




Cassandra Klatzkow har låtit sina Instagramföljare bikta sig i hennes Instastories och det fanns både högt och lågt, och jag har valt ut några av inläggen som fick mig att höja lite extra på ögonbrynen.
Någon kanske jag kände igen mig i medan andra fick mig att förfasas en smula, men trots det tycker jag att sådant här är bra.
Bra och underhållande!
Lite fascinerande är det hur folk hellre biktar sig för en influencer med ringlight än för en terapeut med legitimation, men kanske är det just det anonyma som lockar?
Kanske är man inte redo att sitta öga mot öga med en terapeut med jobbiga motfrågor? Kanske behöver man bara formulera situationen eller känslan för första gången och gör det i en influencers frågelåda? 
Bild 1:
“Har försökt bli gravid med min sambo i typ ett år utan att han vet om det 👍🏼”
Bild 2:
“Jag saknar mina toxic ex för att få KÄNNA den där elden!!! i trygg relation”
Svarstext:
“Wow. Jag kan verkligen relatera. Om ens erfarenhet av kärlek varit stormig och ens anknytning är i grunden otrygg är det så naturligt att förknippa kärlek med den där berg och dalbanan av kaos och försoning. Då kan det vara svårt att ens uppleva trygg kärlek som kärlek. Men du ÄR i en trygg relation!! Och du är medveten så jag hoppas att det bara är tankar och inget du agerar på. 🫂”
Bild 3:
“I år gör jag slut efter 12år tsm men rädd att ej hinna träffa någon ny å få bebis, 34år nu”
Svarstext:
“applåder och kärlek till dig och alla som vågar göra slut och inte stannar pga rädslan att inte träffa ngn ny/längtan efter barn.
Att va i en relation man inte är lycklig i tänker jag är värre än att aldrig träffa någon igen.💕”

Bild 4:
“Om någon skulle ringa och säga att min mamma hade dött så hade jag typ blivit lättad…”
Bild 5:
“Kollega fingrade mig vid sitt skrivbord när en annan kollega var 7m bort, hur vågade jag?🥲”
Svarstext:
“Wowwwww!!!!!!!!!!!
Jag skriker och skrattar!
Vad är det för vild arbetsplats!
Lev ditt bästa liv gumman”
Bild 6:
“Precis fått veta killen jag dejtar är dömd för misshandel mot exfru, känner mig rädd”
Svarstext:
“Sluta träffa den killen nu på en gång.
Såna här män förändras aldrig.”

Bild 7:
“Hatat mina barns pappa och hans tjej, jag anmälde honom för extra besök av jehovas..”
Svarstext:
“Och där tackar jag för denna gång!
tack för att ni vågat dela med er ❤️”
Alexandra Bring gjorde sig känd som träningsinfluencer, men har de senaste åren fokuserat helt på sin roll som mamma och sina barn. Hon startade nyligen en föräldrarpodd, och visade att hon var redo att börja arbeta mer med sina sociala medier.
Nu visar det sig att hon skrivit en bok, och inte en bok om sig själv som annars är vanligt bland hennes kollegor, utan hon har skrivit en fantasybok för barn och unga som heter ”Gaspien – Flickan och silverhjorten” och som är på 371 sidor.
Om jag förstår det hela rätt så har Alexandra inte givit ut den på ett bokförlag utan hon kontaktade Akademibokhandels på egen hand som nappade direkt. Boken går att förboka på deras hemsida och den släpps till försäljning i slutet av juli.
Så här beskrivs boken på Akademibokhandelns sida – och man skriver att detta är ”del 1” och att det kommer komma fler böcker i samma serie:
Efter sin mammas död lever Lona med sin tystlåtne pappa. I skolan är Lona ensam och utstött. Det enda stället hon känner sig fri på är i simhallen. En dag förändras allt. Svarta vargar dyker upp i byn. Djur och barn försvinner. När fullmånen lyser står Lona öga mot öga med vargflocken och deras sylvassa tänder. En silverhjort galopperar fram över isen och tar med henne på sin rygg genom skogen till andra sidan. Där väntar det dolda landet Gaspien, med silverglittrande floder och träd som sjunger i vinden, men där mörkret är fyllt av ondska. Snart förstår Lona att Gaspien behöver henne.
Men varför och till vilket pris?Gaspien – Flickan och silverhjorten är den första delen i en magisk äventyrsserie om mod, vänskap och om att hitta sin plats i en värld där man aldrig passar in.
Jag är inget fan av fantasy, varken i bok eller videoformat, men det skulle vara kul att höra vad ni som gillar genren tycker om boken när den går att läsa eller lyssna på.
Har vi några frivilliga? 😉
Om det är någon som undrar över varför jag inte tar upp att Alexandra inte reklamidentifierat sitt inlägg om boken, så har ni svaret HÄR!!!

Hanna Schönbergs klädföretag Arakii förväntas omsätta 100 miljoner kr i år, vilket fick mig att vilja titta närmare på det, då jag fick ett mail som väckte min nyfikenhet.
Det är nämligen så att företaget klappar sig själv på axeln på hemsidan där de beskriver företagets syn på hållbarhet:
Hållbarhet är ett kärnvärde för ARAKII. Ordet araki betyder ursprungligen ”vilt träd” eller ”nytt träd” på japanska, och för oss representerar det något unikt, något som växer och något vi vill skydda.
[…]Vi producerar våra plagg i Portugal, Italien, Turkiet och Kina. Alla har olika uppdrag och olika expertområden, och vi väljer att arbeta med de bästa inom varje område.
Det här tycker jag är lite intressant.
De skriver Portugal, Italien, Turkiet och sist Kina, vilket jag tycker ger intrycket av att de allra flesta plagg inte är tillverkade i Kina utan i de tre europeiska länderna. Eftersom man satt dem i den här ordningen, men ingenting kunde vara längre ifrån sanningen.
Jag satte mig nämligen och gick igenom alla 233 produkter som säljs på Arakiis hemsida (japp, alla) och den procentuella fördelningen mellan tillverkningsländerna ser ut så här:

Det finns ingen generell lag som säger att länder måste listas i storleksordning, men ur ett konsumentperspektiv så ger det kunden en mer rättvis bild av produktionen.
Om nästan 90 % av plaggen är tillverkade i Kina men hemsidan först lyfter fram Italien eller Portugal kan det uppfattas som att man försöker skapa en annan bild av varumärket än vad statistiken faktiskt visar.
“Made in Italy” och “Made in Portugal” signalerar kvalitet, medan “Made in China” fortfarande har ett sämre rykte hos många konsumenter, trots att kvaliteten kan vara hög.
Vad tycker ni om sättet som Arakii beskriver företagets hållbarhet och sina tillverkningsländer?
Reagerar ni på siffrorna? Plagg som tillverkas i Europa brukar ofta kosta mer än de som produceras i exempelvis Kina – men hos Arakii ligger priserna högt oavsett.
Samtidigt är den absoluta majoriteten av plaggen tillverkade just i Kina, så jag är nyfiken.
Hur tänker du här?
Tack för tips!