Drömde om två personer som var så kristna att det enda sätt han kunde vara inne i henne var att de opererades sida vid sida och läkaren lät hans organ nudda vid hennes.
Där låg de bredvid varandra medan läkaren hävde över tarmar, tog eventuella lösa delar som bara finns i drömmar, och doppade.
Mitt eventuellt mest använda ord i böcker jag skriver är ”hand”. Men jag förstår inte hur man ska undvika att använda det.
Allt gör man med händerna. Man rör vid något för att veta hur det känns. För att visa att man bryr sig eller för att man inte bryr sig. Man gestikulerar, eller sitter på händerna, för att man inte vill avslöja något alls.
Man gömmer saker i sina händer, skär upp saker med sina händer, lägger händerna runt någons nacke när man kysser dem.
Jag försöker minimera händer i mina texter, men de smyger sig på mig varje gång. Kanske borde jag använda mer organ. Hur mår en njure när läpparna blir kyssta?
Det vet kanske bara en njure. // Sandra Beijer
Jag har läst den här texten från Sandra Beijers veckobrev fler gånger än jag vill erkänna, men jag fattar fortfarande inte vad tusan som händer här.
Hur mår en njure när läpparna blir kyssta?
Da fuck?
Har hon rökt några av Frankrikes finest eller är det naturvinet som talar?
Föregående inlägg 
Usch, allt som är skevt med samtiden. Så pseudo-djupt.
Det är den öppnaste dörren att sparka in men gud vad tråkigt det är att läsa/höra om andras drömmar 😅 Undrar varför det är det egentligen…?
Tyckte Andrev Walden satte fingret på varför det är så ointressant i en krönika jag läste här om dagen: ” det (…) handlar om att drömåterberättaren aldrig reflekterat över det grundläggande dramaturgiska problemet: drömvärldens avsaknad av ramverk. I ett berättelseklimat utan begränsningar kan ingenting spännande växa.”
Han pratar om det även i sitt sommarprat. Älskar Walden!
Hon skulle nog ha kollat vilka svampar hon la i omeletten… 🤪
Hon har helt rätt i att man gör allt med händerna. Jag har en senskideinflammation i båda handlederna. Vet ni hur svårt det är att ha helt raka handleder i allt man gör. Att avlasta händerna och inte utsätta dom för tung belastning?
Helt onödigt att ha en Substack när hon redan har en blogg. Vad är grejen?
Det är väl en text om att variera språk, ordval och metaforer när man skriver. Och det där
med njuren är bara en korr på slutet som återaknyter till inledningen.
Har för mig att hon skrev tidigare att många ville att hon skulle skriva mer om skrivande i sig, och att hon landade i att hon skulle göra det just i sina veckobrev.
Faktiskt en riktigt bra hook. Synd att hon inte kan skriva för hon lyckas inte gör något med det. Kanske dags att lägga av.
Jag tyckte faktiskt att det var en ganska intressant text, men jag snappar nog bara upp det där kring skrivandet.
Det där är väl så mycket mer intressant än en presentbox från Lyko eller vad allt nu handlar om på sociala medier….