Polis-Mona kritiserar Förrädarkollegan Löwengrip

Mona A Persson är en svensk polis och profil inom sociala medier som fick bredare genomslag genom sin medverkan i tv-programmet Förrädarna på TV4.
Hon var för övrigt en trogen och som traditionen bjuder så mördades hon av Förrädarna eftersom man inte tycks vilja ha utredande poliser bland de trogna. Chockerande! Not.
Mona arbetar som ingripandepolis och har även gjort sig ett namn som både föreläsare och författare då hon gav ut boken ”Var är du min bror? : vittnesmål från människan bakom uniformen” 2024.  Genom sin synlighet i både yrkesrollen och offentligheten har hon blivit en av de mer igenkännbara polisprofilerna i Sverige, och är en av de som hårt kritiserade förbudet för poliser att bära uniform på privata konton i sociala medier som trädde i kraft 13 april 2026.
Mona, med sina 64 000 följare på Instagram skrev följande i ett mail till TV4:

Vi når ut till människor på ett sätt som myndigheten ibland har haft svårt att göra, och det har faktiskt bidragit både till ökat förtroende och till att fler söker sig till yrket. Där finns en risk att man tappar något värdefullt. // Mona A Persson

Nu har Mona stuckit ut hakan igen och levererade för tre dagar sedan en syrlig känga till Isabella Löwengrip och hennes hårt kritiserade uttalande om att kvinnor behöver lära sig ut en regering bildas. För 11 timmar sedan placerade hon ytterligare en liten rågummisula i ansiktet på Isabella för hennes pudelinlägg där hon förklarade att hon enbart menade att kvinnor röstar mer känslostyrt än män.
Mona skriver:

Det intressanta är hur känslor bara blir “fel” när de leder till fel resultat. När utfallet inte passar vissa, då är det inte politiken som ifrågasätts utan väljarna. Ofta kvinnor. // Mona A Persson

Även Martin Melin har kritiserat uniformförbudet och det kan man ju förstå, hur många bilder finns det egentligen på hans Instagramkonto där han inte bär uniform? 😉

Stör du dig på Ellen O’Reilly?

Nu har det visserligen gått några veckor sedan säsongen av Love is Blind är över, men det betyder ju inte att det slutats prata om lite dittis och lite dattas som utspelade sig för tittarna. 
I vår poddtrio är Gabbi den som är absolut mest insatt i programmet, men inte ens jag har kunnat undgå att höra talas om det som hände mellan Fabian och Ellen, och snacket som gått efteråt.
Det som hände var nämligen att Fabian gick ner på ett knä och friade till Ellen när han såg henne för första gången och hon sa….nej. Det är nog inte en helt enkel sak att göra. Du står där, strålkastarljuset på dig, en man på knä med en ring och du får den stora frågan som alla förväntar sig att du ska svara JA på. Vad gör du? Där och då, när du inser att känslan som yr runt i magen på dig kommer från fjärilarna av kärlek, utan mer kommer från ett håll av osäkerhet och skuldkänslor. Hade det varit bättre om hon sagt ja, och sedan ändrat sig? Det känns ju som en mer rimlig reaktion eftersom programmet handlar om att just hitta kärleken.
Vad hade du gjort? På riktigt?

Ellen har, sedan avsnittet sändes, fått ta emot helt absurda mängder hat sedan avsnittet sändes och istället för att försöka sätt mig och själv försöka formulera en text om saken, så tänker jag att jag istället delar min kompis Alex inlägg för han sätter sannerligen huvudet på spikat.

Vad är dina tankar?

Swishgrupper?

Jag såg det här inlägget när jag var inne på Facebook och måste fråga vad ni anse om saken.
Person A har skrivit i en grupp ”Varning för bedrägeri” om hur hon lånat ut 400 kr till person B i en ”swishgrupp”. Nu skriver person A att person B kommit med lögner i en vecka och att hon nu inte svarar alls.

Exakt vad dessa gruppen går ut på vet jag inte, om man googlar så finns det olika upplägg, men om jag ska gissa så tror jag att medlemmarna hjälper varandra med kortsiktiga lån om man inte riktigt får pengarna att räcka någon månad.
I kommentarsfältet under inlägget ifrågasätter många att hon lånar ut pengar till en komplett främling och vissa skriver att hon får skylla sig själv. ”Är huvudet dumt får plånboken lida.”

Är det här en ny företeelse?
Och får man inte lite skylla sig själv om man lånar ut pengar till en komplett främling – som även har flera domar mot sig ska det visa sig.
Jag skulle nog aldrig erkänna att jag gått på en sån här blåsning, utan hade dragit på mig dumstruten och marscherat runt hemma i vardagsrummet för att sedan förpassa dessa 400 kr till en menat grupp vid namn ”visdomspärlor från livets hårda skola”. Inte hade jag skrivit i en grupp om bedrägerier och försökt få det att låta som att jag inte får skylla mig själv.

Vad säger ni?