Johanna Schreiber – journalist och författare – har skrivit en minst sagt besk ledare i tidningen Bohusläningen om Isabella Löwengrips senaste utspel om hur hon ska ge sig in i politiken med Moderaternas fana i handen. 
Hon menar att Isabella Löwengrip snarare skulle bli en belastning för Moderaterna, än tvärtom, men skriver även att det verkar som att Moderaterna själva aktivt vill bli belastade. Även DN och SvD får svidande kritik för de intervjuer med Isabella som de publicerat utan tillstymmelse till kritiska följdfrågor.

När en nybakad politisk hangaround som Isabella Löwengrip börjar prata om partiet i “vi”-form, slänger ur sig tveksamma analyser om kvinnor och regering och dessutom verkar improvisera sin politiska kompetens live i intervjuer –  då är det inte bara ett kommunikationsproblem. Det är fel på så många fler nivåer, och att ingen i partiet stoppade det här innan det blev rubriker säger allt. Antingen visste de, och tyckte det var en bra idé. Eller så visste de inte – vilket nästan är värre.
Välj själv vilken version som inger mest förtroende.

Att en person som sagt att hon “ska bli världens mäktigaste kvinna”, strax innan stora delar av det luftslott som var hennes företagsbygge föll ihop, i en intervju med Dagens Nyheter insinuerar att hon nu siktar på att bli minister skickar oroande signaler.

Ett rimligare svar skulle ha varit “nej, men jag vill verkligen hjälpa till”, på frågan, precis som den tidigare L-ministern Birgitta Ohlsson har gjort sedan hon började engagera sig i Centerpartiet. Löwengrip skulle ha fått sina rubriker ändå.
[…]

Men när en person som aspirerar på att bli minister eller riksdagsledamot säger att hon “skulle vara riktigt duktig, och kan säga det med självförtroende, det är i näringslivsutskottet”, så borde Dagens Nyheter lagt in en liten brasklapp om att det faktiskt inte finns något som heter så. Däremot finns “näringsutskottet”. Där kanske det skulle ha varit på sin plats att ställa en följdfråga om vad Isabella Löwengrip skulle kunna bidra med. Hon har visserligen drivit många småföretag, men de flesta har som sagt gått i konkurs inom några år. Det är en viktig erfarenhet, men företagarfrågor är bara en liten del av det som behandlas i utskottet. Den senaste mandatperioden har arbetet till stor del dominerats av energifrågor. Isabella Löwengrip är duktig på en hel massa saker, men vindkraft, uranbrytning och gruvnäring är nog inte hennes gebit.

Det mest träffsäkra i Schreibers text skulle jag ändå säga är irritationen över hur väljare behandlas. Som att kvinnor behöver en influencer för att “förstå hur man bildar regering”.  Alltså… ursäkta? Tror hon att kvinnliga väljare är så jäkla pantade, att de behöver hennes hjälp att navigera i den politiska djungeln?
Det här är samma gamla fördom i ny, glansig förpackning. Byt ut “kvinnliga väljare” mot vilken annan grupp som helst och känn hur snabbt det hade blivit kris, men när det paketeras som girlboss-retorik glider det igenom, vilket är så märkligt men sanningen är den, att det gör den. Swoooosh!

Andra problem som Johanna tar upp i sin ledare:

Precis som Svenska Dagbladet skriver (5/11 -25) har Löwengrip hållit en workshop för partiet om hur man når kvinnliga väljare i sociala medier. Men att hon skulle ha varit rådgivare, som Dagens Nyheter anger, och hjälpt partiet att “ändra sin kommunikation i sociala medier” är, enligt flera personer i olika delar av partiet, inte sant.
[…]

Att Isabella Löwengrip skulle “ha varit med och satt gästlistan” till den beryktade “influencerlunchen” stämmer inte heller. Listan sattes av politiska tjänstemän.

Enligt Johanna är det som skadat partiet mest att Löwengrip knappt berättat om varför hon tycker att Moderaterna är ett bra val för kvinnor, men även att partiet själva varit dåliga på att förklara för väljarna att en röst på dem inte är en röst på Isabella Löwengrip.
De har de facto lagt locket på, men om det är någonting vi lär oss från det brittiska kungahuset så är det att det aldrig är en bra strategi att ta till när det stormar en smula.

Johanna avslutar med att säga följande om Isabellas planer på att knacka dörr på Lidingö för att ragga röster:

I maj ska hon ge sig ut för att knacka dörr på Lidingö. Många väljare i en av Sveriges moderattätaste kommuner lär slå igen dörren rakt framför näsan på henne.

Vad säger ni om Johannas resonemang?
Hur kommer det gå för Isabella i hennes politiska resa? Kommer hon får sitta i ”näringslivsutskottet” när valsedlarna är räknade tror ni?