Egentid är det bästa jag vet, och det är en sak som jag har väldigt mycket av och jag känner mig aldrig varken ensam eller självisk utan bara väldigt snäll mot mig själv.
Jag är ju awesome, så givetvis vill jag spendera så mycket tid som möjligt med mig själv, för vem vill inte det liksom? 😉
Jag förstår att det är annorlunda när man har små barn, eller barn generellt och att egentid kan vara lite av en bristvara, men Paula Rosas har skrivit ett blogginlägg på temat – alltså med olika sätt som hon får in egentid i sin vardag utan att den kommer med ett tillhörande dåligt samvete:
– I bilen
– När hon storhandlar
– I duschen
– När hon lagar mat med hörlurar i
– När hon går och lägger sig lite tidigare
– När hon vaknar tidigare än nödvändigt
– När hon tränar
– När de äldre barnen själva vill ha egentid och vara ifred
– När hon planerer mer avancerad egentid som om det vore ett viktigt möte
– Hon påminner sig om att hon inte är barnens enda underhållning, de kan roa sig själva
Det handlar aldrig om att jag vill bort från mina barn. Det handlar om att jag vill orka vara kvar.
Egentid gör mig till en snällare, tryggare och mer tålmodig. Och kanske lär jag mina barn något viktigt på köpet. Att även vuxna har behov, gränser och ett ansvar att ta hand om sig själva. // Paula Rosas
Någon mer som både älskar och prioriterar egentid?
Har du månne några egna tips eller strategier att bidra med?
Föregående inlägg 
Maken till intetsägande inlägg och ointressant fråga var det länge sen jag såg.
Nää, vintersport-inlägger var tråkigare. Detta går iaf att diskutera.
Vad finns det att diskutera egentligen? Känner du dig väldigt nyfiken på huruvida jag älskar egentid eller inte, eller just mina knep för att få egentid?
Går att diskutera massor – varför egentid är någon som pratas mer och mer om, om egentid är kulturellt betingat, hur man tar egentid, är det viktigt eller inte, är det skillnad mellan könen hur de tar egentid eller rentav hur dom får den (tilldelad/roffar åt sig), varför får vissa dåligt samvete över egentid? Hur kan föräldrar se till att barnen har underhållning så en eller bpda föräldrarna kan få egentid, vad är ens egentid.
Ja.. Hur länge vill du att jag ska fortsätta? Har minst 20-30 till sätt där det kan skapas diskussioner/samtalsämnen utifrån detta inlägg.
Inlägget är vad man gör det till.
Haha nej.
Varför skulle man ha dåligt samvete för att man behöver egentid, mamma eller ej?
Tror att det handlar om hur ofta och hur länge egentiden är. Sant hur man säger eller utrycker sig när det gäller egentid.
Alla behöver en paus men en del måste påtala det som om de lever under konstant press och stress utan hjälp.
Haha nej.
Hehe jo.
I duschen…. tror jag läst det ”tipset” ca 1 miljon ggr, fånerier.. Varför analysera allt, ibland (ofta) är man med barnen, ibland gör man annat… som med allt. Suck
Eller hur, jag tror att dagens narrativ kring egentid sätter mer griller i huvudet på nyblivna föräldrar än om man bara låtit bli att prata så mycket om det. Ja, det är mycket tid med barnen när de är små – ibland är det ljuvligt, ibland skitjobbigt. Men att man både ska ha egentid, partnertid, kunna göra karriär, renovera hus, resa utomlands, ha råd med massa dyra prylar OCH orka vara en närvarande förälder, nej den ekvationen går sällan ihop för vi har bara 24h på dygnet. Man kan få tillåta sig att inte vara optimal på alla håll och kanter. För egen del är det karriär och pengar som går bort, till förmån för att orka vara en närvarande förälder.
De som har egentid genom en 10-minuters dusch har många isbjörnar på sitt samvete.
10 minuter är ju en rätt kort tid för att duscha!
Ja självklart är det skönt med en stund för sig själv ibland men tror inte alltid att det är egentiden i sig som behövs, alltså om man behöver planera in en massa egentid – känns det bättre efteråt och laddade batterier eller är det något i vardagen eller tankesättet som inte funkar som gör att man får ett oändligt behov av egentid? Obs menar inte just Paula nu men har man en partner och barnen även är lite äldre bör det ju komma helt naturligt att man inte alltid står givakt liksom och det är ju fullt mänskligt att vilja ha lite tystnad ibland. Men att det blir som en grej att man behöver regelbunden egentid och kanske behöver åka bort, det kanske är mer ett symptom på något annat i familjelivet som inte funkar, inte att man själv ska behöva ansvara för att ta sig iväg för att orka existera. (Om det nu inte är specialfall med extremt krävande barn där man har begränsade möjligheter att ändra något)
I Sthlm känns det som att är en tävling i att vara så lite som möjligt med sina barn.
Har en gammal kollega som sa att han vissa vardagar träffar sina barn 25 minuter.
Stockholm är inte detsamma som influenser. Bor i Stockholm och ingen jag känner lever som influenserna gör, när det gäller familj och barn.
Väntar på en skön ”varför skaffa barn om du vill ha egentid???!!!!”
Väntar på en ”mår mamma bra så mår barnen bra”.
Varför väntar du på det? Så du kan hugga tillbaka?
Exakt! Älskar att hugga!
Hugg lite ved istället! 🪵
Ja såklart, alla behöver tid att bara ladda batterierna, mentalt iaf. En paus från att vara social, eller tillgänglig. IBland vill man bara inte prata med nån utan vara ”i sina egna tankar”
Kan bero på hur social man är på sitt jobb eller vad man jobbar med också, behöver inte alls ha med tid från barnen att göra.
Jag har alldeles för mycket egentid. Önskar såå att jag hade en familj som fick mig att sakna min egentid. Och är så trött på syskon och vänner som hela tiden ska påpeka hur skönt jag har det. Kan inte ens nämna att jag läst en bok utan att få ”åååh om man ändå fick tid att läsa en bok!! Vilken lyx!!”
Ja visst är det lyxigt. Men ganska lyxigt att ha en familj att dela tiden med också.
Och nej, jag hatar inte barn eller mammor, är inte en grinig barnfri som härjar här inne även om det kan verka så på min kommentar. Blir bara lite ledsen när jag tänker på hur jag så gärna skulle vilja ha lite mindre egentid och det verkar vara svårt att förstå för många andra.
Du låter ju som motsatsen till grinig barnfri. <3
Och du låter som en grinig mamma som ens måste kommentera en sån löjlig grej 😂
Såg inte att TS nämnde detta! Sorry. Trodde du skrev det från ingenstans.
Tack 😊❤️ jag tycker väldigt mycket om de barn jag har i min närhet, även de mammor jag har turen att ha som systrar och vänner också 🌸
Barnfria är sällan det, känner ingen iaf.
Nä Jon är väl barnlös om hon vill ha barn?
Har också alldeles för mycket egentid. Singel,inga barn och långtidssjukskriven. Har svårt att hitta på något att göra. Bor i en liten stad finns inte mycket att göra på dagarna.
Vilken lyx att sakna egentid. Saknar inte barn men skulle gärna ha någon att umgås med. Har inte vänner på jobbet heller.
❤️
❤️ Du är inte ensam är i liknande situation. Blir ensammare för varje år jag blir äldre.
Ja jag håller med dig, tycker också att ensamheten blir värre med åren ❤️
Vad hindrar dig om man får fråga? Du hittar ingen partner och vänner?
Jag har vänner, men de har ju sina familjer. Inte som att vi umgås vardagskvällar hela veckan. Jag är jättetacksam för mina vänner men det är inte dom jag äter middag med varje dag, roddar morgonbestyr med, planerar semester eller tjafsar om tvätten med (läs med glimt i ögat).
Någon partner har jag inte, vet inte varför det är så svårt för just mig att hitta en. Hade jag vetat hade jag gett dig ett bättre svar.
Missförstå mig inte, jag har ett bra liv. Önskar bara att jag också fick ”längta efter egentiden”. När den alltid och jämt finns där så är den inte så lyxig längre, snarare ganska ensam.
Ja nej du behöver inte ge bättre svar, det var ett bra svar! Jag tänkte inte på just de delarna om vardagen utan tänkte att du mest kände dig ensam och vilka lösningar det finns för det. Men jag förstår dig nu! Det kommer nog så småningom ska du se. Då kommer du klaga på brist på egentid som andra 🤭
Bor du i en lite större stad? Kanske skaffa lite ny vänner utan barn som är fria att umgås på vardagskvällar?
Jag har inga bra råd, men tycker att du verkar vara en fin människa TS. Jag hoppas du får mindre egentid i framtiden.
Jag förstår att allas liv ser olika ut, men jag har ändå så svårt att förstå hur det här med egentid kan bli en så stor grej.
Det är en sak om man är ensamstående och saknar avlastning, absolut. Men om man lever i en parrelation ska det väl inte vara så svårt att fördela ansvaret för barnen på ett fungerande sätt?
Vi har alltid turats om att lägga barnen, så varannan kväll hade jag inte det ansvaret. Samma med helmorgnar, vi delade alltid upp det (anpassat efter helgens planer såklart) så man fick varsin sovmorgon.
Finns också en massa andra enkla åtgärder som frigör tid för en av föräldrarna. Tex att bara en förälder träffar en annan barnfamilj eller åker till mor- eller farföräldrar för att hitta på någonting.
Och det här dåliga samvetet förstår jag mig inte heller på riktigt. Gör det till en mysig och härlig stund när barnet kommer hem igen, ta dig tid att lyssna och engagera dig i vad barnet har varit med om. Även om det bara varit i lekparken eller varit och fikat med den andra föräldern.
Verkar vara många som inte har jämställdhet i sin relation. Många mammor verkar ta allt ansvar och pappan ”hjälper till” ibland. Sen är nog problemet att mamman gärna tar på sig det också, går in i mammarollen fullt ut och vill göra allting på sitt sätt.
Ja o när kvinnan ber mannen göra nåt blir det sura miner. Oftast gör kvinnan sig själv en otjänst, gör allt men till slut blir det jobbigt och då är mannen redan bortskämd
Har tänkt på det så ofta när jag ser stora familjer med föräldrar och tre barn i mataffären och storhandlar en lördag. Varför åker inte bara en förälder och handlar och den andra tar barnen och gör något roligare? Eller varför tar inte en förälder alla barn och åker och handlar och den andra ligger på soffan en stund och pillar sig i naveln..? Ja jag har också barn, och ja jag förstår att ibland är man kanske på språng och det ändå passar bäst att alla är med, men är ändå något jag alltid blir så fundersam över.
Är väl jobbigt med tre barn själv kan jag tänka mig 😂
Jag vill helst åka själv och handla, näst helst ta med mig treåringen men kan också tänka mig att ta med mig båda barnen så min man får egentid. Men han vill alltid att vi ska åka allihop och handla, fattar inte varför. Men ja, bor man i villaförorten kan storhandlingen vara söndagens stora happening haha. Och vi har bara en bil så lite svårt att göra nåt annat med barnen om jag är iväg och handlar.
Älskar egentid och älskar att den inte behöver bestå i att duscha eller storhandla eller andra måsten.
Att åka och handla till familjen som tar 2 timmar är inte egentid . Duscha är inte egentid. Att träffa vänner är egentid eller att få va hemma själv flera timmar utan att städa, diska, tvätta för familjen är egentid
Jag är småbarnsförälder och känner väldigt lite behov av egentid. Känner mig i detta avseende ofta väldigt udda jämfört med kompisar och kollegor. Jag vill hellre umgås med min man och barnen än att göra något eget. Min man är likadan så det fungerar bra. Vi är ju såklart iväg ibland på varsitt håll men inte som många har t.ex. varje 1-2 kvällar per vecka och något på helgen. Om båda ska göra så hinner man ju varken umgås med partner eller familj.
Vi är faktiskt många som känner som du.