inte dragandes med att djur är som ens barn (om du är en normal förälder som älskar ditt barn såklart, då).
Jag skrev ju att jag inte kommenterar angående barn.. Har en filosofisk take här om hur vi faktiskt inte kan veta hur andra känner men den orkar jag faktiskt inte köra här för jag tror de flesta skulle ta det fel…
Du kan inte bestämma hur andra ska känna. Riktigt lågt.
För en barnlös person kan ett husdjur givetvis kännas som det största sorgen. Men det är ju för att de barnlösa inte har barn. Är man förälder så är det givetvis en mycket, mycket, MYCKET större sorg att förlora ett barn/närstående.
Samhället i sin helhet gör givetvis samma värdering, vilket borde tala sitt tydliga språk.
Till exempel får du ledigt vid dödsfall av närstående – INTE husdjur.
Du kan till och med få stanna hemma med lön om du har kollektivavtal. Man kan också få närståendepenning för att vara hemma och vårda en väldigt sjuk närstående.
ALLA får ledigt – många får ledigt med lön – för begravning.
Men inga sådana avtal och regler gäller för husdjur. Av en anledning!! Det värderas olika, oavsett vad man själv tycker om det.
Värderas olika ja. Vad gäller ledighet och ersättning! Ingen sorg ska värderas/ignoreras !
Bara för att det värderas olika av arbetsgivare behöver det ju inte vara så människor känner. Inte samma sak liksom.
Det står ju inte i lagar och avtal men hos oss kan man absolut få ledigt för att vårda sjukt djur eller om den dör.
Dina upplevelser är inte en regelbok. Att du kom över ditt djur snabbt säger väl mest att du inte brydde dig tillräckligt. Andra sörjer sina djur precis som människor. Ett liv som aldrig kommer tillbaka.
Haha åh, ok visst vi säger så 😘 Om ditt barn dör så kom sen och säg till mig att det var lika jobbigt som när din hund dog.
Lite härskarteknik på det och ännu en totalt onödig kommentar. Rannsaka dig själv, människa.
Yes! Du med!
Det var också en härskarteknik att skriva att personen inte brydde sig tillräckligt om sitt djur, så välförtjänt svar kan jag tycka.
Jag tror inte folk menar sin egen hund och sitt eget barn?
Hon kan inte tänka så långt, låt henne vara bara.
Ok, men efter att ha läst alla dina kommentarer om detta känner jag bara: du är ju helt dum i huvudet. Du kan inte ta in att folk känner annorlunda än du. Du raljerar över barnlösas brist på känslomässigt djup. Bara var tyst med dig nu, din stolle.
Hur är det med läskunnigheten?
Tror det är många av oss (som utan att ha haft barn som referenspunkt) sörjt ett högt älskad husdjur och ändå fattat att sorgen efter ett barn lär vara större, djupare och värre.
Men så kan man ju inte säga, att någon inte brydde sig tillräckligt för att världen inte gick under när hunden dog? Det är fullt normalt att komma över det fort när ett djur dör? Med det sagt så får man såklart sörja hur mycket man vill och det är helt ok men att man skulle vara någon slags osympatisk kall människa för att man accepterar att en hund dör, som kanske även var gammal och man börjat ställa sig in på att slutet är nära, det är verkligen inte konstigt någonstans.
Byt ut hennes kommentar till att hennes partner dog, då hade du reagerat. Man ska inte jämföra sorg.
Men det är väl precis det som är problemet här, att ni väl likställa djur och nära anhöriga?
Jag tycker inte det är normalt att komma över det fort. Det är min åsikt dock. Känns inte som man kände för djuret på det sätt jag är van vid då, mer att ”det var kul att ha ett litet husdjur ett tag”. Förstår inte hur man kan komma över det snabbt, men alla är JJ olika som sagt.
Blir fruktansvärt arg på såna här kommentarer. För människor som inte vill ha barn och inte har barn i sin närhet, tror du inte de kan känna stor kärleken och kan känna stor sorg? Älska någon annans barn mer än dina djur varsågod, men säg inte att andras sorg inte kan jämföras med x och y.
Alltså, det står ju i mitt inlägg att jag INTE HAR BARN. Jag är alltså ofrivilligt barnlös. Men att älska en människa är inte samma sak som att älska ett djur. Men som vanligt är det lättkränkta människors dag här i detta kommentarsfältet!
Ja jag läste det, och det är bra med tanke på att du har noll empati för andras känslor. Jag pratar om andra än dig nu, om du kan tänka så långt. Man inte är lättkränkt för man inte tycker som du.
Du är lättkränkt med tanke på din starka reaktion. En stark reaktion i affekt som får dig att skriva smått elaka saker till en främling i ett anonymt kommentarsfält. Men fortsätt du, kör på! Jag har ju noll empati så varför skulle jag bry mig 😉
Du som har en stark reaktion. Förstår att du mår dåligt över att du inte får ditt efterlängtade barn men tryck inte ner andra för det.
Oj 18.01 vilken jävla idiot du är. Att trycka ner någon är ju precis vad du gör nu.
Men du är ju också lite elak/hård?
/annan anonym
Vad är det med noll empati? Var läser ni in det? För att hen inte anser att det är jämförbart med ens barn och ens husdjur? Det är ju en åsikt likt din egen åsikt. Kan nog lite hålla med om lättkränktheten faktiskt här
AaaaaaaahA! ” ofrivilligt barnlös ”
Den enda meningen där förklarar varför du är som du är! 🥱🤣
Olé💃🏻💃🏻💃🏻
Ni är så roliga här i kommentarsfältet, det är ju annars ofrivillig barnlösa som ni menar är galna crazy cat ladies som inte förstår ngt om riktig kärlek. Hur ska ni ha det?!
App app app nu antar du igen lady in red🤣
Absolut ingen pratar om crazy cat ladies.
Är det så otänkbart att människor är olika? Gäsp
Inte alls otänkbart, du själv verkar dock inte tro det med tanke på vad du skriver.
Utveckla? Förstår ej vad du syftar till?
Fast det kan det visst va? Jag älskar min partner mest i världen, på andra plats kommer våra katter, sen övrig familj och vänner. Har inga barn och tänker inte ge mig in i den diskussionen men gällande andra människor så nej, ingen skillnad på kärleken. Samma med sorg, sörjde en tidigare katt mer än mina morföräldrar, som jag knappt haft kontakt med liksom. Allt handlar om relation, inte art.
Ja. Och din relation till djur kommer inte vara densamma som en relation till människor på grund av att det är en annan art.
Djuret kommer inte relatera till dig som du relaterar till djuret.
Nej den är bättre i många fall som du ser om du läser min kommentar.
Människor har troligen mer utvecklade känsloliv ja men djuren känner saker tillbaka för oss också. En relation handlar ju inte bara om att få exakt samma tillbaka? I såna fall gäller det barn också, en bebis kan inte älska nån.
Jag skulle tro att den absoluta merparten håller med dig här.
Ganska snabbt? Nej, inte för alla. Jag är med på att det för de flesta iaf är värre att förlora barn, det verkar va en helt annan grej. Men att det går ganska snabbt att komma ett djur kan jag inte hålla med om. Beror på hur man är och relationen till djuret.
Min kärlek till mina katter är större än den till mina syskonbarn. Och då älskar jag syskonbarnen, iaf två av dem. Man är olika.
Men hjälp. Nivån härinne alltså…
Hur menar du? Tyckte du min kommentar var elak på nåt sätt? Eller hur är den låg nivå? 😢 Säger bara hur jag känner, inte vad som är rätt eller fel.
Har du nån diagnos??
Nej, har du? Varför frågar du?
Du vill bara vara taskig eller?
18:51 Du måste ha en diagnos. Elak och emparilös!
Hoppas du menar att elak och empatilös var diagnosen, människor med npf (som personen själv nog syftade på) är inte kända för detta. Men annars håller jag med dig! ❤️
Du tror detta är konstigt eller ovanligt eller? Finns massa folk som inte har kontakt med sina syskon eller syskonbarn eller har starka känslor för dem. Kom ut ur din bubbla.
Tack för den kommentaren – jag känner exakt samma. Sååå låg nivå på hela diskussionen.
Vi fattar att ni älskar era barn/husdjur/partners – ingen bryr sig om vilken ordning. Gosh, alltså.
Fast varför är det ”låg nivå?” Man försöker väl bara motbevisa ts tes?
Och exemplifiera hur man menar, att alla människor inte är värda mer än alla djur i ens eget liv.
Många känner inget alls eller ogillar sina syskonbarn… Då älskar de nog sitt djur mer.
Kanske ska slänga in den gamla godingen om vem ni skulle rädda från ett brinnande hus? Katten eller syskonbarnet?
”Ett djur kommer man över, ganska snabbt”? BULLSHIT! Du bestämmer inte hur/vad folk sörjer! Det du skriver får DU stå för, men dra inte in andra i det. 🤬
I FÖRHÅLLANDE TILL HUR LÅNG TID DET TAR ATT KOMMA ÖVER ETT BARN.
Fattar du verkligen inte? Spelar du dum?
Du bestämmer hur lång tid det tar att komma över någon? Ok, då vet vi det! 🙄🤣
Håller inte med. Har inte barn men värderar mina djur över alla i min familj.
Låter sjukt.
Tänk på att det finns många där ute som har sagt upp kontakten med familjen. Tänk utanför din egna lilla bubbla. Folks verklighet ser väldigt olika ut.
Så du räddar hellre dina djur än din mamma/pappa/syskon m.fl.?
Alla har inte så bra relation till föräldrar tex så det vore inte så konstigt…
Yes, träffar knappt min familj. Min mamma är narcissist bla.
Jag tänker att sorg för ett djur är en naturlig sorg medan sorg över ett barn är en onaturlig sorg.
En hund eller katt vet man när man skaffar den att man kommer att mista den. Man vet att djuret kommer att bli gammalt och dö, om man inte förlorar det i förtid.
Jag har ägt ca 10 katter i vuxen ålder och massor av djur som barn. Klart det är en sorg att mista dem. Gud vad jag gråter!
Men jag går till jobbet och jobbar. Kommer hem och är förstörd och gråter och saknar.
Men jämföra det om jag mist 10 barn? Mina katter dog i 8-14 års ålder. Tänk om jag bara fått behålla mina barn till de åren?
Jag kommer över sorgen efter mina djur även om det då och då gör ont av saknad.
Men sorg över barn tror jag aldrig man kommer över.
Jag skulle aldrig förminska någons sorg, men tänker ändå att en förväntad död, som hos en gammal hund eller gammal mormor eller en sjuk hund man avlivar av barmhärtighet, det är ändå naturligt och förväntat.
Att mista ett barn är aldrig förväntat. Ett barn ska överleva sina föräldrar. Det mister en framtid på ett helt annat sätt än ett djur.
Bästa kommentaren idag! Vare sig man är barnlös eller ej så borde man ju fatta detta. Det är ingen som säger att man inte kan/får sörja ett djur bara att det inte går att jämföra med att förlora ett barn, det är två helt olika saker hur mycket man än älskar sina djur.
Så himla bra skrivet!
Folk som värderar djur högre än människor måste väl vara på spektrat tänker jag.
Hahaha omg varför? Det är verkligen inte sant.
Vilket spektra?
Kärleksspektrat!
Kärleksspektrat måste väl då vara att älska, sakna och sörja vare sig det är en människa eller ett djur?
Jag vet inte, ville bara vända det till nåt positivt! 😄 (Alltså inte nödvändigtvis icke positivt att på spektrat men personen menade nog så..)
Beror på vilka människor. Värderar djuren och mina vänner högre än min familj.
Då gissar jag att du inte har barn. Föredrar min hund alla dagar i veckan framför en del släktingar, men skulle aldrig jämföra kärleken till hund och katter med kärleken till mitt barn.
Det enda jag tänker säga är: vad fruktansvärt ledsen jag blev av att läsa hennes inlägg. All kärlek till Therese och Chanel ❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Jag blir ledsen av att höra att hon som ska vara en sån djurvän, låter hunden plågas så enormt. Det trodde jag inte om henne.
Jag förstår att hon är ledsen. Men man kan inte jämföra ett sjukt djur med ett sjukt barn. Jag tvivlar inte på att hon känner sorg. Men det går inte att jämföra. Har aldrig hört någon som faktiskt har barn som likställt dom med ett husdjur.
Jag tycker inte riktigt hon jämför, hon säger väl inte att det är helt samma sak?
Du kanske har rätt men jag tror nog de som känner väldigt starkt för djur inte skaffar barn. Så är det bland mina vänner iaf.
Förlåt, Förlåt, jag vet att öppet spår är imorgon. Men jag har en fråga. Jag var beräknad att föda förra torsdagen, så bebisen bör komma vilken stund som helst nu (hoppas jag), varför jag inte väntar tills imorgon. Jag undrar om det finns någon barnmorska här som kan svara på om det rent praktiskt är bättre att vara rakad inför förlossningen eller spelar det ingen roll?
Du måste skoja?
Haha nej, faktiskt inte. Tänker typ om man spricker eller vid undersökningar under förlossningen. Har NOLL koll
Det spelar säkert ingen roll alls men det är nog lättare att sy ihop om det inte är mycket hår i vägen. Men går säkert jättebra osvsett.
Ja, du måste vara helrakad. Annars kommer barnet direkt ta skada av att komma ut ur ett hårigt underliv. Det kan ge men för livet.
Zzzz
Tror nog vi båda förstår att det inte är det jag tror. Men alltid jätteroligt med överdriven sarkasm.
Ring MVC och fråga din barnmorska.
Hej Länsstyrelsen är allt jag tänker när jag ser det här.
Varför?
Skulle inte vara ett svar där 🙈 utan en egen kommentar gällande hunden 🐶
Roligaste svaret idag ju 🤣🤣🤣🤣🤣
Av erfarenhet så tog jag bort håret inför förlossning nummer två, när man blöder efteråt och inte kan använda tampong kändes det betydligt fräschare, var inget jag tänkt på inför första förlossningen. Också att jag verkligen INTE ville gå loss med en hyvel där nere efteråt direkt.
Tack snälla för svar!
Jag kan garantera att det inte spelar någon roll.
Barnmorska på förlossningen här. Spelar ingen som helst roll. Kom som du är!
Spännande hur många som tycker frågan är korkad med tanke på att man väl faktiskt rakade alla mammor inför förlossning förr….
Förr ja, har hon rest in i framtiden? Hoppas de flesta kvinnor nu vet att det absolut inte är nödvändigt.
Nej men det är intressant hur tiderna ändras!
Klart hon vet att det inte är nödvändigt, annars hade de ju såklart informerat om att alla måste vara rakade när de kommer in, var ju en fråga om det underlättar.
På -70 talet faktiskt.
När jag skulle föda va jag orakad men hade typ 1 cm gammal trimning.
I ett skede av förlossning behövde en läkare sätta en skalpelektråd i bebisens huvud. Läkaren sa under tiden rakt ut i rummet till alla att det var rätt klurigt att där sätta den, för det va så himla mycket hår i vägen. ”Well, that was rude” tänkte jag och kände mig förlägen men sa inget.
Sen tillade läkaren efter nån sekund ”ja alltså på bebisens huvud. Den har så rejäl kalufs” 🤣
Är du jättehårig rakar de dig på sjukhuset så jag hade ansat lite iaf
Rakar dig på sjukhuset? Nej vad har du fått det ifrån? Så gör man inte idag.
Jag är nyfiken på hur du rakar dig där nere. Jag såg knappt mina fötter i stadiet du är nu. Så ur den aspekten skulle jag säga opraktiskt 😉
Man får bara känna sig för 😅
De flesta som skaffar barn har ju partner…
Finns typ inget jag bryr mig om så lite som folks sjuka djur. När någon på jobbet berättar om att deras hund eller häst varit hos veterinären vill jag bara ropa FY FAN VAD OINTRESSANT HÅLL TRUTEN.
Och människor som ens jämför djur med barn borde få stryk.
Jag kommer inte att jämföra. Men alla föräldrar på jobbet som berättar om barnens sjukdomar, allergier mm så säger jag bara…ointressant för mig. Skriker inte ut det, bara konstaterar.
Hoppas att du inte har barn med inställningen om att andra ska få stryk för något som inte påverkar dig.
+💯
Troll. Måste va, annars är det så sjukt obehagligt. Empatilös.
Herregud vilken dålig tisdag folk har idag 😬
Kommentarsfältet verkar ha blivit en samlingsplats för udda utanförtyper med bristande social kompetens. Trist eftersom den typen av onödigt tjafs tar upp så mycket onödig plats och förstör i övrigt intressanta trådar.
Haha, sjukaste jag hört. Vilken analys.
Är det verkligen det sjukaste du hört?
Haha men ta inte allt så bokstavligt.
Skriv inte så då.
En hund som hallucinerar och inte får ro att sova… då lever hon bara för ägarens skull. Att hon har en specialist säger ingenting, ju längre hunden lever desto mer pengar tjänar veterinären…
Jag tycker tyvärr det låter som djurplågeri här, det finaste vi kan ge våra djur är ju att INTE plågas. Det får ju inte gå för långt detta att låta sin hund/katt/kanin osv leva till varje pris.
”Ju längre hunden lever desto mer pengar tjänar veterinären” Ehh va?
Kan sätta väldigt många kronor på att den/de veterinärer som undersökt hunden rekommenderat avlivning men att Therese inte gått med på detta utan vill greppa sista halmstrået som är neurologen.
Jag tolkar texten som att veterinären INTE rekommenderat avlivning… och enda anledningen till det måste ju vara pengar? En veterinär får inte låta ett djur lida.
Förstår inte alls hur du kan tolka det så, speciellt om du vet något alls om Therese och hur långt hon brukar gå för att behandla sina djur.
Jag är veterinär själv och vet hur jag och mina kollegor resonerar men har såklart inte varit med i rummet när den här hunden undersöktes. Jag är dock som sagt väldigt säker på att man rekommenderat avlivning men sagt ok till att invänta neurologens bedömning, särskilt som det låter som att hunden träffat den veterinären ofta. Jag skulle bli väldigt förvånad om inte neurologen också rekommenderar avlivning. Hunden har ju en väldigt allvarlig och svårbehandlad sjukdom tyvärr.
”Chanel har en neurolog som följt henne sedan hon var valp och hur Chanels framtid ser ut vill jag bestämma i samråd med henne.”
Här tolkar jag det som att neurologen inte rekommenderar avlivning, annars skulle det väl inte stå att de ska bestämma detta i samråd. Hade det redan varit rekommenderat så är det ju konstigt formulerat.
Även om hunden träffat neurologen tidigare har ju hunden uppenbarligen blivit mycket sämre plötsligt. Hon skriver ju att de ska träffa neurologen på fredag. Jag tror att neurologen kommer rekommendera avlivning då men att Therese hoppas på ett mirakel.
Med veterinär menar jag såklart den veterinär som är neurolog!
Stackars hund.
Lider ju.
Varför låta den leva så?
Ego.
Man måste som människa rannsaka sig själv över för vems skull man håller en mycket sjuk hund vid liv. Vad jag kan utläsa så lever den redan på övertid. Rent krasst borde hunden förmodligen tagits bort direkt eftersom den är gravt missbildad.
Att vara djurvän är för mig att jag har möjligheten att ge mina djur ett bra liv så länge som djuret mår bra fysiskt och psykiskt sen måste det sunda förnuftet och inte känslorna avgöra när det är dags för djuret att vandra över regnbågsbron.
Numera är de flesta veterinärerna villiga att göra ”allt” fast det egentligen bara är konstgjord andning för ett djur som lider. Man erbjuder undersökningar och provtagningar som kostar djurägare och försäkringsbolag multum. Man utnyttjar tyvärr att folk tror att det är så man måste göra om man verkligen älskar sitt djur när man egentligen borde förklara för den ledsna djurägaren att djuret mår så dåligt att det är djurplågeri att fortsätta att hålla det vid liv.
Verkligen 🥺 Skulle aldrig kunna se min hund plågas så stackars liten.
Jag håller med dig, jag hade en jättebra veterinär till min hund som verkligen var rimlig och hade sunt förnuft gällande behandlingar osv.
Tyvärr blev hunden akut sjuk på kvällen (han var gammal) och vi var tvungna att åka till Anicura, där gjorde de 3 röntgen och 2 ultraljud för att konstatera att han hade cancer i princip i hela kroppen och organsvikt, som inte gick att göra något åt.
Hade vi istället åkt till den vanliga veterinären hade hon troligtvis gjort ett ultraljud och sagt att det är läge att ta bort honom, han var ändå 15 år gammal.
Då hade inte fakturan hamnat på 29k för 6 timmar, men det är nog som du säger att ägarna idag vill göra allt till varje pris.
Även om det hade gått att operera honom hade vi aldrig gjort det, det är inte att vara en djurvän för mig.
Vi ska inte glömma att det gör inte ont för hunden att få somna in, det gör bara ont för oss.
Det har gått 2 år och jag saknar fortfarande min hund, men jag vet att han led inte en dag och det är jag stolt över.
Vill verkligen inte strö salt i såret, men varför lät ni de göra så många undersökningar på en 15 år gammal hund? Även om Anicura och Evidensia älskar att tjäna pengar till varje pris, så måste de ju ändå stämma av priser och undersökningar med djurägaren. Då kanske ett ultraljud eller en röntgen hade räckt för att konstatera att den här gamla hunden tyvärr är för sjuk för att vara rimlig att behandla.
Anicura tipsade en bekant om att hon kunde ta ett lån för att bekosta en 22 000 kronors behandling av en 13-årig katt. Oetiskt på många sätt. Behandlingen visade sig dessutom kosta en tredjedel av priset hos en annan veterinär.
Skyll inte på veterinärerna. Det är djurägarens ansvar att fatta beslut om avlivning, vilket väldigt många tyvärr har väldigt svårt att göra. Ingen veterinär eller klinik kan eller vill tvinga en djurägare att behandla ett svårt sjukt djur med dålig prognos. Att avliva djuret finns alltid med som alternativ. Många har dock som sagt svårt att fatta det beslutet.
En veterinärkan dock anmäla ägaren om djuret inte får rätt vård eller avlivning om det behövs. Så om ägarna vägrar avliva ett djur som plågas kan de bli dömda för djurplågeri.
Det är jag högst medveten om. Och tyvärr händer det alldeles för ofta att veterinärer behöver anmäla djurägare på grund av att de inte går med på att avliva sina djur.
Bästa kommentaren. Vetrinärer idag har tagit över läkarnas gudskomplex. ”jo en katt kan leva med diabetes” och liknande bullshit alltså. Det är djur, det värsta som kan hända är inte att dö. Det är att lida medan man lever. Man kan också ta en funderare på hela rimligheten i att ha husdjur och för vems skull de finns till.
Och hon ska vara djurvän. Låta hunden lida sådär.
Det enda jag vet om situationen är det jag läst här. Men baserar på det så är det helt obegripligt hur man kan vara så egoistisk och hålla hunden vid liv. Konstant skräckslagen och sover knappt. Tycker det är djurplågeri. Eller överdriver hon för sympatier?
Tänk att vi utan problem avlivar djur för att de ska slippa lida men vi tillåter inte dödshjälp till människor som lider när de är dödssjuka (för info tycker jag det finns både bra för- och motargument angående dödshjälp).
Vi har inte dödshjälp men man kan avsluta all behandling och bara ge smärtstillande, så kallad best supportive care.
Men ja, håller med dig. Frågan blir ju dock mer komplex när det gäller människor, tex vill sjuka gamla farmor verkligen dö eller är hon pressad av familjen som vill åt hennes pengar/vill hon inte vara till besvär och känner sig som en börda.
Men jisses. Ja det är klart att man måste rannsaka sig själv som djurägare men man kan ju inte avliva det första man gör hur som helst heller. Oj hunden har ont i örat, ska inte behöva lida under tiden den medicineras , avliva. Har klåda , stackarn behöva klia medan vi behandlar den, avliva. Har hennes hund levt ett drägligt liv trots sin diagnos tills nu är det väl helt rimligt att ha haft den kvar, det kanske går att behandla även förvärringen av symtomen? Nej avliva avliva avliva. Therese har ju tagit bort djur förr, tvivlar inte på att hon kommer ta rätt beslut.
Hunden har ju lite mer än ont i örat/klåda?
Hallucinationer och kan inte få ro att sova är ganska mycket mer allvarligt än lite klåda.
Hunden har ju varit sjuk sen T tog hand om den och det har bara tillkommit fler åkommor hela tiden.
Absolut att man inte ska ta lättvindiga beslut om avlivning men när symtomen blir värre hela tiden så får man ju någonstans sätta stopp.
Hunden har en medfödd missbildning. En bit av hjärnan saknas…… Och sen flera veckor har den blivit sämre….
Vad väntar hon på?
Avgörande är väl ändå hur länge hon har haft hunden som mår så dåligt. Hon skriver att hon har tagit över den. Men för hur länge sedan? Skulle verkligen vilja veta vilken neurolog som är inkopplad som låter hunden gå så rädd och ha sådan stress. Bra att specialist är inkopplad dock.
Vet själv hur svårt beslutet är, men hade jag haft den hunden så hade jag låtit den vila för länge sedan. Herregud, den mår bara okej om de bär den i en sjal… hundvärdigt liv?
Låter helt sjukt att bära runt sin hund i bärsele/sjal, det är inget barn. Gällande hur länge hon har haft hunden kan det inte vara jättelänge ändå. Jag slutade följa henne ganska långt efter att hon skaffade Ronja och Rasmus och då var det ingen Chanel där.
Det är nåt i mig som skaver mer Therese. Hon är nån ny form av influencer där hon ja absolut tar hand om djur men också tjänar pengar på sjuka djur. Det är lite sjukt. Hon lever alltså på folks sympatier för djur som mår dåligt. Fint att hon tar hand om dom men det blir ju skevt i slutändan
Fast vad gaggar du om nu? Hon HAR resurser och tid att ta hand om djur i nöd och därför gör hon det helt gratis för till exempel smådjurschansen, hon engagerar sig politiskt (nu senast på EU-möte), hon skriver kolumner och kämpar för bättre lagstiftning i Sverige, hon driver en non-profit som GER BORT pengar till personer som behöver hjälp med veterinärkostnader, katthem och andra organisationer som OCKSÅ drivs utan vinstintresse av snälla tanter som gått i pension och älskar djur.
Det skaver något i dig pga Therese för att du får dåligt samvete. Inget annat.
Säg vad du vill om Chanel men Therese har dedikerat många miljoner kronor till att hjälpa djur i nöd. Det kan ingen säga emot!
Sprutan. Punkt slut.
Stackars hund, lever med så hemska besvär som hallucinationer för att bekräfta sin ägare som inte klarar av att ta ett bra beslut för hunden. Hunden existerar som en kassako för giriga veterinärer som blir rikare och rikare.
Ledsen men en sann djurvän tänker på hunden framför sina egna behov att ha kvar hunden och försöka rädda något som bara förlänger plågan. Stackars lilla vovve. Låt den somna in. Den som är död känner ingen rädsla eller lidande.