Kanske är det gravidglowet som talar, men Linnea Lundström är mer stolt över maken Chrippas konstnärliga genombrott i kritformat än valfri förälder på barnets allra första luciatåg, ni vet där de mer petar varandra i näsan med de elektriska ljusen än sjunger ”Midnatt råder”.
Hon har nämligen inte fått ett sånt där perfekt, glansigt Alla hjärtans dag-kort med guldprägling och färdigskriven vers från någon anonym copywriter i Borås – utan hon har fått ett som kort ser ut att ha producerats under pedagogisk fri lek, med limstift i panikläge, tre meter tejp och en vision som tappade riktning redan vid första hjärtat.
Ni vet typen – hjärtan i olika storlekar, olika färger och olika grader av symmetri, toppat med någon form av bevingad insekt som ser ut att leverera kärlek men lika gärna kunde vara på väg att pollinera en maskros.
Det enda som saknas är en kräfta. Inte en enda liten röd rackare i sikte.
Betyder det här att “Chrippa Kräfta” officiellt gått i pension? Har vi nu istället att göra med “Stoffe Surrhumla” – mer fluff, mindre klor?
Oavsett: det är ändå något vackert i att få ett kort som ser ut att vara gjort av ett dagisbarn med stort självförtroende och begränsad finmotorik.
Kärlek, men gör det DIY på kriminalvårdens finaste papper. *handhjärta*
