Jag har ju en del läsare här inne som har berättat att de är arbetslösa och att de söker jobb utan framgång. Det får mig att fundera lite och jag undrar om det finns någon här som jobbar med rekrytering och som kan svara på varför ålderism bland kvinnor är så utbrett?

Om jag vore en arbetsgivare så skulle jag föredra att anställa någon som har passerat 40 då de har en bredare erfarenhet och  …. håll i hatten nu för nu sticker jag ut hakan … som har passerat vabb-stadiet. Som liten arbetsgivare är det extremt dyrt med vabbfrånvaro, sen får folk bli hur irro som helst. Det är ett faktum. // Monas Universum

Hoppsan, hejsan Kerstin, här är Mona ute med hakan och skriver ett blogginlägg i vilket hon undrar varför det är så svårt för äldre kvinnor att komma in på arbetsmarknaden efter att ha varit arbetslösa. 
Om Mona hade varit en arbetsgivare så hade hon mycket hellre velat ha en anställd som är förbi småbarnsåren där det vabbas stup i kvarten, och det låter ju fullt rimligt, trots att jag anar att det är en lite känslig fråga att ta upp – särskilt bland vabbkompatibla småbarnsföräldrar.
Jag vet att jag nämnde i förbifarten på en jobbintervju att jag inte hade några barn och inte planerade att skaffa några heller, men det var uppenbart att det gjorde personen jag intervjuades av lite obekväm. Tydligen är det en sådan sak som de inte får ta in i beräkningen, hur gärna de än skulle vilja, men det var ju sant och någonting som var till min fördel – i alla fall i mitt specifika fall. I alla fall om du frågar mig.
Så här ser Monas kommentarsfält ut. Jag hade helt ärligt räknat med betydligt fler kommentarer, men icke.

Jag har en säsongsanställning där jag städar hotellrum på ett mindre hotell ute på landet. Jobbet är väldigt tungt och jag vet inte hur länge kroppen kommer hålla. Jag fyller 64 i december men jag orkar ofta bättre än yngre kollegor jag ska lära upp. Chefen (en kille som fyller 30 i år) säger att det är jättesvårt att hitta bra folk. Många söker ju jobben men inte så många passar. Men han har i alla fall anställt en man som är 65 som ska jobba i köket så alla sorterar inte bort oss äldre. Annars är det nog att vi inte anses som så formbara längre och vi vill ha skäligt betalt för det vi kan.

Har precis fått nytt jobb. 57 år. Utan en rejäl löneökning hade jag inte bytt.

En sak som behöver tilläggas. Vi med erfarenhet vill ha betalt för vår kunskap.
Svar: Bra poäng, min väninna som är 57 har svårt att få jobb för att dem som är t.ex 20 år yngre nöjer sig med betydligt lägre lön. (hon har en akademisk utbildning)

Så varför är ålderismen så utbredd på arbetsmarknaden?
Och nog gäller det både män och kvinnor? Eller är det primärt kvinnor? Tar kvinnor mer av vabbandet eller varför är det annars så? Eller är man för dyr när man kommer upp i åldern? Som Bh-Helen skriver här ovan, att de med erfarenhet vill ha betalt för sin kunskap?