Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Anonym
/
20:01
Jag är så trött på mitt jobb, det är kontorsjobb men lönen är under 30 000 och jag får panik och mår dåligt av att sitta framför en datorskärm hela dagarna. Men jag har ingen plugghjärna så högskola är uteslutet, jag är inte händig och vården/skolan känns otänkbart. Kan dock tänka mig elevassistent men vet inte hur framtiden ser ut för yrket eller löneutvecklingen. Ibland tänker jag att jag vill jobba som parkarbetare, lagerarbetare eller lastbilschaufför bara jag slipper datorskärmen hela dagen. Vill satsa på ett framtidsyrke men vet verkligen inte vilket. Vad finns det för framtidsyrken där man inte behöver vara händig eller jobba inom skola/vård?
Mitt intryck av fastighetsskötare är att det är mer administration än hantverk? Alltså fotar av skador, dokumenterar, ordnar med nycklar, inspekterar, kanske byter en brandvarnare typ.
En del reparationer och underhåll av vissa tekniska saker brukar väl ingå. ”Reparationer och enklare underhåll
– byta lampor, fixa dörrar, kranar eller lås”. Det här är första stycket i en beskrivning av yrket.
TS uttrycker att hon/han är trött på sitt yrkesval och inte trivs längre och frågar om råd. Varför då kommentera det med gnäll? Alla har rätt att fråga och tycka här, även du men kliv ner från dina höga hästar och låt TS få be om råd.
Du kan bli t ex VVS montör utan att vara händig eller ha plugghjärna om du bara är lite flitig. Orkar du sköta ett kontorsjobb och lägger typ samma energi på att skaffa en utbildning som ger ett praktiskt yrke kommer det gå bra.
Du behöver varken ha plugghärna eller vara händig för att skaffa ett vanligt jobb. Tror du mest har brist på självförtroende. Säger inte att du är bäst på allt – men gissar att du heller sannolikt inte är sämst på allt heller. Särskilt inte eftersom du tydligen kan sköta ett jobb redan.
Kolla på vad du har lust med – kolla in arbetsmarknaden för det yrket – och sen pröva!
Fin fråga! Jag blev klar med min provanställning och fick veta att jag går på fast from måndag. Efter att först ha jobbat projektanställningar och därefter varit arbetslös i 1,5 år är jag supertacksam såklart. Trots att det absolut inte är ett drömjobb och inte alls inom den bransch jag pluggat till i 3 år så är det ett jobb!
Tacksam att du gav mig möjlighet att reflektera och känna tacksamhet för det efter ytterligare ett missfall som tagit upp alla mina känslor och tankar. Så – tack för frågan 💕
I Finland och Åland har vi vårfest på lördagen ja, vissa skolor har börjat med att de har själva vårfesten på tisdag/onsdag/torsdag kväll och lördag endast betygs utdelning men på mina barns skola är det tradition med hela skolans vårfest på lördag morgon! 😊 Nu har de 10 veckor sommarlov!
Ja, lördagen i Finland är alltid en officiell skoldag innan sommarlovet, så ja, de är medvetna om detta, om det inte är vårfest så är det betygs utdelning och oftast glass i skolan innan sommarlovet! 😊
Det är lag på att det ska vara X mängd skoldagar per termin och det blir inte fullt ifall inte lördagen är en skoldag!
En väldigt privat fråga, överse den bara, om det är oförskämt. Men jag tänkte på dig när du skrev här sist och som jag förstod var det en längre tid, din man sitter inne. Jag undrar, är du aldrig rädd för att det ska vändas emot dig? Jag har läst mycket om kvinnor och barn i fall där umgänge blivit ett krig och där det är flera som inte lever öppet. Nu vet jag inte hur de här männen är emot andra och det behöver inte ha något gemensamt alls, men är du rädd för våld? Och förlåt min nyfikenhet, jag är väldigt intresserad av hur människor fungerar och varför saker blir som de blir.
Ingen fara alls att du frågar. Jag är absolut orolig (jag har också utsatts för våld till följd av hans brott).
Och jag förstår till fullo att man undrar – det är inte en helt vardaglig situation som många befinner sig i – så klart.
Men ja… jag är jättekär i honom, och jag vet att han vill ur den här destruktiva livsstilen.
Och han har många år kvar, det stämmer. Och jag kan aldrig veta rill 100 % om han kommer att ändra sina mönster eller inte, men jag vill finnas där. Både för att jag faktiskt älskar honom, men även för att jag faktiskt tror att jag är en pro-social person för honom (jag är inte kriminell överhuvudtaget, jag har ett vanligt jobb och en vanlig vardag).
Men jag tar absolut inte illa upp av att du frågar 😊
Sjukt intensiv och ångestfylld vecka egentligen. Men godbitar i stressen:
– åt en sjukt god pizza i tisdags.
– anmälde mig till Göteborgsvarvet nästa år.
– träffade en kompis igår.
– umgåtts med min familj idag.
– en gullig tjej i en affär sa att jag doftade gott. Det är något jag nästan aldrig fått höra så det gjorde mig glad❤️
Någon som är uppvuxen på gård/landet eller bor på landet nu eller arbetar på en gård, hur är det? Jag är lite intresserad av att flytta ut på landet, bott i stad/by hela mitt liv. Vad ska man tänka på?
En by kallar jag mindre samling hus på landet men kanske är annat för dig? 😊 jag är uppvuxen på gård och har flyttat tillbaka efter år i stan.
Men mycket beror väl på vilket hus du köper; ålder, standard, uppvärmning osv. Hur långt från ett samhälle huset ligger. Hur vägen är dit (grus/oljegrus). Hur trädgården är (storlek, lättskött eller inte osv). Fråga om du undrar mer 😊 jag älskar landet men bor 20 min från en storstad så kan shoppa det som behövs enkelt, gå på restaurang, jobba osv
Bor på landet med min man och våra 2 tonåringar, barnen är uppvuxna här. En avstyckad gård så vi har ingen mark eller skog. Runt oss är det åkrar som en bonde brukar och skog.
När barnen var mindre var det en hel del logistik med att köra till förskola, kompisar och fritidsaktiviteter.
Barnen har ca 30 minuters bussresa enkel väg till skolan, får ta sig till busshållplatsen själva men det är ”bara” 800 meter.
Vi behöver kunna röja snö själva på vintern = traktor med snöblad köptes in.
2 bilar behövs då jag och maken ej jobbar samma tider.
Vi har frigående höns, stor trädgård, inga grannar. Skulle aldrig kunna tänka mig bo i ett samhälle, en by eller villakvarter, älskar vårt boende!
Jag som ändå har haft rätt så bra relationer med mina manliga kollegor skrattar högt. Tänk om vi skulle börja skojbrottas på kontoret. Folk hade på riktigt undrat vad fan det var frågan om. 😂😂😂
Stel? 😂 låter verkligen jättekonstigt att brottas finns tusen andra grejjer att göra än att brottas på en arbetsplats? Okej med en partner men med en random person?
Snarare att han vill ha någon att skämta med.
Vad vill du ha för svar egentligen? Fråga honom istället för att vi ska gissa. Han kanske gör så när han är intresserad av någon men har väldigt svårt att tro det.
Ja, du har kanske rätt. Vet inte vad statistiken säger när det gäller två av olika kön på en arbetsplats som brottar ner varandra. Om det är vanligast att det har uppstått attraktion eller är någon som gillar att skämta. Men din erfarenhet säger att det handlar om attraktion när det är två olika kön? Men om två av samma kön gör det?
Jag tycker det är svårt att veta. Det kan va så som du tror men det kan också va som att han ser sig som en vän att skämta med, ”en av grabbarna”. Du måste nog helt enkelt ta tjuren vid hornen och lägga in en stöt.
Pinsamt men någon som har tips på ”spicy” böcker som INTE innehåller fantasy och har en läsvärd berättelse? Det är en djungel och de största böckerna typ colleen hoover känns så slop:igt.
Inte pinsamt! Läser en hel den sånt. Simona Ahrnstedt – En enda natt (kolla ordningen på böckerna i den serien, kommer inte ihåg seriens namn). Eller Sylvia Day – Crossfire Serien. Spicy och tycker jag är läsvärda! Men läsvärda kan ju vara olika för olika läsare 😇
Intressant, vilka Hazelwood har du läst?
Jag gillar främst hennes tre första, Love hypothesis, Love theoretically och Love on the brain. Hennes YA gillar jag inte, och Not in love och Deep end är inte heller mina favoriter.
Jag minns inte vad de heter, nån är på Nasa, den läste jag. Den andra minns jag inte alls, lyssnade på den. Och jag blev så sjukt besviken! Hade läst så gott om henne men jag gillade inte hennes sätt att skriva och allt kändes förutsägbart. Man fattar ju ändå vad som händer i den genren, men det var bara något med hennes sätt som inte föll mig i smaken.😅
Om du är intresserad av böcker som håller på att filmatiseras så du har det att se fram emot, The Love Hypothesis av Ali Hazelwood och It Happened One Summer av Tessa Bailey. Ingen av dem är väl fantastisk men rolig underhållning 😊 Tycker personligen den senare är bättre (och den är mer spicy), men beror på vad du gillar.
Snart tar jag examen, jag har pluggat till ett yrke som jag nu känner att jag inte alls vill jobba med. Det suger så jävla mycket😭 Allt känns skit och jag har ångest.
Hur gör ni som har IBS och/eller mycket gaser och har en partner? Jag har aldrig haft en längre relation men jag tycker att det är så fruktansvärt jobbigt när man dejtar/är ny i ett förhållande. Man vill ju inte fisa framför honom. Jag har berättat om mina problem några gånger. Vet att flera killar jag dejtat hört mig fisa i sömnen, så fruktansvärt pinsamt.
Min man fest flera gånger första natten vi sov i samma säng, innan vi blivit tillsammans. Jag fattade ju att det inte var något han gjorde för att han valde det utan att hans mage fungerar så och nu märker jag inte hans fisar alls, man forsätter inte notera något som är helt vardagligt.
För min del känns det nog bäst att inte borra så djupt i ämnet, om han ursäktade sig hela tiden skulle jag ju märka det på ett annat vis.
Mitt svar försvann. Jag förstår dig, låta som en blåsorkester och rusa på toa kan vara lite stressade. Försök kolla vad du reagerar mest på och skriv upp det. Du måste inte äta sånt som garanterat är gasbildade just i samband med dejt. Så blir det lite mer avslappnad träff.
Jag undrar om det är fler som lever i en relation och känner igen sig i detta.
Jag och min sambo har varit tillsammans i över fem år, och jag älskar honom mest av allt. Samtidigt har jag ända sedan början känt att jag behöver axla rollen som projektledare i det mesta i vår relation, allt från semesterplanering och bröllopsplanering till matlagning och vardagslogistik. Egentligen gäller det nästan allt.
Jag är medveten om att jag själv har höga förväntningar och ett visst kontrollbehov, vilket gör att jag ofta känner att det inte blir riktigt bra om jag inte tar ansvar för det själv. Men samtidigt blir jag också väldigt trött av känslan att alltid behöva ligga steget före och se till att allt blir gjort. Min sambo har inte samma driv när det gäller att ta tag i saker, t.ex att boka boende inför en resa eller köpa presenter i god tid. Ofta behöver jag påminna, följa upp eller planera tillsammans med honom för att det ska bli av. De få gånger han har lagat mat har det dessutom ofta blivit sådant jag inte tycker om, vilket nästan gör att jag känner mig dubbelbestraffad, först för att jag inte lagar maten själv, och sedan för att resultatet inte blir något jag uppskattar.
Är det någon annan som har det så här? Hur har ni i så fall hanterat det? Går det att förändra den här dynamiken i en relation eller är det kört?
Blir lite förvirrad av din kommentar – att laga mat går knappast under projektledning? Om din kille är dålig på att projektleda borde han ändå kunna bidra till hushållet på andra vis, med rent arbete, t ex laga mat, tvätta och städa? Annars är han inte dålig på att leda utan bara lat.
Parterapi kan låsa upp det mesta, men inte allt. Men då kan du förstå om ni båda är förändringsbenägna i era beteenden eller om det mer handlar om personlighet. Alltså om du kommer fram till att du ogillar hans personlighet, det är svårt att frångå tänker jag.
Jag är också projektledaren, men min man gör mer hushållssysslor än mig och lagar ofta mat. Min man har ADHD. Han skjuter upp saker och jag känner att jag behöver påminna honom så att vi går känna av konsekvenserna av uppskjutandet. Jag påminner honom om att betala hyran, säga till på jobbet att han har läkartid, om han behöver säga något särskilt vid lämningen på förskolan, osv. Jag tycker att det är jobbigt, men förstår att han gör sitt bästa. Han testar ADHD-medicin nu iaf då ADHDn ju påverkar honom och hela familjen på många sätt.
Känns som du borde tagga ner litegrann. Enklast är ju att komma överens om tex att jag lagar mat den här veckan, och du nästa. Dela upp saker.
Sen tänker jag att du inte ska ha perfektionistiska krav på att allt han gör måste vara som du vill eller önskar. Ni är två i relationen och då kan man inte få allt som man vill. Uppmuntra istället och peppa.
Det är enorm skillnad att ha en sambo som klagar, tjatar och inget är bra vs nån som peppar att maten var god, snyggt gjort osv. Det blir psykiskt nedbrytande att aldrig vara bra nog. Det tär på psyket och man blir låg och passiv, kanske det som hänt här?
Håller med – att känna att man aldrig kan göra tillräckligt bra passiverar vem som helst. I fråga om maten funderar jag varför ni inte kan laga tillsammans? Ifall han gör något som ”förstör ” maten, t.ex steker köttet torrt, är det ju ett bra tillfälle att lära sig genom att göra tillsammans. Ifall du vill slippa projektledandet så är enda alternativet att sluta projektleda. Sedan kanske det blir bra (även om inte på pricken som du skulle velat ha det), eller så bli det inte bra. Men det hör ju också till livet att saker och ting inte alltid blir bra eller som man vill.
Nu får du det som att låta som hon psykiskt misshandlar honom. Han är vuxen och borde bara klara av att göra dessa saker. Om han skärper sig så får han inget klagomål. Är starkt emot att dalta med en vuxen man! Det är inte kvinnors sak att uppfostra sin partner.
Jag tycker du svarar dig själv i meningen att du har kontrollbehov och att saker inte blir bra om du inte själv tar ansvar för dem. Jag hade aldrig klarat av att leva med någon som ska ha ett finger med i spelet vad ni än gör. Som om du vore hans chef. Frågan är ju om han gillar att ni har det så här.
Nej det känner jag inte igen, min man är bättre än jag på att ta tag i såna saker. Men är vanligt vad jag hört. Tror det går att förändra om man verkligen vill, skaffa inte barn innan du känner att du är nöjd ifall det är nåt du är intresserad av, då verkar det bli ännu värre.
Att du lagar mest mat och behöver påminna om saker tycker jag är red flags. Sluta påminna, låt honom ta smällen för saker. Inte bo ihop kanske? Ta tag i detta på allvar och gå inte längre med honom om det inte blir bättre, du kommer bli utstressad och bitter.
Dubbelbestraffad för att du inte lagar maten och inte gillar den? Om du ser på det som ett straff att inte få laga maten undrar jag verkligen vad som är problemet.
Men – om ni har det så här nu kan jag bara garantera att detta problemet kommer bli ca en miljon till 4 miljarder gånger större (ingen överdrift) med barn så jag skulle nog dumpa
Men om du dumpade honom och han fick leva själv, hade han då inte efter säg ett halvår klarat av vardagsgrejer, att boka en resa till sig själv eller ett laga mat? Skulle han behöva vända sig till kommunen för att få en stödperson i sin vardag?
Låt honom göra saker på sitt sätt. Duger inte hans sätt får du göra det själv, men då får du också leva med en känsla av att projektleda och att vara trött.
Problemet är att han är en bebis, inte att du har ett kontrollbehov. Tyvärr vanligt att vuxna män inte klarar av normala hushållssysslor, bli särbos kanske?
En person som vet med sig att hon har kontrollbehov har det i regel i allt hon gör. Hon vill göra det på sitt sätt. Han kanske är lat men det som oftast händer med en i förhållandet som far kontrollbehov är att den andra släpper allt. För husfridens skull. Sett det i många förhållanden. Till sist brukar det brista. Slutat med skilsmässa i några fall.
Men många gånger finns det ju ingen fastställd ribba för vad som är dåligt. Det någon tycker är dåligt tycker någon annan är tillräckligt bra och enas bra är för den andra onödigt noggrant. Ofta måste man acceptera att saker kan göras på olika sätt. Sedan såklart finns också tillfällen då de flesta skulle konstatera att nu blev det dåligt.
Jag ar EXAKT likadan. För mig var jag inte det först men det har typ blivit värre. Jag tar på mig allt, gör allt men jag blir också missnöjd när min sambo inte gör saker ordentligt, Önskar att han tog mer inciativ och typ städade köket ofta 😂 blir också helt utmattad av att hålla på hela tiden. Vet inte riktigt hur man skall lösa det. Vi har fått stora problem av detta i vår relation då jag känner mig lite som en mamma, även fast om jag bara tog några steg tillbaka kanske det inte behövt vara så.
Jag skulle råda er att sätta er ner och göra en veckolista och hålla er till den. Fördela veckans sysslor och även om mannen inte lever upp till det som du önskar, dvs inte gör det tillräckligt bra, så får det bli så. Inte korrigera eller anmärka. Blir säkert mycket frustration i början men det enda sättet tror jag att få relationen att fungera. Har sett det i andras äktenskap.
Och en del gör alldeles för lite.. Så man ska acceptera att partner städar,
Tvättar mm slarvigt och det man själv gör blir fint och ordentligt? Väldigt orättvist ju. Och sänker man sig till den slappas nivå blir det aldrig riktigt rent…
Jo. Det är väldigt bekant. Det du kan ändra är dig själv. Han måste få göra på sitt sätt, gå och gör något annat under tiden. Ni tycker olika och ska ni dela, måste han själv avgöra saker. Mat är undantag, man måste laga mat som båda gillar. Ska han köpa present, släpp det då. Om det är 10 min innan, är det hans problem. Resa, han måste också inse att man måste boka för att komma iväg. De saker du inte kan kompromissa om, gör du. Han kanske är bra på att städa t ex? Familjemöte om det är för mycket som inte funkar, han trivs såklart inte heller när han märker att du tycker det är fel.
Vi har fortfarande efter 30 år plus, saker vi inte blir klara med. Min man går fortfarande och duschar en kvart innan vi ska åka, vilket gör mig stressad. Vi städar på helt olika vis och en massa annat. Men han får göra sitt och jag mitt, om det inte blir för extremt. Han är jättebra på att starta projekt och mindre bra på avslut. Han är bipolär och vissa saker hör nog ihop med det.
Om du dumpar honom får du ändå göra allt själv. Om du tvunget ska ha allt på ditt sätt kan du ju göra allt själv även som sambo?
Ditt problem är ju inte din sambos sätt.
Ditt problem är att du inte accepterar andra sätt att hantera livet.
Jag vill också gå allt på mitt sätt men jag kan ändå respektera min man. Jag väljer vad jag delegerar och jag accepterar resultatet. Och respekterar när han säger ”nej, detta tycker jag är onödigt att göra.” Då väljer jag, antigen skiter vi i det eller gör jag det själv utan att leka martyr sen.
Jag hade dumpat dig direkt om du var min sambo. Du verkar mest tycka han är en hopplös slöfock. Mycket oskönt.
Ts här igen – shit var inte beredd på responsen och att få höra så hårda ord från så många!
Måste till en början förtydliga att vår relation är jättebra och kärleksfull, varken jag eller min sambo vill gå isär för våra respektive beteenden och att förslå att gå i parterapi för detta är alldeles för dramatiskt. Jag är ingen elak narcissist och min sambo är absolut ingen jättebebis.
Däremot så har vi ju uppenbarligen hamnat i ett mönster där jag tar mer ansvar än vad jag egentligen vill göra, samtidigt som det är svårt att lämpa över ansvar på min sambo som inte van vid det då det ofta leder till snabba ogenomtänka lösningar. Jag tror att en faktor i det är att min sambo enbart bott ensam en mycket kort period i sitt liv medan jag tagit hand om mig själv och ett hushåll sen väldigt ung ålder. Han har inte på samma sätt lärt sig att laga mat, att man behöver boka tvättider, planera semester med god framförhållning osv osv. Han hjälper mer än gärna till och vi lagar ofta mat tillsammans – problemet är absolut inte att han inte är hjälpsam! Det jag hade önskat fungerade bättre var att jag inte alltid behövde säga till/initiera åtagandena själva utan att vi var två som planerade framåt. Nu blir det som att jag är den enda som har en idé om vad vi ska handla, när vi lagar mat så behöver jag stå och instruera, om han tvättar så glöms t.ex påslakanen så då får jag tvätta igen nästa dag.. Men det kanske är en typisk killgrej
Precis. Du har tagit rollen från början och nu är det inte roligt längre. Hjälpa till? Bor han inte där? Du pratar om honom som om han vore en tonåring som behöver hjälp. Om han glömt att tvätta något så tvättar du det nästa dag. Har ni inte fler saker så att det kan vänta tills nästa gång? Strunta i att tvätta det bara.
Är ni helt nya sambos och din kille har inte bott själv innan? Då är det allt nytt, om han inte lärde sig hemifrån. Vissa barn är väldigt bra på att inte vilja lära sig och sambon får en munsbit istället. Skriv listor och fördela. Ett bra och tydligt sätt.
Men hur gammal är han??
Sorry men han låter visst som en jättebebis. Frågan är väl nu om du vill va den som ”lär” honom allt detta. Kanske behöver han bo själv ett tag och lära sig dessa saker? Akta så du inte fastnar i detta…
Jag vill bara få skryta med att jag precis har fått jobb! En tjänst jag egentligen inte får nämna eller skriva någonting om, men jag vill ju för bövelen få dela med mig av min glädje till hela världen. JAG FICK MITT DRÖMJOBB!!!! 😭
Jag har som mål att försöka springa 5 km på 25 min. Är det möjligt att träna upp med Runna? Mitt rekord är 30.50 😂 började springa i februari. Känns inte som att jag lär bli mycket bättre? // annan anonym.
Skämtar du? Du har sprungit i 4 månader, gissningsvis utan coach, och tror du hämtat ut all potential? Orkar nästan inte svara på det men såklart du kan springa på 25, det kan du kanske till och med klara redan idag om du bara kör ett officiellt race
Går ni till samma frisör eller byter ni? Jag har alltid velat klippa mig hos en manlig frisör och nu har jag äntligen hittat en men känns som jag är otrogen mot min frisör där jag har gått under många år 😂
Går till samma för då vet jag att det blir bra, har haft dåliga erfarenheter. Men skulle jag verkligen behöva och hon int what tid skulle jag kunna ta nån annan på salongen om jag inte skulle göra nån drastisk förändring. Tycker du kan prova en ny, det lär ju hända hela tiden. De säljer ju en tjänst, de är nog vana.
Byter. Har aldrig fattat det där med ”min frisör” och följde några frisörer på tiktok när jag hade det, där det verkade som att de verkligen byggde upp nån slags relation till sina kunder och verkligen körde regelbundna tider med dem. Jag skulle aldrig orka eller vilja klippa mig var 6e vecka eller vad det nu är man brukar rekommendera, samt att när jag klipper mig så sker det spontant. Jag kan känna samma dag att jag vill klippa mig och letar då upp en frisör med tid samma dag eller inom typ 2 dagar.
Jag kan inte sluta tänka på att prins Carl-Philip har gått på Lundsberg. Kan tänka mig att han blev väldigt utsatt. De tyckte säkert att det var extra roligt att ge sig på prinsen och han hade ju inget skyddsnät med sig där väl, han hade inga livvakter eller nåt där.
Vilken vidrig skola detta är! Långt in i värmländska skogar isolerat från ens familj och vänner. Ryser när jag tänker på det. Vuxna där som ändå väljer att vända ryggen till. 😬
Tror inte han var direkt utan vakt och stöd. Tänk på de som är där idag och inte har någon, usch. Vet inte om de fortfarande har dagelever, de är nog också utsatt.
Jag har köpt fina doftljus till mamma (hon älskar det) och så ska vi fika tillsammans. Mina barn ska också vara med, så deras present blir en överraskning för mig 🌸
Aldrig själv blivit firad på morsdag än, min äldsta fyller 5år i veckan.. Men brukar ringa min mamma (hon bor 80mil bort), ibland har jag skickat något till henne. Sedan brukar jag baka en rabarberpaj för att fira svärmor 🥰. Blir nog inte så mycket i år, 2 av 3 barn är magsjuka..
Vår dotter kommer, jätteglad för det. Får se om resten är på firar humör. Får alltid jättegod frukost på sängen, eftersom jag inte kan fixa själv, av min man. En hund som ligger bredvid och hoppas få smaka lite, gör att det är en väldigt bra start på dagen.
Om någon har en massa tid att slå ihjäl och gillar katter: Rosie and the shelter pups på Facebook! Jag vet inte om hon finns på andra plattformar också men där har jag kollat iaf. Hon började fostra (säger man så på svenska?) en riktigt spicy katt. Tror hon hade den i 70 dagar innan den fick ett för alltid-hem. Den nya kattägaren, catxyapper (iaf på Instagram), håller på att fortsätta fostra den och det är som en helt ny katt!
Jag hatar inte katter men älskar dem inte heller men den där kattresan följer jag med spänning, haha!
Lyssnar in mig lite på Taylor Swift för är nyfiken i och med hypen, har inte förstått storheten i hennes låtar än, det känns som om hon mest säger massa fraser och meningar, hon sjunger knappt. Jag hör nästan bara hur parodin på hennes låtar skulle låta, nu senast So Long London. Nu But Daddy I Love Him, lite mer sång men fortfarande så monotont allting.
Hur som helst, jag ska lyssna vidare, de flesta låtar och artister blir ju bättre efter många lyssningar. Vad sjunger hon i Down Bad? Lyrics säger så här: What if I can’t have us, men det låter inte som det, det är något k-ljud mellan what och if?
Jag förstår heller inte hypen kring denna människa.
Hennes senaste album fick en hel del kritik för dess humoristiska och konstiga texter. Finns en massa recensioner på youtube om du vill se.
Kanske unpopular opinion men bara jag som inte tycker det är ok att vara borta från sitt barn som är under 1 i typ en vecka? Tänker på Emelie Feola som är på någon ”jobbresa” med andra influensers.
Jag har själv aldrig förstått hur man klarar av det när de är så små. Det är väl okej, men för mig är det oförståeligt hur man kan vilja vara det. De är ju så små.
Sånt här har väl vevats massor av gånger här?! Jag har själv inte varit borta så länge från mina barn når de varit så små. För att jag inte ville och för att det inte kändes rätt för mig. Det räcker för mig. Hur andra gör lägger jag mig inte i. Mina val för hur jag gör med mina barn är inte ett facit för alla. 🤷🏻♀️
Som andra anonym säger, en till förälder finns väl? Det är stor skillnad om det händer enstaka gånger, eller om föräldrarna ofta lämnar en så liten. Någonting jag tycker är för mycket, är när barn alltid har en platta eller mobil. Det har blivit väldigt vanligt. Och det är ju inte bra ens för vuxna. Där behöver jag bättra mig själv, alldeles för lätt att bara se en grej till.
Du tycker inte det är ok men vad du tycker är ju inte särskilt viktigt.. folk sköter väl sina barn och relationer som de vill? Barnet har en pappa också och klarar sig utan mammsen i en vecka oavsett ålder 🙂
Har insett att jag är en ganska knepig person och inte alls trivs att jobba med bara ”normala” människor. Har troligtvis någon diagnos eller är iaf verkligen inte som andra människor. Så min fråga är. Vart jobbar det mest knepigt folk. Alltså inte typ samhall utan människor som inte bara är som en skock får och inte riktigt passar in i standarfacket för hur folk ska vara och bete sig? Finns det ens såna jobb eller är jag dömd till uttråkning till döds av alla normisar som bara pratar om sina barn, hus och trädgårdar. Å ja jag vet att det är mig det är fel på. Vill bara passa in iaf lite nånstans.
Jag är också rätt knepig , ibland. Däremot är jag vass när jag är i rätt sammanhang. Prova dig fram genom livet och du finner din plats. Alla är knepiga på sitt sätt och att gå runt och tänka att man är något slags original kommer bara att begränsa dig
Nej något original vet jag att jag inte är. Vet det finns andra som mig men träffar aldrig på sådana personer ute i samhället. Men folk kanske är bättre än mig på att förställa sig, passa in och verka normala. Tror bara jag skulle tribas mycket mer bland folk som vågar visa sina quirks och vara lite mot strömmen.
Samma här. Tycker ofta att mina kollegor borde ”släppa sargen” och vara lite mer sig själva . Men nu för tiden har jag förstått att lagom och normal är normen på många ställen. Hade jag fått drömma hade jag omgett mig med helt andra typer av människor, mer levande människor. Älskar för övrig ordet quirky
Klart det inte är fel att tycka och tänka annorlunda än normen. Jag tänker mest att på en arbetsplats kanske man inte fördjupar sig i alla samtalsämne utan kör det vanliga. Men så hittar man kanske något guldkorn som man kommer väldigt bra överens med.
Nej det låter inte som det är nåt fel på dig. Det där är skittråkiga ämnen! 😄 Vet inte om det beror på arbetsplats, finns roliga (och tråkiga) människor lite överallt. Jag jobbar på fritids och där är det rätt avslappnat (obs ej att jobbet är det) finns alla möjliga sorters människor.
Har någon erfarenhet av psykolog online? Kanske t.o.m. specifikt dinpsykolog?
Problematiken rör ångest/stress/självkänsla. Har någon andra tips eller input?
Jag behöver verkligen gå och prata med någon men vill inte gå via jobbet. Har inte råd att gå privat.
Tänker ni ofta: ”Tänk om mina föräldrar inte hade haft sex just den gången då hade jag aldrig funnits?”. För nästa gång hade det ju skapats någon annan person. Det skapas ju aldrig samma person två gånger så att säga. Man fick bara en enda chans att bli skapt. Sjukt ändå.
Föregående inlägg 
Jag är så trött på mitt jobb, det är kontorsjobb men lönen är under 30 000 och jag får panik och mår dåligt av att sitta framför en datorskärm hela dagarna. Men jag har ingen plugghjärna så högskola är uteslutet, jag är inte händig och vården/skolan känns otänkbart. Kan dock tänka mig elevassistent men vet inte hur framtiden ser ut för yrket eller löneutvecklingen. Ibland tänker jag att jag vill jobba som parkarbetare, lagerarbetare eller lastbilschaufför bara jag slipper datorskärmen hela dagen. Vill satsa på ett framtidsyrke men vet verkligen inte vilket. Vad finns det för framtidsyrken där man inte behöver vara händig eller jobba inom skola/vård?
Fastighetsskötare kanske?
Måste man inte vara just händig för att jobba som fastighetsskötare?
Mitt intryck av fastighetsskötare är att det är mer administration än hantverk? Alltså fotar av skador, dokumenterar, ordnar med nycklar, inspekterar, kanske byter en brandvarnare typ.
Nej skulle jag inte säga. Klippa gräs, blåsa löv, kratta med mera är väl inget man behöver vara utbildad för, för att klara av.
En del reparationer och underhåll av vissa tekniska saker brukar väl ingå. ”Reparationer och enklare underhåll
– byta lampor, fixa dörrar, kranar eller lås”. Det här är första stycket i en beskrivning av yrket.
Men det är inget jag tänker att man behöver vara särskilt händig för att lära sig? Sådant som man ofta gör själv om man t ex bor i ett vanligt hus?
Vilket gnäll. Alla kan plugga, det handlar inte om talang eller begåvning. Allt handlar om motivation och uthållighet över tid.
Gå och lägg dej
TS uttrycker att hon/han är trött på sitt yrkesval och inte trivs längre och frågar om råd. Varför då kommentera det med gnäll? Alla har rätt att fråga och tycka här, även du men kliv ner från dina höga hästar och låt TS få be om råd.
Ska bli spännande att se antalet likes 20:05 får, elakt brukar ju vinna…
Min 20:16 leder🤩
Du kan bli t ex VVS montör utan att vara händig eller ha plugghjärna om du bara är lite flitig. Orkar du sköta ett kontorsjobb och lägger typ samma energi på att skaffa en utbildning som ger ett praktiskt yrke kommer det gå bra.
Kanske en kortare yrkesutbildning? Googla framtidsyrken och lägg till detsom intresserar dig, så får du nyare uppgifter.
Du behöver varken ha plugghärna eller vara händig för att skaffa ett vanligt jobb. Tror du mest har brist på självförtroende. Säger inte att du är bäst på allt – men gissar att du heller sannolikt inte är sämst på allt heller. Särskilt inte eftersom du tydligen kan sköta ett jobb redan.
Kolla på vad du har lust med – kolla in arbetsmarknaden för det yrket – och sen pröva!
Varför inte köra lastbil eller tåg? Sök utbildning, du har noll att förlora!
Jag skulle helt klart lära mig köra lastbil! Fritt arbete, lätt att få jobb.
Men kan väl bli svårt att kombinera med familjeliv?
Köra tåg är bra lön och typ 6 månader utbildning bara tror jag!!
Vad jag förstår är det rätt svårt att ens få praktik i samband med en lokförarutbildning numera.
Det kanske finns två föräldrar i familjen?
Står ju inte att ts har det kravet?
Nämn det bästa som hänt dig under veckan. Oavsett hur du mår, försök hitta åtminstone 1 sak. ❤️
Fin fråga! Jag blev klar med min provanställning och fick veta att jag går på fast from måndag. Efter att först ha jobbat projektanställningar och därefter varit arbetslös i 1,5 år är jag supertacksam såklart. Trots att det absolut inte är ett drömjobb och inte alls inom den bransch jag pluggat till i 3 år så är det ett jobb!
Tacksam att du gav mig möjlighet att reflektera och känna tacksamhet för det efter ytterligare ett missfall som tagit upp alla mina känslor och tankar. Så – tack för frågan 💕
Vad var det bästa som hände dig?
Blev väldigt rörd på barnens vårfest idag i skolan då de sjöng den blomstertid 😍
Skolgrej på en lördag??
I Finland och Åland har vi vårfest på lördagen ja, vissa skolor har börjat med att de har själva vårfesten på tisdag/onsdag/torsdag kväll och lördag endast betygs utdelning men på mina barns skola är det tradition med hela skolans vårfest på lördag morgon! 😊 Nu har de 10 veckor sommarlov!
Fy, vad jobbigt. Måste lärarna också jobba då?
Ja, lördagen i Finland är alltid en officiell skoldag innan sommarlovet, så ja, de är medvetna om detta, om det inte är vårfest så är det betygs utdelning och oftast glass i skolan innan sommarlovet! 😊
Det är lag på att det ska vara X mängd skoldagar per termin och det blir inte fullt ifall inte lördagen är en skoldag!
Lagar på det har nog de flesta länder…
Har börjat få koll på ett eget bokförlag, planerar utgivningen.
Vad roligt, önskar dig stort lycka till 🌸
Så många! Men vinprovning och sen middag på en jättebra italiensk restaurang med min man igår var nog höjdpunkten.
Att relationen med min partner börjar bli lite bättre igen. När det är svajigt gäller det att stå kvar och kämpa.
Jag fick brev av min kille, där han skrev att jag är underbar och att han älskar mig jättemycket.
Det var så länge sen vi sågs, men vi gör vårt bästa i situationen.
Är det han som sitter inne?
Ja, han är frihetsberövad.
En väldigt privat fråga, överse den bara, om det är oförskämt. Men jag tänkte på dig när du skrev här sist och som jag förstod var det en längre tid, din man sitter inne. Jag undrar, är du aldrig rädd för att det ska vändas emot dig? Jag har läst mycket om kvinnor och barn i fall där umgänge blivit ett krig och där det är flera som inte lever öppet. Nu vet jag inte hur de här männen är emot andra och det behöver inte ha något gemensamt alls, men är du rädd för våld? Och förlåt min nyfikenhet, jag är väldigt intresserad av hur människor fungerar och varför saker blir som de blir.
Ingen fara alls att du frågar. Jag är absolut orolig (jag har också utsatts för våld till följd av hans brott).
Och jag förstår till fullo att man undrar – det är inte en helt vardaglig situation som många befinner sig i – så klart.
Men ja… jag är jättekär i honom, och jag vet att han vill ur den här destruktiva livsstilen.
Och han har många år kvar, det stämmer. Och jag kan aldrig veta rill 100 % om han kommer att ändra sina mönster eller inte, men jag vill finnas där. Både för att jag faktiskt älskar honom, men även för att jag faktiskt tror att jag är en pro-social person för honom (jag är inte kriminell överhuvudtaget, jag har ett vanligt jobb och en vanlig vardag).
Men jag tar absolut inte illa upp av att du frågar 😊
Oj… Varför va ihop men nån så pass kriminell?!
Han skrev brev till dig? Låter som en härlig relation.
Det står dig fritt att tycka som du gör, men ja – jag tycker om vår relation, även om den så klart inte är optimal.
Min hemmasittarunge ser ut att få skolgång till hösten!
Hurra!
Tog min civilingenjörsexamen!
Grattis och superbra jobbat! 😊
Stort grattis!
Jag fick göra insättningen av min och min makes embryo! En blastocyst från frysen. Har väntat i evigheter.
Åh, håller tummarna!
Tack!!!!! ❤️🥹
Sjukt intensiv och ångestfylld vecka egentligen. Men godbitar i stressen:
– åt en sjukt god pizza i tisdags.
– anmälde mig till Göteborgsvarvet nästa år.
– träffade en kompis igår.
– umgåtts med min familj idag.
– en gullig tjej i en affär sa att jag doftade gott. Det är något jag nästan aldrig fått höra så det gjorde mig glad❤️
Jag har slutat på mitt jobb som jag inte trivts på i mer eller mindre tio år!
Min katt har lärt sig ”sov” (ligg) och ”dansa” (gå runt på bakbenen) på kommando.
Någon som är uppvuxen på gård/landet eller bor på landet nu eller arbetar på en gård, hur är det? Jag är lite intresserad av att flytta ut på landet, bott i stad/by hela mitt liv. Vad ska man tänka på?
Alltså, alla som bor ”på landet” bor INTE på en gård… De flesta bor i en vanlig villa.
Ts skrev inte att alla som bor på landet bor på en gård
Jag bor på landet (flyttat från Stockholm) och trivs bra. Men det beror ju på vem man är.
Vad får dig att vilja flytta?
Vill du jobba med lantbruk i också? Eller är det mer att du täcker dig att vara månskensbonde?
En by kallar jag mindre samling hus på landet men kanske är annat för dig? 😊 jag är uppvuxen på gård och har flyttat tillbaka efter år i stan.
Men mycket beror väl på vilket hus du köper; ålder, standard, uppvärmning osv. Hur långt från ett samhälle huset ligger. Hur vägen är dit (grus/oljegrus). Hur trädgården är (storlek, lättskött eller inte osv). Fråga om du undrar mer 😊 jag älskar landet men bor 20 min från en storstad så kan shoppa det som behövs enkelt, gå på restaurang, jobba osv
Bor på landet med min man och våra 2 tonåringar, barnen är uppvuxna här. En avstyckad gård så vi har ingen mark eller skog. Runt oss är det åkrar som en bonde brukar och skog.
När barnen var mindre var det en hel del logistik med att köra till förskola, kompisar och fritidsaktiviteter.
Barnen har ca 30 minuters bussresa enkel väg till skolan, får ta sig till busshållplatsen själva men det är ”bara” 800 meter.
Vi behöver kunna röja snö själva på vintern = traktor med snöblad köptes in.
2 bilar behövs då jag och maken ej jobbar samma tider.
Vi har frigående höns, stor trädgård, inga grannar. Skulle aldrig kunna tänka mig bo i ett samhälle, en by eller villakvarter, älskar vårt boende!
Är det okej att en manlig kollega fångar in en i famnen och skojbrottas med en? Skulle ni tolka det som ett sätt att söka närhet?
Skojbrottas???? Hur gammal är ni?
Över 40 😅
Fyran skulle bli så obekväm om ni var mina kollegor haha usch
Hade ringt psyket om två personer över 40 på mitt jobb brottats
Överdriv lite mer…
Skrattade faktiskt högt åt detta – håller med dig. Två personer på 40 + som brottas på jobbet 😂
Jag som ändå har haft rätt så bra relationer med mina manliga kollegor skrattar högt. Tänk om vi skulle börja skojbrottas på kontoret. Folk hade på riktigt undrat vad fan det var frågan om. 😂😂😂
Eller hur? 😂 Jag är säkert lite övertrött, men jag kan inte sluta skratta åt bilden av två 40-plussare som brottas på sin arbetsplats 😂😂😂
Men gud, sluta va så stel! Skämtar ni aldrig och tramsar med partner, vänner, nära kollegor? Man behöver inte sluta ha kul för man blir vuxen.
Stel? 😂 låter verkligen jättekonstigt att brottas finns tusen andra grejjer att göra än att brottas på en arbetsplats? Okej med en partner men med en random person?
Det var ju inte en random person utan ,vad det verkar, en nära kollega? Och skojbråk/brottning kan förekomma ja.
Ja, hos oss tycker vi genuint om varandra och står varandra väldigt nära.
Fick du inte svar på denna fråga igår?
Jag skulle tolka det som att killen saknar en manlig kollega att brottas med.
Kanske arr han ser mig som en man?
Snarare att han vill ha någon att skämta med.
Vad vill du ha för svar egentligen? Fråga honom istället för att vi ska gissa. Han kanske gör så när han är intresserad av någon men har väldigt svårt att tro det.
Hm, nu blir jag lite förvirrad. Igår lät det som ni hade en flirt och att du undrade om han var intresserad. Nu låter det ensidigt.
Jag tror att vi har en flirt och kan för mitt liv liksom inte förstå varför han skulle vilja komma så nära mig om han inte kände attraktion?
Så två män som ”brottar” ner varandra eller skojbråkar skulle göra det för att de attraheras av varandra? Knappast.
Är ju lite skillnad när det är två olika kön oftast.
Ja, du har kanske rätt. Vet inte vad statistiken säger när det gäller två av olika kön på en arbetsplats som brottar ner varandra. Om det är vanligast att det har uppstått attraktion eller är någon som gillar att skämta. Men din erfarenhet säger att det handlar om attraktion när det är två olika kön? Men om två av samma kön gör det?
Jag tycker det är svårt att veta. Det kan va så som du tror men det kan också va som att han ser sig som en vän att skämta med, ”en av grabbarna”. Du måste nog helt enkelt ta tjuren vid hornen och lägga in en stöt.
Ja, jag tror fortfarande att han är intresserad.
Jäkla tjat! Tror inte han är intresserad, bara barnslig som du.
Pinsamt men någon som har tips på ”spicy” böcker som INTE innehåller fantasy och har en läsvärd berättelse? Det är en djungel och de största böckerna typ colleen hoover känns så slop:igt.
Ali Hazelwood
Simona Arnstedr
Inte pinsamt! Läser en hel den sånt. Simona Ahrnstedt – En enda natt (kolla ordningen på böckerna i den serien, kommer inte ihåg seriens namn). Eller Sylvia Day – Crossfire Serien. Spicy och tycker jag är läsvärda! Men läsvärda kan ju vara olika för olika läsare 😇
Två tips om simona arnstedt, tack anonym och sofia, ska kolla in det ☺️
Ana Huang
Elle Kennedy
Simona Ahrnstedt
Emily Henry
Håller absolut inte med 20:27 om Ali Hazelwood, men det är ju en smaksak.
Intressant, vilka Hazelwood har du läst?
Jag gillar främst hennes tre första, Love hypothesis, Love theoretically och Love on the brain. Hennes YA gillar jag inte, och Not in love och Deep end är inte heller mina favoriter.
Jag minns inte vad de heter, nån är på Nasa, den läste jag. Den andra minns jag inte alls, lyssnade på den. Och jag blev så sjukt besviken! Hade läst så gott om henne men jag gillade inte hennes sätt att skriva och allt kändes förutsägbart. Man fattar ju ändå vad som händer i den genren, men det var bara något med hennes sätt som inte föll mig i smaken.😅
Om du är intresserad av böcker som håller på att filmatiseras så du har det att se fram emot, The Love Hypothesis av Ali Hazelwood och It Happened One Summer av Tessa Bailey. Ingen av dem är väl fantastisk men rolig underhållning 😊 Tycker personligen den senare är bättre (och den är mer spicy), men beror på vad du gillar.
Elisabet mellqvist, casual friday och out of office eller Sanna Axelsson en het comeback!
Tessa Bailey
Vad ska man se på svt play/tv4 play ikväll?
Personligen har jag missat händelser vid vatten och ska ge denna en chans!
Stand up
Snart tar jag examen, jag har pluggat till ett yrke som jag nu känner att jag inte alls vill jobba med. Det suger så jävla mycket😭 Allt känns skit och jag har ångest.
Vad är det för yrke då?
Sett flera påkörda igelkottar ikväll, så sorgligt 😞
Vem är influencern som stoppades i tullen med varor för 1,7 miljoner?!
Jag har inte kollat fb men tänkte direkt på DB. Men det är givetvis en gissning.
David Batra?
Daniel Bernadotte
Tänkte på en av ”systrarna” eller P**w..
Hur gör ni som har IBS och/eller mycket gaser och har en partner? Jag har aldrig haft en längre relation men jag tycker att det är så fruktansvärt jobbigt när man dejtar/är ny i ett förhållande. Man vill ju inte fisa framför honom. Jag har berättat om mina problem några gånger. Vet att flera killar jag dejtat hört mig fisa i sömnen, så fruktansvärt pinsamt.
Dimeticon-piller och att gå på toa och försiktigt hålla en bit toalettpapper mot an us samtidigt som man släpper väder. Det dämpar ljudet 🥴
Äh på toa kan man väl låta? Naturligt ju.
Min man fest flera gånger första natten vi sov i samma säng, innan vi blivit tillsammans. Jag fattade ju att det inte var något han gjorde för att han valde det utan att hans mage fungerar så och nu märker jag inte hans fisar alls, man forsätter inte notera något som är helt vardagligt.
För min del känns det nog bäst att inte borra så djupt i ämnet, om han ursäktade sig hela tiden skulle jag ju märka det på ett annat vis.
Efter ett tag blir det normalt, han gör ju det också. Kommer inte ihåg hur det var i början, förstår att det då kan kännas lite jobbigt.
Mitt svar försvann. Jag förstår dig, låta som en blåsorkester och rusa på toa kan vara lite stressade. Försök kolla vad du reagerar mest på och skriv upp det. Du måste inte äta sånt som garanterat är gasbildade just i samband med dejt. Så blir det lite mer avslappnad träff.
Det är det man har en buttplug till. Inte alla som vet det.
Jag undrar om det är fler som lever i en relation och känner igen sig i detta.
Jag och min sambo har varit tillsammans i över fem år, och jag älskar honom mest av allt. Samtidigt har jag ända sedan början känt att jag behöver axla rollen som projektledare i det mesta i vår relation, allt från semesterplanering och bröllopsplanering till matlagning och vardagslogistik. Egentligen gäller det nästan allt.
Jag är medveten om att jag själv har höga förväntningar och ett visst kontrollbehov, vilket gör att jag ofta känner att det inte blir riktigt bra om jag inte tar ansvar för det själv. Men samtidigt blir jag också väldigt trött av känslan att alltid behöva ligga steget före och se till att allt blir gjort. Min sambo har inte samma driv när det gäller att ta tag i saker, t.ex att boka boende inför en resa eller köpa presenter i god tid. Ofta behöver jag påminna, följa upp eller planera tillsammans med honom för att det ska bli av. De få gånger han har lagat mat har det dessutom ofta blivit sådant jag inte tycker om, vilket nästan gör att jag känner mig dubbelbestraffad, först för att jag inte lagar maten själv, och sedan för att resultatet inte blir något jag uppskattar.
Är det någon annan som har det så här? Hur har ni i så fall hanterat det? Går det att förändra den här dynamiken i en relation eller är det kört?
Blir lite förvirrad av din kommentar – att laga mat går knappast under projektledning? Om din kille är dålig på att projektleda borde han ändå kunna bidra till hushållet på andra vis, med rent arbete, t ex laga mat, tvätta och städa? Annars är han inte dålig på att leda utan bara lat.
Parterapi kan låsa upp det mesta, men inte allt. Men då kan du förstå om ni båda är förändringsbenägna i era beteenden eller om det mer handlar om personlighet. Alltså om du kommer fram till att du ogillar hans personlighet, det är svårt att frångå tänker jag.
Jag är också projektledaren, men min man gör mer hushållssysslor än mig och lagar ofta mat. Min man har ADHD. Han skjuter upp saker och jag känner att jag behöver påminna honom så att vi går känna av konsekvenserna av uppskjutandet. Jag påminner honom om att betala hyran, säga till på jobbet att han har läkartid, om han behöver säga något särskilt vid lämningen på förskolan, osv. Jag tycker att det är jobbigt, men förstår att han gör sitt bästa. Han testar ADHD-medicin nu iaf då ADHDn ju påverkar honom och hela familjen på många sätt.
Åh fy, vad jobbigt det låter. Lider med dig, skulle aldrig klara detta.
Känns som du borde tagga ner litegrann. Enklast är ju att komma överens om tex att jag lagar mat den här veckan, och du nästa. Dela upp saker.
Sen tänker jag att du inte ska ha perfektionistiska krav på att allt han gör måste vara som du vill eller önskar. Ni är två i relationen och då kan man inte få allt som man vill. Uppmuntra istället och peppa.
Uppmuntra och peppa en vuxen man? Låter som ett barn..
Om du är vuxen så förstår du vad jag menar.
Det är enorm skillnad att ha en sambo som klagar, tjatar och inget är bra vs nån som peppar att maten var god, snyggt gjort osv. Det blir psykiskt nedbrytande att aldrig vara bra nog. Det tär på psyket och man blir låg och passiv, kanske det som hänt här?
Håller med – att känna att man aldrig kan göra tillräckligt bra passiverar vem som helst. I fråga om maten funderar jag varför ni inte kan laga tillsammans? Ifall han gör något som ”förstör ” maten, t.ex steker köttet torrt, är det ju ett bra tillfälle att lära sig genom att göra tillsammans. Ifall du vill slippa projektledandet så är enda alternativet att sluta projektleda. Sedan kanske det blir bra (även om inte på pricken som du skulle velat ha det), eller så bli det inte bra. Men det hör ju också till livet att saker och ting inte alltid blir bra eller som man vill.
Nu får du det som att låta som hon psykiskt misshandlar honom. Han är vuxen och borde bara klara av att göra dessa saker. Om han skärper sig så får han inget klagomål. Är starkt emot att dalta med en vuxen man! Det är inte kvinnors sak att uppfostra sin partner.
Varför gör hon då det? För att han inte gör sakerna på det sättet hon vill.
Nej, han gör dem ju inte alls? Eller alldeles försent. Handlar inte alltid om vill utan en resa behöver ju tex bokas för att bli av?
Jag tycker du svarar dig själv i meningen att du har kontrollbehov och att saker inte blir bra om du inte själv tar ansvar för dem. Jag hade aldrig klarat av att leva med någon som ska ha ett finger med i spelet vad ni än gör. Som om du vore hans chef. Frågan är ju om han gillar att ni har det så här.
Detta.
Hon har nog kontrollbehovet för att han är så slapp.
Ett kontrollbehov finns oftast med i det mesta man gör, med eller utan en partner.
Men det ökar när partnern är såhär..
Nej det känner jag inte igen, min man är bättre än jag på att ta tag i såna saker. Men är vanligt vad jag hört. Tror det går att förändra om man verkligen vill, skaffa inte barn innan du känner att du är nöjd ifall det är nåt du är intresserad av, då verkar det bli ännu värre.
Att du lagar mest mat och behöver påminna om saker tycker jag är red flags. Sluta påminna, låt honom ta smällen för saker. Inte bo ihop kanske? Ta tag i detta på allvar och gå inte längre med honom om det inte blir bättre, du kommer bli utstressad och bitter.
Dubbelbestraffad för att du inte lagar maten och inte gillar den? Om du ser på det som ett straff att inte få laga maten undrar jag verkligen vad som är problemet.
Men – om ni har det så här nu kan jag bara garantera att detta problemet kommer bli ca en miljon till 4 miljarder gånger större (ingen överdrift) med barn så jag skulle nog dumpa
Men om du dumpade honom och han fick leva själv, hade han då inte efter säg ett halvår klarat av vardagsgrejer, att boka en resa till sig själv eller ett laga mat? Skulle han behöva vända sig till kommunen för att få en stödperson i sin vardag?
Låt honom göra saker på sitt sätt. Duger inte hans sätt får du göra det själv, men då får du också leva med en känsla av att projektleda och att vara trött.
Problemet är att han är en bebis, inte att du har ett kontrollbehov. Tyvärr vanligt att vuxna män inte klarar av normala hushållssysslor, bli särbos kanske?
En person som vet med sig att hon har kontrollbehov har det i regel i allt hon gör. Hon vill göra det på sitt sätt. Han kanske är lat men det som oftast händer med en i förhållandet som far kontrollbehov är att den andra släpper allt. För husfridens skull. Sett det i många förhållanden. Till sist brukar det brista. Slutat med skilsmässa i några fall.
Fast oftast när folk säger såhär så är det mannen som är för slapp. ”Låt honom göra på sitt sätt”. Och det blir dåligt? HAN behöver steppa upp!
Men många gånger finns det ju ingen fastställd ribba för vad som är dåligt. Det någon tycker är dåligt tycker någon annan är tillräckligt bra och enas bra är för den andra onödigt noggrant. Ofta måste man acceptera att saker kan göras på olika sätt. Sedan såklart finns också tillfällen då de flesta skulle konstatera att nu blev det dåligt.
Mmm, ofta är det dåligt när såna här män gör det.. Och saker ts kille gör (eller snarare inte gör) är ju per definition undermåliga.
Håller med JAG.
Jag ar EXAKT likadan. För mig var jag inte det först men det har typ blivit värre. Jag tar på mig allt, gör allt men jag blir också missnöjd när min sambo inte gör saker ordentligt, Önskar att han tog mer inciativ och typ städade köket ofta 😂 blir också helt utmattad av att hålla på hela tiden. Vet inte riktigt hur man skall lösa det. Vi har fått stora problem av detta i vår relation då jag känner mig lite som en mamma, även fast om jag bara tog några steg tillbaka kanske det inte behövt vara så.
Jag skulle råda er att sätta er ner och göra en veckolista och hålla er till den. Fördela veckans sysslor och även om mannen inte lever upp till det som du önskar, dvs inte gör det tillräckligt bra, så får det bli så. Inte korrigera eller anmärka. Blir säkert mycket frustration i början men det enda sättet tror jag att få relationen att fungera. Har sett det i andras äktenskap.
Och sen då? Ska man bara acceptera när det inte är tillräckligt städat fast man själv gör det bra? Nej, bo isär tycker jag.
Ja, det är väl ingen tävling om vem som gör saker bäst. Alla gör saker på sitt sätt.
Och en del gör alldeles för lite.. Så man ska acceptera att partner städar,
Tvättar mm slarvigt och det man själv gör blir fint och ordentligt? Väldigt orättvist ju. Och sänker man sig till den slappas nivå blir det aldrig riktigt rent…
Jo. Det är väldigt bekant. Det du kan ändra är dig själv. Han måste få göra på sitt sätt, gå och gör något annat under tiden. Ni tycker olika och ska ni dela, måste han själv avgöra saker. Mat är undantag, man måste laga mat som båda gillar. Ska han köpa present, släpp det då. Om det är 10 min innan, är det hans problem. Resa, han måste också inse att man måste boka för att komma iväg. De saker du inte kan kompromissa om, gör du. Han kanske är bra på att städa t ex? Familjemöte om det är för mycket som inte funkar, han trivs såklart inte heller när han märker att du tycker det är fel.
Vi har fortfarande efter 30 år plus, saker vi inte blir klara med. Min man går fortfarande och duschar en kvart innan vi ska åka, vilket gör mig stressad. Vi städar på helt olika vis och en massa annat. Men han får göra sitt och jag mitt, om det inte blir för extremt. Han är jättebra på att starta projekt och mindre bra på avslut. Han är bipolär och vissa saker hör nog ihop med det.
Om du dumpar honom får du ändå göra allt själv. Om du tvunget ska ha allt på ditt sätt kan du ju göra allt själv även som sambo?
Ditt problem är ju inte din sambos sätt.
Ditt problem är att du inte accepterar andra sätt att hantera livet.
Jag vill också gå allt på mitt sätt men jag kan ändå respektera min man. Jag väljer vad jag delegerar och jag accepterar resultatet. Och respekterar när han säger ”nej, detta tycker jag är onödigt att göra.” Då väljer jag, antigen skiter vi i det eller gör jag det själv utan att leka martyr sen.
Jag hade dumpat dig direkt om du var min sambo. Du verkar mest tycka han är en hopplös slöfock. Mycket oskönt.
Mkt troligt att han är det… Läser ni inte allt han inte gör och behöver påminnas om? Dumpa.
Håller med dig i allt anonym 21:24. Möjligtvis gillar jag inte ordet delegera du använder men annars tycker jag du resonerar bra.
Ts här igen – shit var inte beredd på responsen och att få höra så hårda ord från så många!
Måste till en början förtydliga att vår relation är jättebra och kärleksfull, varken jag eller min sambo vill gå isär för våra respektive beteenden och att förslå att gå i parterapi för detta är alldeles för dramatiskt. Jag är ingen elak narcissist och min sambo är absolut ingen jättebebis.
Däremot så har vi ju uppenbarligen hamnat i ett mönster där jag tar mer ansvar än vad jag egentligen vill göra, samtidigt som det är svårt att lämpa över ansvar på min sambo som inte van vid det då det ofta leder till snabba ogenomtänka lösningar. Jag tror att en faktor i det är att min sambo enbart bott ensam en mycket kort period i sitt liv medan jag tagit hand om mig själv och ett hushåll sen väldigt ung ålder. Han har inte på samma sätt lärt sig att laga mat, att man behöver boka tvättider, planera semester med god framförhållning osv osv. Han hjälper mer än gärna till och vi lagar ofta mat tillsammans – problemet är absolut inte att han inte är hjälpsam! Det jag hade önskat fungerade bättre var att jag inte alltid behövde säga till/initiera åtagandena själva utan att vi var två som planerade framåt. Nu blir det som att jag är den enda som har en idé om vad vi ska handla, när vi lagar mat så behöver jag stå och instruera, om han tvättar så glöms t.ex påslakanen så då får jag tvätta igen nästa dag.. Men det kanske är en typisk killgrej
Tycker du skaver att du beskriver honom som ”hjälpsam”, som att han är en tonåring som hjälper till lite grann när någon säger till
Precis. Du har tagit rollen från början och nu är det inte roligt längre. Hjälpa till? Bor han inte där? Du pratar om honom som om han vore en tonåring som behöver hjälp. Om han glömt att tvätta något så tvättar du det nästa dag. Har ni inte fler saker så att det kan vänta tills nästa gång? Strunta i att tvätta det bara.
Är ni helt nya sambos och din kille har inte bott själv innan? Då är det allt nytt, om han inte lärde sig hemifrån. Vissa barn är väldigt bra på att inte vilja lära sig och sambon får en munsbit istället. Skriv listor och fördela. Ett bra och tydligt sätt.
Men hur gammal är han??
Sorry men han låter visst som en jättebebis. Frågan är väl nu om du vill va den som ”lär” honom allt detta. Kanske behöver han bo själv ett tag och lära sig dessa saker? Akta så du inte fastnar i detta…
Jag vill bara få skryta med att jag precis har fått jobb! En tjänst jag egentligen inte får nämna eller skriva någonting om, men jag vill ju för bövelen få dela med mig av min glädje till hela världen. JAG FICK MITT DRÖMJOBB!!!! 😭
Grattis! 🥳
Tack snälla! 🥰
Haha ett hemligt jobb!
Japp! 😊
Men gud, så himla roligt! Jättestort grattis!
Har du blivit nationell säkerhetsrådgivare?
Någon som använder appen Runna och blivit ”bättre” löpare? Funderar på att starta ett program 🙂
Ja, om du inte är elit så kommer du bli bättre av runna
Jag har som mål att försöka springa 5 km på 25 min. Är det möjligt att träna upp med Runna? Mitt rekord är 30.50 😂 började springa i februari. Känns inte som att jag lär bli mycket bättre? // annan anonym.
Skämtar du? Du har sprungit i 4 månader, gissningsvis utan coach, och tror du hämtat ut all potential? Orkar nästan inte svara på det men såklart du kan springa på 25, det kan du kanske till och med klara redan idag om du bara kör ett officiellt race
Sprungit 5 pass nu så för tidigt att utvärdera, men skönt att ha ett schema att följa i detalj varje pass tycker jag
Tiingelinns hus är ute till salu igen. Vad tror ni, blir det lägenhet i stan eller bo hos mamman?
Jag tror det blir hos en ny karl
Går ni till samma frisör eller byter ni? Jag har alltid velat klippa mig hos en manlig frisör och nu har jag äntligen hittat en men känns som jag är otrogen mot min frisör där jag har gått under många år 😂
Går till samma för då vet jag att det blir bra, har haft dåliga erfarenheter. Men skulle jag verkligen behöva och hon int what tid skulle jag kunna ta nån annan på salongen om jag inte skulle göra nån drastisk förändring. Tycker du kan prova en ny, det lär ju hända hela tiden. De säljer ju en tjänst, de är nog vana.
Samma, hittade äntligen rätt frisör för 3 år sedan! Skulle inte vilja gå till någon annan.
Byter. Har aldrig fattat det där med ”min frisör” och följde några frisörer på tiktok när jag hade det, där det verkade som att de verkligen byggde upp nån slags relation till sina kunder och verkligen körde regelbundna tider med dem. Jag skulle aldrig orka eller vilja klippa mig var 6e vecka eller vad det nu är man brukar rekommendera, samt att när jag klipper mig så sker det spontant. Jag kan känna samma dag att jag vill klippa mig och letar då upp en frisör med tid samma dag eller inom typ 2 dagar.
Jag är extremt noga med håret och hittar jag en frisör som kan mitt hår så stannar jag där. Men manliga frisörer har alltid det där lilla extra.
Jag kan inte sluta tänka på att prins Carl-Philip har gått på Lundsberg. Kan tänka mig att han blev väldigt utsatt. De tyckte säkert att det var extra roligt att ge sig på prinsen och han hade ju inget skyddsnät med sig där väl, han hade inga livvakter eller nåt där.
Han blev väl förmodligen behandlade som alla andra. Utsatt när han var en yngre och sen mindre och mindre utsatt ju högre upp han kom i årskullarna.
Vilken vidrig skola detta är! Långt in i värmländska skogar isolerat från ens familj och vänner. Ryser när jag tänker på det. Vuxna där som ändå väljer att vända ryggen till. 😬
Som värsta skräckhuset. Jag vågar inte ens tänka på allt skit som hänt där.
Förmodligen inte utsatt alls. Såklart ingen vågar göra något mot prinsen.
Tvärtom tror jag. Extra roligt att ge sig på prinsen.
Tror inte han var direkt utan vakt och stöd. Tänk på de som är där idag och inte har någon, usch. Vet inte om de fortfarande har dagelever, de är nog också utsatt.
Jag tror inte heller att han var utsatt. Tror inte de andra ville bränna sina broar med kungahuset.
Morsdag imorgon. Hur firar ni? 🥰
Jag har köpt fina doftljus till mamma (hon älskar det) och så ska vi fika tillsammans. Mina barn ska också vara med, så deras present blir en överraskning för mig 🌸
Kaffe och tårta med världens bästa mamma.
Aldrig själv blivit firad på morsdag än, min äldsta fyller 5år i veckan.. Men brukar ringa min mamma (hon bor 80mil bort), ibland har jag skickat något till henne. Sedan brukar jag baka en rabarberpaj för att fira svärmor 🥰. Blir nog inte så mycket i år, 2 av 3 barn är magsjuka..
Du kanske får fina teckningar när de kryat på sig <3
Fick en fantastisk doft från Diptyque av min man idag och imorgon ska vi äta ute
Vår dotter kommer, jätteglad för det. Får se om resten är på firar humör. Får alltid jättegod frukost på sängen, eftersom jag inte kan fixa själv, av min man. En hund som ligger bredvid och hoppas få smaka lite, gör att det är en väldigt bra start på dagen.
Hur firar eller firas du, ts?
Om någon har en massa tid att slå ihjäl och gillar katter: Rosie and the shelter pups på Facebook! Jag vet inte om hon finns på andra plattformar också men där har jag kollat iaf. Hon började fostra (säger man så på svenska?) en riktigt spicy katt. Tror hon hade den i 70 dagar innan den fick ett för alltid-hem. Den nya kattägaren, catxyapper (iaf på Instagram), håller på att fortsätta fostra den och det är som en helt ny katt!
Jag hatar inte katter men älskar dem inte heller men den där kattresan följer jag med spänning, haha!
Såååå. Ett litet tips!
Lyssnar in mig lite på Taylor Swift för är nyfiken i och med hypen, har inte förstått storheten i hennes låtar än, det känns som om hon mest säger massa fraser och meningar, hon sjunger knappt. Jag hör nästan bara hur parodin på hennes låtar skulle låta, nu senast So Long London. Nu But Daddy I Love Him, lite mer sång men fortfarande så monotont allting.
Hur som helst, jag ska lyssna vidare, de flesta låtar och artister blir ju bättre efter många lyssningar. Vad sjunger hon i Down Bad? Lyrics säger så här: What if I can’t have us, men det låter inte som det, det är något k-ljud mellan what och if?
Jag förstår heller inte hypen kring denna människa.
Hennes senaste album fick en hel del kritik för dess humoristiska och konstiga texter. Finns en massa recensioner på youtube om du vill se.
Kanske unpopular opinion men bara jag som inte tycker det är ok att vara borta från sitt barn som är under 1 i typ en vecka? Tänker på Emelie Feola som är på någon ”jobbresa” med andra influensers.
Har ingen åsikt om hur andra sköter sin familj när det handlar om sånt. Barnet har väl troligen en till förälder?
Jag har själv aldrig förstått hur man klarar av det när de är så små. Det är väl okej, men för mig är det oförståeligt hur man kan vilja vara det. De är ju så små.
Man kan vilja ha en paus?
Sånt här har väl vevats massor av gånger här?! Jag har själv inte varit borta så länge från mina barn når de varit så små. För att jag inte ville och för att det inte kändes rätt för mig. Det räcker för mig. Hur andra gör lägger jag mig inte i. Mina val för hur jag gör med mina barn är inte ett facit för alla. 🤷🏻♀️
Nähä…
Ingenting säger väl att TS har hängt här och setts detta vevats många ggr. Hur tänker du där? Hur ska nytillkomna veta det?
Som andra anonym säger, en till förälder finns väl? Det är stor skillnad om det händer enstaka gånger, eller om föräldrarna ofta lämnar en så liten. Någonting jag tycker är för mycket, är när barn alltid har en platta eller mobil. Det har blivit väldigt vanligt. Och det är ju inte bra ens för vuxna. Där behöver jag bättra mig själv, alldeles för lätt att bara se en grej till.
Du tycker inte det är ok men vad du tycker är ju inte särskilt viktigt.. folk sköter väl sina barn och relationer som de vill? Barnet har en pappa också och klarar sig utan mammsen i en vecka oavsett ålder 🙂
Alltså om barnet är med sin andra vårdnadshavare ser jag inget problem. Barnet lär ju känna sin pappa och vara trygg ändå.
Har insett att jag är en ganska knepig person och inte alls trivs att jobba med bara ”normala” människor. Har troligtvis någon diagnos eller är iaf verkligen inte som andra människor. Så min fråga är. Vart jobbar det mest knepigt folk. Alltså inte typ samhall utan människor som inte bara är som en skock får och inte riktigt passar in i standarfacket för hur folk ska vara och bete sig? Finns det ens såna jobb eller är jag dömd till uttråkning till döds av alla normisar som bara pratar om sina barn, hus och trädgårdar. Å ja jag vet att det är mig det är fel på. Vill bara passa in iaf lite nånstans.
Inom psykiatrin, upplever att folk är öppensinnade och många har olika bakgrunder och liv
Åh spännande. Inte tänkt tanken att det kan vara ett ställe men make sense när du säger det.
Jag är också rätt knepig , ibland. Däremot är jag vass när jag är i rätt sammanhang. Prova dig fram genom livet och du finner din plats. Alla är knepiga på sitt sätt och att gå runt och tänka att man är något slags original kommer bara att begränsa dig
Nej något original vet jag att jag inte är. Vet det finns andra som mig men träffar aldrig på sådana personer ute i samhället. Men folk kanske är bättre än mig på att förställa sig, passa in och verka normala. Tror bara jag skulle tribas mycket mer bland folk som vågar visa sina quirks och vara lite mot strömmen.
Samma här. Tycker ofta att mina kollegor borde ”släppa sargen” och vara lite mer sig själva . Men nu för tiden har jag förstått att lagom och normal är normen på många ställen. Hade jag fått drömma hade jag omgett mig med helt andra typer av människor, mer levande människor. Älskar för övrig ordet quirky
Är du kreativ? Kan du tänka dig att arbeta inom dans, teater eller bild? Gillar du IT?
Jobbar inom it men kommunalt så det är väldigt stelt och byråkratiskt. Kanske ska söka mig vidare nånstans där det jobbar fler itnördiga människor 🙂
Nej, det är inte dig det är fel på. Låt dom aldrig få dig att tro det. Det är dom som är dom konstiga, det är du som är normal.
Haha om det här är the ”Mona” som brukar hänga här skulle jag ta den kommentaren med en stor skopa salt…
Klart det inte är fel att tycka och tänka annorlunda än normen. Jag tänker mest att på en arbetsplats kanske man inte fördjupar sig i alla samtalsämne utan kör det vanliga. Men så hittar man kanske något guldkorn som man kommer väldigt bra överens med.
Forskning, extremt många på spektrumet!
Rättspsykiatrin
Nej det låter inte som det är nåt fel på dig. Det där är skittråkiga ämnen! 😄 Vet inte om det beror på arbetsplats, finns roliga (och tråkiga) människor lite överallt. Jag jobbar på fritids och där är det rätt avslappnat (obs ej att jobbet är det) finns alla möjliga sorters människor.
Lokförare.
Har någon erfarenhet av psykolog online? Kanske t.o.m. specifikt dinpsykolog?
Problematiken rör ångest/stress/självkänsla. Har någon andra tips eller input?
Jag behöver verkligen gå och prata med någon men vill inte gå via jobbet. Har inte råd att gå privat.
Tips på vad man kan ha med sig till svärmor när man ska träffa henne första gången?
(Ja jag säger svärmor även fast vi inte har träffats, om det var någon som hade åsikter om det.)
Borde räcka med en blomma, för kruka eller bukett
Tänker ni ofta: ”Tänk om mina föräldrar inte hade haft sex just den gången då hade jag aldrig funnits?”. För nästa gång hade det ju skapats någon annan person. Det skapas ju aldrig samma person två gånger så att säga. Man fick bara en enda chans att bli skapt. Sjukt ändå.