Månad: april 2026

Ben Mitkus

Ben Mitkus ger ut musik

April 13, 2026, 05:30   32 Kommentarer

Wow. Wow. Och wow igen. 
Jag visste inte att Ben Mitkus hade den här typen av musik i sig, men jag är …intrigued.
Ben har postat tre små snuttar musik och vill veta vad lyssnarna tycker, och jag vet inte hur det är med er men klipp 1 och klipp 2 fångade mig.
Intressant röst och poetisk text skriven på svenska – vilket jag för övrigt är så avundsjuk på alla som kan göra för jag känner mig enbart töntig och klische:ig när jag gör det.

Vad tycker ni om Bens musikaliska inlägg?
Gillar du det lika mycket som jag?

Instagram

Att känna sig som en tonåring som övar på att lära sig att leva.

April 12, 2026, 15:00   79 Kommentarer

Jag har under en längre tid känt att mitt hjärta varit på två platser.
Hos barnen – som behöver allt mindre hjälp.
Och hos mamma – som behöver allt mer hjälp.
Och plötsligt upptäcker jag en tredje plats. En plats som jag försummat under alla år. Som inte har fått något utrymme alls. Mig själv.

Jag har lagt all min energi på att barnen ska ha det bra. Och mamma. Men vad hände med mig själv? Jag har aldrig på riktigt ifrågasatt vad JAG behöver.

Så nu sitter jag här, nästan 50 år, och känner mig som en tonåring som övar på att lära mig att leva. Att sätta gränser. Att prioritera vad jag vill och behöver. Att förstå vem jag är. Och det är svårt. För hur lär man sig omprogrammera hela sitt system? // Vivvi Wallin

Hand upp, alla som kan identifiera sig med det som Vivvi skriver här!
Finns det någon som inte känt att man tappat bort sig själv i försöken att finnas där för alla andra? Kanske är det just därför det känns så ovant, nästan pinsamt, att börja ställa frågan: ”Vad behöver jag”?
Som att man bryter mot en tyst regel. Men egentligen är det ju tvärtom – det är först när man vågar ta den platsen som livet blir helt.

Och kanske är det inte ett misslyckande att behöva “lära om” vid 50?
Kanske är det första gången det faktiskt finns utrymme att göra det på riktigt?
Små, små steg framåt – mot samma liv som tidigare men med ett par stycken små förändringar och annorlunda sätt att tänka på.
Frågan ”Vad behöver jag” kan ju framstå som självisk, men är ju egentligen grunden för allt. Lite som när de säger på flyget är de går igenom nödinformationen:
Sätt på dig din mask först och hjälp sedan de runt omkring dig. 

Om du inte får syre och tuppar av så kan du inte finnas där för någon annan, och så borde man väl egentligen resonera i livet också?
Om man inte tar hand om sig själv, hur kan man då kunna ta hand om någon annan?
Så våga ta hand om dig själv, även när det blir en intressekonflikt på insidan. Check!

Dagens visdomspärla presenteras i samarbete med mitt nya företag ”KBT med Kamilla”. 

Elsa Billgren

50 nyanser av vitt a Elsa Billgren

April 12, 2026, 12:00   66 Kommentarer

Ett av alla projekt den här påsken förutom att packa upp lådor och lära känna vårt nya hus var att få det mysigt i Lynns rum så han skulle känna sig hemma. Hans rum ligger på övervåningen av huset, en del som inreddes på 1950/60-talet med målade plankgolv, snedtak, ett djupt fint fönster med utsikt och en balkong. // Elsa Billgren

Elsa Billgren delar med sin till sina bloggläsare om hur de gjort om ett av rummen i det nya Gotlandshuset till sonen Lynn, och vid en fösta anblick så finns det verkligen ingenting, någonstans i rummet som ens antyder att rummet ska husera ett barn. 
Några pennor och en och annan bok för en en yngre publik, men annars känns det som inrett för att passa Elsa – inte hennes barn.

Så otroligt fint och mysigt. Jag önskar att jag kunde inreda så fint till mina barn. Här hemma är det väldigt bestämda åsikter om diverse fotbollsplancher, påslakan med Messi, absolut inte överkast och gärna en lapp på dörren att man inte få komma in.

Nu behöver man kanske inte gå så långt som den här personen i hennes kommentarsfält beskriver det, men ponera att Elsas barn skulle vilja ha påslakan med fotbollsmotiv – vad skulle hon göra?
Det hade ju varit som att svära i kyrkan, upphöjt till fyra och multiplicerat med 10 000 %. Elsa hade förmodligen hellre sågat av sig ena armen än inrett med fotbollsplanscher och lakan med favoritspelare.
Eller fick sonen temat vit färg och linnegardiner redan i bröstmjölken att han aldrig skulle komma på fråga att efterfråga saker till sitt rum som riskerar att skära sig med mamma Elsas estetik?

Vad tror ni?