

Jag har precis lämnat en riktigt förbannad Kelian på förskolan…
Nu är det definitivt något utvecklingssprång, tandsprickning eller sömnregression på gång för den här nivån av ilska är vi inte vana vid.
Jag är extra tacksam för förskolan idag – fy fasiken vad lyxigt att få avlastning i de tuffa faserna så att man orkar vara en bra förälder? // Krissy Hedenstedt
Jag fick ett tips om det här inlägget från Love is blind-deltagaren Krissy Hedenstedt och sättet hon uttrycker sig på och tänkte kolla hur ni ser på saken.
Personen som skickade mig bilden reagerade på hur Krissy kallar förskolan för ”avlastning”.
Är förskolan en pedagogisk verksamhet – eller en avlastning när det blir jobbigt hemma? Är inte tuffa perioder och slit en del av föräldraskapet?
Är pedagogernas uppdrag att stötta barns utveckling och lärande – eller att ta över ansvaret? Är det samma sak att känna lättnad vid lämning som att kalla förskolan för avlastning? Är barn problem som ska lämnas bort – eller individer som behöver vägledning, även när det är som mest utmanande?
Och sist men inte minst – är detta att göra en höna av en fjäder eller en fullt rimlig diskussion att ha?







