I sin podd ”Mer än bara morsa” så pratar Kenza och Ines om de kulturella skillnaderna mellan hur man ser på en nyförlöst mamma. I ett asiatiskt land – de är osökta på vilket – så kommer vänner och familj hem och tar hand om mamman i hela 40 dagar, där hon enbart ska äta, sova och amma. I 40 dagar!
I Sverige förväntas mamman vara på benen redan dagen efter – särkilt om det är barn två och uppåt – och gärna då i lekplatsen så att det äldre syskonet får lite underhållning.
Sväng sedan åt det andra hållet till USA där mamman inte är garanterad någon betald mammaledighet alls utan det varierar från stat till stat/arbetsgivare till arbetsgivare.
Kände ni er omhändertagna efter att ni fött barn eller känner ni igen er i det Kenza säger i klippet här ovan? Eller är det mest gnälligt? Jag kände mig slutkörd efter att ha skaffat en hundvalp, så vad vet jag?
Föregående inlägg 
När min dotter var 2 veckor kom min pappa på besök en morgon 7.30 (han ville passa på innan affären öppnade 8). Han väckte då mig efter en vaknatt. Fick höra sen att han kallade mig lat som låg och sov 7.30 inför sina vänner.
Mogen, låter som en riktigt ointelligent karl.
Hoppas din egna man är bättre.:)
Gör dig av med den pappan. That is toxic
Det var ju HENNES pappa, inte bebisens pappa!
Jaha?
För att vilja vara ”mer än bara morsa” är Kenza verkligen inget mer än bara morsa längre. Herregud sån snoozefest.
Deras poddnamn måste ju va ett skämt/ironi?
Favoritpodden! De skojar såklart med namnet, gumman? 😩
De skojar inte alls med namnet haha? Utan det står för det som det betyder, att de inte är mer än bara morsor
Att de är mer än bara morsor*
Hahaha gillar att din felskrivning blev sanning.
Hahaha jag vet 😂
Fast det verkar inte som det? Allt därifrån handlar ju om barn…
Det gör de inte, ”gumman”😩
Gumman?
Härskarteknik.
Lyssna på podden vettja. Dom tar upp väldigt mkt mer än bara föräldrarskap och barn. Kenza må vara lite mer ”korrekt” och ”perfekt” medan hennes poddkollega Ines (som jag inte hade en aning om vem hon var innan podden) är riktigt härlig, underhållande och rapp i käften! 😊klar favoritpodd! Missar inte ett avsnitt.⭐️
Jag menar Kenza som person, influencer, poddare, what have you. Hon är ”bara morsa”.
Förr hade hon en hund och Tokio hotel, nu barn 😴
Att ha Tokyo Hotell och en hund som sin personlighet låter inte heller jätteintressant att läsa om, haha.
Exakt så! Ines lyfter verkligen podden. Hon är rolig, bjussig och kvick både i munnen och tanken. Garvar mig harmynt åt hennes skämt i var och varannat avsnitt
Haha kan inte annat än att hålla med. Fattar inte hur hon fortfarande anses vafa relevant och hennes poddkompis har jag ingen aning om vem det är. Sjukt intetsägande podd dessutom
Hur många avsnitt har du lyssnat på av den sk ”intetsägande” podden?
Tycker hon är otroligt mycket mer intressant nu än tidigare.
Hur många nyförlösta vänner har hon åkt hem till och städat och lagat mat åt?
Hahahhaha ellerhur
Hahaha
Exakt! Hahahaha
Jag hade inte ens viljat ha hem en kompis direkt.
Min man lagade maten och jag ville bara ha lugn o ro i hemmet.
Låter mysigt och bra❣
Som det ska vara ❣
Vi har skickat presentkort på matleverans till några. Det har varit uppskattat!
Vi ville inget hellre än att ha besök med första barnet, men alla höll sig respektfullt borta pga smittorisken och för att låta oss va i bebisbubblan. Fy va vi avskydde bebisbubblan. Min underbara syster förstod att komma och ta över barnet nån timme så vi fick sova ❤️
Man kan ju annars turas om att sova?
No shit?
Alla barn är olika, min första unge åt typ konstant, hade kolik och sov nästan ingenting. Jag hade amningsångest och depression så när vi fick minsta hjälp första månaderna så va det guld värt. Överhuvudtaget alla besök som påminde oss om att det fanns en ljus värld utanför denna svarta bebisbubbla.
Vi hade också besök av våra föräldrar, men inte fan hade jag viljat att ngn städade. Huset förfaller inte direkt. Mannen är ju inte handlingsförlamad.
Bara första timmarna efter som vi sov allihop som stockar, men dagen efter var man ju som vanligt.
Med nr 3 så var jag på lekplatsen dagen efter, med 2 barn o pappan.
MEN kände inget behov att ligga i sängen heller, förlossningen gick bra pch jag kände mig som vanligt dagen efter fast svullen så klart.
Hsr man behov av att vila ska man ju göra det så klart. Men 40 dagar, hade blivit rastlös. Ville inte sova kvar på bb heller.
Man får känns efter sjölv.:)
Vi bor en bit från våra familjer, men har ett jämställd föräldraskap där det inte fanns några som helst frågetecken kring hur mycket mer min kille behövde göra när jag hade fött något av våra barn. Jag fick det utrymme jag behövde för vila och återhämtning och han såg till att snacka med sin chef om han behövde jobba hemifrån något mer än vad som var officiellt ok.
Att ha min familj runt mig 24/7 hade gjort noll för min återhämtning, men säkert varit gött för min kille. Gissningsvis är papporna i länder där familjen sluter upp inte lika uppmuntrade att göra avkall på sitt liv för att ett barn fötts?
Nej, i min umgängeskrets går man runt i mysbyxor och tröjor med kräk på, otvättat hår och stora högar disk. Pappan som jonglerar blöjor med städning och trösta sitt hormonvrak till fru.
De kanske skulle testa verkligheten någon gång och inte umgås med 100% innerstadsinfluencers som tittar på hur prinsessan Kate såg ut 12 h efter förlossningen.
Vilket underbart liv…
Det är ju så för de flesta de första veckorna!! Sen brukar man få till lite rutiner och barnet slutar vända på dygnet om man har tur.
Fast det här stämmer ju till 100%. Sverige är ju verkligen inget område där man tar hand en nybliven mamma. Inte en höggravid heller, man förväntas jobba och va igång som vanligt trots att många har ont och obefintlig energi.
Mådde extremt dåligt fysiskt efter 2:a förlossningen och min man gjorde så klart allt han kunde men herregud ja vad jag önskar att mor-och farföräldrar, mostrar osv hade stöttat på ett annat sätt. Önskar verkligen att jag hade en sån familj, så som det är standard i många länder, av en massa anledningar så som att kollektivet är viktigare, att man bor i generationsboenden, kvinnor (särskilt äldre) är inte förvärvsarbetande i samma utsträckning (obs säger inte att det är en positiv sak men det innebär ju ofta att man tar större ansvar för familj) osv.
Sverige har absolut inte en kultur av att man tar hand om nyblivna mammor. Och ja, många hade behövt det!
Sverige har dessutom ingen kultur av att ta hand om dom gamla, sjuka och dementa. Kan bara tycka att dom VERKLIGEN behövt det!
Ja allt hänger ju ihop, i många andra kulturer tar man hand om varandra på ett helt annat sätt men det beror ju också ofta på att det inte finns stöd från samhället på samma sätt heller, dvs föräldraledighet eller hjälp för äldre så man måste liksom hjälpas åt vare sig man vill det eller inte. Men vill man ha mycket stöd själv tex efter förlossning så är väl det bästa att helt enkelt erbjuda mycket hjälp själv och jobba på sina relationer och förhoppningsvis får man något tillbaka när man själv behöver?
Men, tror ändå eftersom många av oss själva inte vuxit upp med en massa folk i hemmet som hjälper eller fått hjälpa andra släktingar till vardags så blir det kanske lite konstigt och man på riktigt föredrar lugn och ro och sitt eget sällskap istället, få laga sin egen mat och sköta sitt? Så upplevde jag det iallafall och uppskattade att komma ut en stund varje dag för socialisering och sen bara dra mig tillbaka.
Det är väl inte riktigt så enkelt. Har hjälpt mina föräldrar hur mycket som helst med olika saker och även min syster. Men det ligger liksom inte riktigt i kulturen att man ställer upp när en familjemedlem fått barn. Det är inget man ändrar på bara för att man ”jobbar på sina relationer”. Såna saker är liksom självklart i många kulturer.
Inte konstigt det är så många som får förlossningsdepression osv.
HUR kan man vara så historielös att man inte vet att även svenska kvinnor tagit hand om och vårdat familjemedlemmar och släktingar? Fattar ingenting!
Min mamma som är född -46 hade som mormor och morfar boende hos sig tills de avled av ålder. I familjen fanns även mammas föräldrar och hennes två systrar.
Har alla på riktigt glömt det ”gamla Sverige”?
Känner mycket väl till att det va så förr i Sverige. Min farmor har praktiskt tagit uppfostrat mig. Men det är ju inte så idag. Vi pratar ju om hur det är i dagens svenska kultur. Och den ser inte ut så.
Fast är det ett kulturellt ”problem” eller ett problem i just din familj? Vad med grannar, vänner, bekanta? Upplever man att man får noll tillbaka så borde man ju iallafall kunna fråga, men är man typen som alltid värnar om andra och kommer med mat och passar upp dagligen när någon tex varit sjuk dvs inte vara närmaste familjen, då är det nog snarare ett undantag här.
Och så får ju andra partnern lite ledigt i samband med födsel vilket gör att de flesta inte är helt ensamma = folk springer inte benen av sig för att hjälpa eftersom samhället hjälper.
Nej, det här är ju uppenbart inte något som bara händer mig. Vad pratar du ens om? Det är uppenbart att den traditionen inte finns i Sverige att man tar om och stöttar en familj som precis fått en bebis. Precis som man inte gör i många andra tillfällen.
Det är väl inte grannars eller bekantas jobb att stötta i såna lägen, det är ju bara konstigt enligt mig. Men närmaste familjen hade definitivt kunnat värna mer i den situationen.
Men det hänger väl ihop sen med hur många som beskriver att de inte får stöd/avlastning/barnvakt av mor-och farföräldrar. Det är helt enkelt Inte självklart i samhället att man ställer upp och folk vill inte missa på spåret eller behöva göra något som är snäll mot någon annan.
Och sen sitter folk här i öppetspår efter öppetspår och klagar på att de är ensamma och inte har vänner.
Det spelar väl verkligen ingen roll? Har ingenting med kulturen att göra. Snarare vem man är som person.
Hur ska vi ha tid att ta hand om våra gamla, sjuka och dementa när vi tvingas jobba till vi är 66 år?
Kvinnor tvingas redan ta hand om både sina barnbarn och sina gamla föräldrar, hur mycket tror ni att dom ska orka med?
Det är märkligt att en del vill vila och bli omhändertagen när man får barn, om ni inte ens orkar det hur ska ni orka ta hand om de gamla sjuka och dementa?
Ja det är ju så samhället fungerar här, vi jobbar och betalar skatt för att kunna få hjälp med sånt här, alternativet är ju att folk jobbar mindre och gör med omvårdnad själva, funkar liksom inte med både och.
Om andra länder klarar det gör vi det också.
Men va? Jag och många av mina vänner tar självklart hand om våra äldre.
MEN de vill inte direkt bo hemma hos oss utan vill bo själva och ha hemtjänst. De vill inte att vi städar efter dom.
Men jag går och handlar med min farmor en gång i veckan och jag o min familj hälsar på regelbundet och äter middag tillsammans osv.
Generationsboende var ju inget ovanligt fram till på 50-talet.
Håller verkligen med. Sverige verkar ha blivit så individualiserat (i alla fall i min omgivning) att man förväntas klara sig helt själva och inte vilja bli ”störd” den första tiden med en bebis, men vi hade verkligen kunnat bli bättre på att både erbjuda och ta emot hjälp. Åtminstone jag hade uppskattat mer handfast stöttning den första tiden. Det är en helt annan kultur i många andra länder. Känner också att vården i princip skiter i en så fort bebisen är född. Inte tal om att man får någon stöttning på BB när båda är helt slutkörda efter några dygns förlossning – inte personalens fel såklart men systemets. När jag föddes fick mamma liksom stanna i 10 dagar på BB och i princip vila upp sig helt mellan amningarna. Varför har det gått helt åt andra extremen?
Slutkörda båda två? Ok. Vården är väl till för när vi behöver den? 10 dagar på BB för att vila upp sig? Numera får svårt sjuka, med olidliga smärtor och behov av mediciner, operationer allt vackert vänta.
Vet vad du tänker och känner men i dagens samhälle prioriteras det mer och mer. Pengar och personal finns inte.
Ja, både jag och min partner var slutkörda efter två dygn utan sömn pga en segdragen igångsättning med massa smärtsamma undersökningar, extra kontroller pga min diabetes typ 1, och en fruktansvärt smärtsam krystfas pga bebisen hade knuten näve bredvid huvudet när hon kom ut. Så ja där hade vården absolut behövt steppa upp i eftervården. Varför skulle det vara så hemskt att en nyförlöst mamma får vila upp sig på BB efter en förlossning? Såklart ska inte de som har smärta och behöver operation behöva vänta på en sådan. Men man kan väl önska att det fanns resurser för båda? Ja, det saknas personal och det saknas resurser. Problemet är politiskt.
Man kan väl vila upp sig hemma efteråt och be om hjälp av vänner och familj om man känner att man inte klarar sig själv.
Varför ska skattepengar gå till sånt.
För att alla andra i ens närhet har egna jobb och familjer att sköta. I Sverige.
Fast sjukhus är inte ett vilohem, dom som jobbar där har också ett jobb att sköta inte att serva nyförlösta mammor.
Vila kunde ni väl göra hemma.
Det är ju det som är problemet. Att det är jävligt svårt att vila när en bebis vill ligga på en (man får inte samsova med bebisar pga olika risker), bli buren, äta eller få blöjan bytt 99% av tiden. Samtidigt som kroppen är totalt överkörd.
Det är det du har din partner till.
Tycker du att alla nyförlösta ska bli servade på sjukhus pga det, då får du nog låta bli att skaffa barn eller betala för hjälp i hemmet.
Kommit ny forskning på detta som Socialstyrelsen ska titta över. Titta gärna på när de brittiska barnläkaren berättar hur de gör i UK.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/rad-om-samsovning-kan-andras-utmanande-for-foraldrar
Vaddå får inte? Det är det ju massa folk som gör. Känner ingen som haft egen säng till ett spädbarn. Många har babynest i sängen för säkerhet.
Som sagt så sover bebisar helst PÅ en och Socialstyrelsen och vården avråder från att som mamma somna så.
Hjälpa till att ta hand om bebisen hoppas jag partnern gör??
Visste du att partnern börjar jobba igen efter två veckor?
Svar till F ovan:
Det är väl ett aktivt val? Finns ingen lag som säger att partner bara får vara hemma i 10 dagar. Vi har två barn och jag och min man var hemma tillsammans i tre månader efter varje förlossning
Är väl ingen annans ansvar, alla har väl sitt eget liv. Var var din partner?
Jättelång föräldraledighet tex.. Sverige är väldigt bra för föräldrar… Vem förväntar sig sånt? Man kan ju t.o.m. va sjukskriven i slutet.
Det är sant! Men frågan handlar ju om nyförlösta mammor. Och det är tyvärr Sverige inte alls bra på.
Nyförlösta mammor. Ja men om allt gått bra med förlossningen så ska dom väl vara hemma?
Varför då, om du inte absolut vill? En förlossning är en oerhörd påfrestning på kroppen, vare sig du har fött vaginalt eller med kejsarsnitt. Du kan ha genomgått en igångsättning som tagit flera dygn. Haft en utdragen krystfas. Spruckit hela vägen. Att då får stanna ett par nätter på BB med hjälp och avlastning från vården är väl knappast för mycket begärt? Behöver inte vara 10 dagar för det. Och det är inte bara tiden och eventuella hjälpen på BB. Det är uppföljning av vården och samhällets inställning i stort. Det är ju bara att se till kommentarsfältet här.
Fast det du begär är ju orimligt, det finns en massa sjuka människor som inte får ligga på sjukhus när dom är sjuka, och då ska du ligga och uppta en plats för du vill vara kvar och vila upp dig.
Så din familj, vänner, släkt kan inte ta några dagar ledigt för att avlasta dig, men sjuka ska bli hemtvingade istället för att du är trött.
Inte ens nyopererade får ju ligga kvar mer än någon dag, då har man dessutom varit sövd.
Du tänker helt fel det måste du väl inse.
Varför ställa ett dåligt alternativ mot ett annat? Folk med sjukdomar som behöver behandlas på sjukhus ska få vara på sjukhus för återhämtning SAMTIDIGT som kvinnor med söndertrasade magar och underliv som knappt får någon sömn ska få vara på BB för återhämtning.
Fast så är det ju inte i verkligheten, så funkar det bara i din fantasi.
F: Om du är så illa däran stannar du ju tills du är tillbaka på fötterna? Vad är det här för dramatisk överdrift? Vi mår bättre hemma jämfört med på sjukhus, vi återhämtar oss bättre hemma såvida vi inte behöver aktiv vård.
Snälla rara.
BB skickar hem en när man kan gå på toa och bebisen får i sig mat. Resten kan vara totalt kaos, hemskickad blir man ändå! Vissa mår bättre av att stanna på BB några dagar extra, vissa inte. Men det finns inget val i Sverige.
Det finns val. När jag födde mina barn var BB OTROLIGT tydliga med att jag bestämmer när jag vill hem, sen förordar de att vi åker hem och återhämtar oss där då det snabbar på just den processen.
För övrigt led jag inga större kval under mina förlossningar, var kvar några dygn extra pga infektionsrisk och blödning. Men blev absolut inte hemskickad mot min vilja. Jag ville hem och blev mer störd av att jag råddes stanna kvar.
Tycker du ser lite enkelspårigt på det här. Problemet är väl att ingen som skulle behöva det, varken sjuka eller de trötta nyförlösta, har möjligheten att stanna när det egentligen hade varit bra för båda grupperna. Klart sjuka som behöver vård ska få stanna, men det skulle väl även nyförlösta kunna få göra. Handlar ju i grund och botten om att sjukvården inte räcker till och behöver mer resurser. Kan tycka att vi behöver skapa utrymme för de grupper som skulle må bra av vård att få den – både de sjuka och nyopererade och de som varit igenom en tuff förlossning.
Är la din familj som är problemet och inte systemet? I Sverige får du ändå ta ut föräldraledighet innan du fött barn och utan att syskon behöver vara hemma från förskolan. Jag fick mängder med stöd och generösa förväntningar när jag var gravid, så gissningsvis är vi båda offer för subjektiva upplevelser som ingen kan dra några större slutsatser av.
Vi fick såklart besök av våra närmaste när vi fick vår första. 2 familjer av 7 hade med sig mat och fika så att vi inte behövde tänka på det.
Det glömmer jag inte 🥹❤️.
Jag har med allt fika, kaffetermos och tom pappmuggar när jag hälsar på någon som fått barn. Också en lagad rätt dom kan äta sen eller stoppa i frysen till senare. Frågar också om jag kan göra nått när jag är där. Hänga en tvätt, bädda rent, ta med sopor, ta en promenad med bäbisen om mamma vill gå på toa, ta en dusch i lugn och ro. Allt sånt jag önskat att nån gjorde när jag fick barn. Istället kom människor hit och betedde sig som att jag drev hotell
Du låter underbar. Tänk att ha en sån som dig till vän!
De verkade ju inte ha vett att uppskatta det.
Jag ryser, så fint och omtänksamt av dig 🙏❤️.
Dig hade jag gärna välkomnat! Jag hade velat sitta i mitt hörn, på min badring, istället för att springa runt och servera, speciellt med första.
Säg ifrån? Och var var partnern?
Ja, jag var jättedålig på att be om hjälp! Han bar på en bebis med ont i magen. Som ammade, kräktes och var olycklig. Alla tyckte jag var orolig i onödan, bebisar kräks! Några dagar senare opererades han , förträngning av nedre magmunnen.
Vem vill ens ha folk hemma bär man precis fött? Aldrig! 2 månader efter dottern kom kunde jag tänka mig ett snabbt besök.
Folk som har ett socialt liv?
Med tanke på smittorisk etc, särskilt på vintern, låter det klokt att begränsa besöken den första tiden.
Orkar seriöst inte med dessa två! Hela deras identitet bygger på att de är MAMMOR!
Sluta skaffa många barn om det är så jobbigt!!! Det är så synd om Kenza… NOT
De jobbar ju inte ens och ändå klagar de!
Gulligt så klart 💓 Men det är väl bara en som fött barnet? Den andra partnern borde väl fixat mat, fika, mys mm?
☝Kommentaren var till AnneAnonym.
Att vara med på en förlossning tror jag de flesta skulle tycka är en stor upplevelse. I många fall, långdraget, många vittnar om att känna sig otillräcklig, för man vill hjälpa till mer. När du och din nya familj kommer hem, brukar man inte sova jättebra. Alla är trötta, även partnern. Och ganska upp och nervända känslomässigt. Mycket mer än man kan föreställa sig. Jag tror den andra fixar så gott den orkar, men jag tror det är större omställning, än vad de flesta inser. Det man med facit i hand kan göra, är att vänta lite. Alla behöver inte komma första, andra dagen efter man är hemma. Vill de det, då får de vara som 19.08, inställd på här blir man inte uppvaktad, utan här uppskattas det om du hjälper till med något istället. Så 18.50, båda har varit med om en alldeles ovanlig sak, att ta emot en ny människa till världen.
Jag kunde heller inte sitta på två veckor pga av en hemorrojd 😩
Allt i deras värld ska kopplas till barnafödande och mammarollen 🤢
Mitt råd, Ines slutför din utbildning och Kenza, snälla sluta tycka synd om dig själv!
Eh, partnern? Och har man valt att skaffa barn ensam får man väl lösa det innan med nån annan.
40 dagar är en biblisk grej, kvinnan anses oren så länge efter förlossningen och får inte arbeta eller gå i kyrkan. Lika delar ofräsch kvinnosyn som omtänksamhet, kanske.
Precis. Och det är väl bara andra kvinnor som hjälper till? Andra kvinnor som får skjuta allt annat åt sidan (och förmodligen göra dubbelt upp eftersom de har ett eget hem och familj att sköta) Den nyblivna fadern har inga förväntningar på sig alls.
Jag upplevde mest att vården gick från att vara superengagerad i min graviditet till att totalt släppa fokus på mig efter att barnet kom. Fick inte ens återbesök inbokat av min MVC trots att jag ringde dem två gånger och frågade om det – min barnmorska återkom aldrig. Nu är det så länge sen att jag inte orkar tjata mer. Hade inga problem efteråt ändå, men kände mig förbisedd.
Om det inte var några problem så var det ju bra!
Javisst, men det handlar om en person du träffat många gånger under nio månader och diskuterat det mesta med. När barnet väl kommit brukar man ha en avstämning av både hur förlossning gick, men också hur man mår. Den här träffen är viktig. Här kan bm få lite signaler, om man kanske inte mår bra. Förlossningsdepression är inte helt ovanligt.
Samma här. Kändes som att jag trodde att de på riktigt brydde sig om mig men sen efter barnet var ute ur magen visade det sig att det bara var barnet det handlade om. På mitt återbesök på BB handlade allt om barnet. Jag kunde inte sitta eller ens bära barnet pga min förlossningsskada men ingen erbjöd hjälp, stöd, råd eller erbjöd en undersökning. Jag fick själv be om hjälp och skickades då vidare till ett annat ställe. Hemsk efterkontroll.
TS här. Tycker verkligen synd om dig, så hemskt att höra! Jag hade väldiga problem med amningen och mådde inte så bra psykiskt efteråt pga det, men som tur är klarade jag mig från fysiska besvär. Hade behövt prata med min barnmorska som jag upplevde stöttade mig hela graviditeten. Tji fick jag. 🙂
Ja även från det hållet blev det plötsligt helt tomt och tyst för min del. ”Ungen lever, lycka till och boka en tid om det går åt helvete” typ. Så avundsjuk på systemet man har i Tyskland. Där får alla hembesök av sin barnmorska varje dag under första veckorna.
Fy vad hemskt! Så ska det verkligen inte vara.
Hade kunnat vara jag som skrev detta, hade samma upplevelse efter min första förlossning. Hemsk efterkontroll. Har vårdskräck efter hur jag blev bemött under eftervården. 💔
Men om man har problem efter en förlossning så bokar man väl bara en tid för det problem man har. Precis som alla vuxna människor gör vid olika sjukdomstillstånd. Är väl inte svårare än att säga till var det gör ont.
Men en efterkontroll är ju standard. Eftersom kroppen har gått igenom något väldigt krävande där många får problem och skador är det väl fullt rimligt med en efterkontroll.
Och det är inte heller så att vc kan hantera de här frågorna så då måste man gå dit och se få en remiss.
Är du emot att man får uppföljningar efter en operation också? Efter ett benbrott? Man kan väl bara avgöra själv om allt är bra och om inte så kan man börja om via vårdcentralen.
Nej alla ska erbjudas ett återbesök i Sverige. Efterkontroller för nyförlösta är inte överflödiga och handlar inte bara om att ”säga till om var det gör ont”. Många allvarliga komplikationer och psykiska problem märks inte direkt eller så vågar kvinnan inte ta upp det själv. Till skillnad från många andra sjukdomar har man just gått igenom något som liknar en operation samtidigt som man tar hand om en nyfödd. En tidig kontroll kan rädda liv, förebygga långvariga skador och ge en tryggare start för både mamma och barn.
Vill man inte ha barn så läs öppet spår och bloggbevakning.Alla som fött barn och har barn har det jobbigt.
Bryter man ett ben,blir opererad för blindtarmen blir man hemskickad nästan direkt om det inte inträffar nåt så mam får stanna längre på sjukhus.
Vården 2025 med sönderstressad personal.Stackars flunsor som jobbar så hårt plus att de tar hand om sina barn.
När man bryter ett ben upplever jag att folk får en jävla massa hjälp och uppföljningar?
Upplever du det?
Det stämmer inte det vet jag av erfarenhet, ett komplicerat benbrott med skruvar och spik i hela skenbenet som tog 6 månader att läka. En vecka på sjukhus trots att benet skulle hållas i högläge, en rullstol och en duschstol fick man med sig. Att man inte fick eller kunde ha benet lodrätt brydde dom sig inte om, fullproppad med morfin m.m och good bye.
Det tog 3 månader att bara kunna ta ner benet och benet blev nästan svart och dubbelt så tjockt som det andra benet, sammanlagt nästan ett halvår i rullstol.
Tror du någon var hemma från sjukvården…knappast, min fru fick sköta mig själv. Så krass är verkligheten tyvärr.
Vad jobbigt för dig! Men fick du inte hemtjänst? Jag har hemtjänst efter en fallolycka plus en stroke,för att komma upp i rullstol, hjälp med dusch och träningsschema från rehab.
Nej, det räckte med min fru tyckte dom.
Ingen rehab utan ett par läkarbesök för att få mer medicin och koll att benet läkte som det skulle.
Det är jättekonstigt, hur skulle du klara dig själv, när hon var på jobbet? Behöver kunna larma så du fick hjälp till badrummet också. Du kunde ju ramlat! Och du borde haft rehab som stöttat dig, kommit med övningar och kollat upp hur det går. Där stöttar hemtjänsten upp också, så man gör rätt på träningen och i ditt fall, haft koll på benet. När man skrivs ut från sjukhuset har man ju ett samtal, med alla som är involverade, låter galet, att du inte fick hjälp. Arbetsterapeut som föreskriver rullstol brukar komma hem och titta, om mer än duschstol ska förskrivas. Jag har haft olika hjälpmedel som byts under tiden.
Dom frågade på sjukhuset om jag var gift, det var allt dom ville veta.
Men herregud!
Gud vad jag inte klarar av Kenzas röst och hur hennes mun rör sig så konstigt när hon pratar.
Hon har förstorat läpparna, därför.
Har Bloggbevakning blivit Familjeliv.2? 😴
Alltid varit.
När jag var nyförlöst dök en kompis upp och anklagade mig direkt för att se sliten och sunkig ut… och nej, vi är inte vänner idag 🥴
Vem dumpar en vän för en sån liten kommentar…
Är
Nästan säker på att det inte var den första nedsättande kommentaren den ”vännen” hade gett
Vem säger en sån helt jävla sjuk kommentar? Du? Förmodligen.
Herregud, om din gräns för ”en helt jävla sjuk kommentar” är så fjantigt låg kan du inte klara av människor i vårt samhälle särskilt bra.
Det är klart att det är en sjuk sak att säga till en kompis (eller vem som helst). Så gör man inte! Gör du det? Accepterar du att andra säger så till dig?
Är du på riktigt? Ingen vettig vän uttrycker sig så. Inte alls förvånad över att de inte är vänner idag.
Tycker det är ett rätt normalt krav att man inte är elak mot varandra 😂 Det var heller inte den första kommentaren
Min ”kompis” första kommentar efter att jag fört mitt andra barn var ”jaha, nu blir det nutrilett för dig i ett år!”. Kan tillägga att jag led av äs innan jag blev mamma första gången
Folk är fan gränslösa
Kenza ser konstigt nog mycket bättre ut på sina egna bilder och videor hon lägger upp. Hon ser konstig ut i alla dessa videor från podden.
Det är väl inte så konstigt? Jag blir också snyggare på de bilder där jag väljer pose, ljus, vinkel och snapshot själv.
Imorron får vi ett nytt öppet spår med klagomål om allt som har med barn att göra.Samt alla fel papporna till barnen gör.Barnen äter inte,sover inte och mammorna har noll egentid.Förhållandet håller på att ta slut eller man har redan separerat.
Samt klagomål på hur mycket tid barnen är på förskolan och hur dålig förskolan är.Längtae till alla barnfrågor på öp.
Nu har de ju fått hela två inlägg idag så det kanske mättar.
Varför skriver du inte ett eget intressant inlägg? Ju fler som postar egna inlägg, dessto större bredd och bättre blogg.
Hur vet du att personen inte gör det? Vi kämpar på för fullt för att slippa ett Familjeliv 2.0.
Haha ja med att ni irriterar er på grannen som låter, men vågar inte gå upp och prata med dem. Eller kär i en kollega. Eller varför inte hur mycket pengar ni tjänar. Eller hur mycket ni älskar er hund mer än människor. Det är rätt samma frågor fast blandade områden på öppet spår överlag. Det är liksom vanliga frågor vad gäller livet och där ingår även föräldrar som är oroliga över att barnet druckit diskmedel eller vad man ska packa i förlossningsväskan.
Ni kanske är på fel forum då, vad vill ni prata om då?
Det blir ju vad vi gör det till. Om det är något man vill prata om, finns möjligheten.
Glöm inte alla frågor som borde ställts till utbildad vårdpersonal…. ”Mitt barn har ätit maskindiskmedel, visst är allt lugnt?”
Tycker du den frågan behöver ställas till vårdpersonal?
Bättre till vården än till främlingar på en blogg.
Förhoppningsvis fattar man att man söker vård.
Fyfan vilken mardröm att ha huset fullt med folk i 40 (!!) dagar efter man fött barn. Jag hade varit tröttare och min mentala hälsa hade varit i rejäl gungning efter det.. nej tacka vet jag lugn och ro med bebis och maken. Han fixade allt markarbete i början när jag var ”fast” med amning. Bara tanken på att ha min mamma och/eller svärmor hemma under hela den första perioden gör mig sjukt stressad 😂
Exakt, korta besök bara sen vill man vara själva igen😅
Exakt! Håll er väck. Jag ville inget annat än att få bli lämnad i fred. Folk ringde, nån idot va till o med hemma o plinga på dag 3!?! Jag totalvägrade besök från alla utom min egen mamma o pappa. Min sambos familj fick snällt vänta..
Oj… Lite orättvist. Hade inte han nåt att säga om saken?
I det här fallet är han väl välkommen att lämna feedback, men det handlar om att läka fysiskt och psykiskt för mamman och då kan han nog stå ut med detta.
Det är nog så du skapar problem med dina svärföräldrar och partners familj, gnäll sedan inte om att dom inte vill passa barnbarnen för ni behöver ensamtid.
40 dagar stämmer inte riktigt. Dessutom är det ju i kulturer där kvinnorna (vilka är de som tar hand om mammorna) inte jobbar utanför hemmet. Vi har inte riktigt den ekonomin och upplägget att kvinnor frigörs från arbetslivet för att ta hand om släktingar, på gott och ont.
Så vagt också? ”Ett asiatiskt land”?
Lägger man upp det på det sättet finns det ju ett europeiskt land där mamman får vara hemma i flera ÅR efter förlossningen och får pengar för det! Låter väl bättre än att bli uppassad i 40 dagar? 😉
Haha har ni sett klippet? De säger Korea eller Japan . I dessa länder jobbar kvinnor i högre utsträckning än tex Spanien och Italien.
I nordafrika/mellanöstern är det också tradition att en nyförlöst mamma inte ska behöva göra annat än vara med bebis i 40 dagar efter födsel.
Kanske inte hade pallat folk hemma eller bo hos någon annan i 40 dagar, däremot när jag väntade senaste så kom min svärmor och min mans mormor hem till oss 1 vecka innan bf och storstädade hela hemmet, under/över/i allt, varenda milimeter tog dom, det var så uppskattat!!
Haha, vad är det nu som Jackie Ferm menar på sin instagramstory?
En vän till mig bor i Malaysia och fick precis sitt första barn.
Minns inte exakt men hon bodde på något slags hem i ca en månad där hon inte gjorde något annat förutom att sova, amma (minns ej?) och ta bad. Var en massa restriktioner kring vad hon fick och inte fick äta. Drack mycket kycklingbuljong.
Tyvärr var inte hennes upplevelse underbar och hon sa att hon mådde väldigt dåligt den tiden och längtade hem. Är väldigt glad att få bo i Sverige ändå 🙁
Min kompis från Shanghai menar att det är väldigt vanligt att mormor kommer och bor med familjen i 1-2 månader för att fixa allt och att man utöver detta har en inhyrd resurs som sköter bebisen på natten. Enligt henne är nattresursen väldigt vanligt även bland vanliga låg- och medelinkomsttagare, det är bara de fattiga som inte kostar på sig den lyxen. Många har en väldigt låg pensionsålder, min kompis mamma gick i ålderspension vid 50 och var därför pensionär när barnbarnen kom.
Har också en kompis från Kina. Hennes mamma kom med en assistent/nanny och bodde hos dem i drygt en månad. Mamman lagade mat och städade, nannyn tog hand om bebisen större delen av tiden och kom in till min kompis när det var dags att amma (eller när hon ville gosa). Nannyn hjälper mest till på natten så mamman får sova.
Jag ser framför mig att nannyn kommer in och börjar gosa med mamman.
😅
Hade inte velat ha massa folk hemma som nyförlöst, vill bara vara hemma med familjen då (men gärna massa matlådor!)
Nu däremot. När barnen är 11, 8 och 4. Herregud vad jag saknar att bli omhändertagen. Lite servad, lite bekräftad (typ ”åh vad duktig du är som kom ihåg att köpa lusmedel!”) ja lite sånt. Nu är jag den som sörjer för de mina, och så ska det såklart vara, jag gör det med glädje. Men jag önskar ibland att någon tog hand om mig också.
Har du en partner? Hen borde göra det! Prata om dina behov med hen.
Jag fattar inte. Båda har väl män som borde hjälpt till?
Sen har väl Kenza en mamma och många bästa vänner tänker jag.
Jag hade ingen man (han lämnade mig när jag var gravid med vår son). Föräldrar som bor i Australien.
Det gick ändå…
Ja jag fattar inte heller hennes gnäll.
OT: Vet inte om Regina Lund passar in här, men Camilla, kolla in Kändisarkommenterars händelse på Instagram samt Regina Lunds inlägg. Hon känner sig hedrad för att ha blivit ”utvald att representera Sverige” i en konstbok, men det visar sig att man ansöker om och betalar för detta. Kändisarkommenterar skickade in en ansökan med ett ordinärt foto på en gata, och blev antagen 😊
OT: I podden Sanning och konsekvens undrade ni hur folk har hittat instakontot till realitytjejen som delar innehåll om white power, eftersom ni inte nämnde hennes namn. Men ni sa att hon hade satt en svensk flagga-emoji bredvid sitt namn på insta. Jag sökte på svensk flagga och kollade vilka av namnen som kom upp som matchade beskrivningen (varit med i reality) och där hittade jag henne. Inte svårt alls 🤷♀️😁
Initialer?
Jag kom in här på bloggen på kommentarer o i första inlägget stod det namnet 😅
Kändisarkommenterar har också lagt ut om det kontot så det är inte så hemligt vem det är direkt?
Om man är två förstår jag inte hur man kan påstå att ma inte ”hinner” duscha, städa osv?! När mina barn var nyfödda steg jag upp så att jag hann duscha och fixa mig innan han gick. Båda barnen har endast sovit dagtid med rullande vagn så jag har inte kunna göra något är de sover men däremot satt dem i dottern eller haft i sele för att få saker gjort under dagen. Vissa städmoment har jag sen gjort när maken kommit hem från jobbet och på helger. Han har också fått ta bebisen när jag gjort slutfinish på middag och annat. Jag har haft lika rent hemma och sett likadan ut oavsett om jag haft småbarn eller inte. Inte konstigt när att Sverige ser ut som det gör när så många klarat så lite numera.
Gällande att bli omhändertagen så kan jag inte tänka mig något mer störande och stressande än att ha folk som springer och ska ”hjälpa till”. Jag har båda gångerna bestämt tackat nej till allt sånt. En väninna gav mig prenumeration på hemstad men den gav jag bort till en pensionär som behövde hjälp.
Okej medalj till dig och grattis till att både du, mannen och barnen mått bra första tiden
Du är duktig!!
Wow ja så himla duktig! Du verkar också ha haft bebisar som inte konstant vill amma och som dessutom sover på natten, grattis! Men tänk på att alla du berättar detta för kommer hata dig inombords , så kanske inte så mycket grattis ändå…
Det låter som att du har haft barn som sover bra och som inte är särskilt krävande alls. Eller så prioriterar du fel när du åsidosätter barnen för matlagning och städning. Det är inget fel med att känna att man inte hinner. Min son hade kolik i 4 månader och jag var helt dränerad. Tänk på att vara lite ödmjuk i din ton, då du inte vet vad andra går igenom. Du utgår bara från dig själv här, vilket är livsfarligt att göra. Don’t judge förrän du har gått i någon annans skor. Tack för mig..
Jag var ensam från början, ”pappan” ville bara vara med i bilden om vi blev en familj. Tyvärr kände jag inte så för honom och då valde han att inte vara med alls.
Men samma dag jag fick reda på att jag var gravid bjöd jag hem min mamma, blivande mormor, och min bästa vän (hon var singel och hade inga egna barn då).
Där och då kom vi överens om att vi skulle hjälpas åt❣️
När väl min son var född, kom de varannan dag till mig efter sina jobb och stannade några timmar. Den tiden fick jag göra vad jag ville med, sova, ut och promenera osv. Eftersom min son hade kolik i två månader gjorde de även så att de sov hos mig varsin natt i veckan och tog hand om C på natten, så att jag fick sova sammanhängande, vilket man inte gör med ett kolikbarn😅
Så jag och C hade det så bra och tryggt och sonen bildade oerhört starka band till sin mormor och fadder❤️
Man måste våga be om hjälp och kalla ihop sin ”tribe”, man är inte en dålig mamma, snarare en bättre mamma, eftersom jag genom hjälp fick mer energi att vara en bra mamma!
Så fint! En klok mamma tycker jag <3
Så snällt av dem!
Eh nej. Bad om att få hjälp med mat, torka av bordet och såna små saker men ingen gjorde det. Är ensamstående och var väldigt ensam, i bästa fall var det någon som kom förbi och hade bebis i famnen. Medan jag nysnittad lagade mat åt oss och fixade tvätten och allt annat. Sa tillslut att man får ordna sitt eget te eller kaffe själv. Har aldrig känt mig så ensam och övergiven som då
OT, Tingelinn får lovord för brudbuketten hon gjorde till sin mamma. Jag tycker att den ser slarvig ut, jag skulle blivit otroligt besviken om jag beställt en brudbukett och fått den där buketten!
Stjälkarna var ojämna! Bandet slarvigt knutit. Fult sa Bill, håller med sa Bull.
Själva blommorna tycker jag ändå var okej. Men stjälkarna skulle va lika långa och sen hade det varit snyggare om bandet var snyggt virat runt hela stjälkarna, man vill inte hålla i blöta stjälkar när man gifter sig
Bland finska zigenare (romer) får inte kvinnan laga mat eller vara i köket på 30 dagar efter en barnfödsel. Inte amma öppet mm. det brukar betyda köpt mat då männen är måna om traditioner och hygien och kvinnorna lika så men gissa hur det ser ut i köket efter en månad utan underhåll och flera ”barn” som gjort mackor, skalat frukt mm.
Stackars stackars alla mammor.Både att sätta barn till världen med och utan partner är väl er eget val!?
Sen får väl som inte vill ha barn en massa påhopp om hur det hatar barn.Enligt mammorna här låter det som rn mardröm ha barn och familj.Vad gör era partners om ni aldrig blir omhändertagna?
Det var väl väldigt blandade åsikter och erfarenheter i det här kommentarsfältet, eller menar du podden just?
Jag älskar att ha barn, jag älskar det vara med mina barn. Men att det kan vara påfrestande och jobbigt ibland är väl inget konstigt? Jag älskar min partner också men tycker även han är påfrestande ibland? Betyder inte att jag inre älskar honom eller vårst liv…
Folk i dom här kommentarsfälten är så otroligt cyniska, tror ni de ligger en prestige i att aldrig klaga, aldrig säga något negativt utan bara konstant få uttrycka sig positivt? Inte konstigt att samhället har blivit de det har blivit.
Sluta ta allt på största allvar, man FÅR vara trött, slut och klaga på bebistiden, den ÄR jobbig men den är också underbar, super mysig och inget man hade bytt ut. Man får också tycka att folk generellt borde ställa upp mer för varandra, att det hade varit gött med lite hjälp ibland, utan att man ska få kommentarer som ”man din man då, vad gör han???” Samhället och människor överlag hade mått så jäkla mycket bättre om folk hade lite självdistans, solidaritet och empati för andra! Kräks på er och hoppas ni bryter ett ben, att ingen hjälper er och att ni inte ber om hjälp för ni KlArAr AlLt SjÄlVa för ni är så duuuutttiia.. snark…
Farmor här.
När jag fick mitt första barnbarn var jag hemma och kunde avlasta svärdottern 3-5 dagar i veckan, långa promenader med barnvagnen medan hon sov. Jag kunde hjälpa till med det som behövde göras, hade barnbarnet mycket när hon började bli lite större och njöt av varje minut.
Lagade middag och båda kom till oss, jag pysslade om barnbarnet och hon fick sova i ett rum i avskildhet.
Barnbarnet och jag har en väldigt nära kontakt fortfarande nu när hon är 10 år, och det är helt ovärderligt. Jag är så tacksam att min svärdotter lät mig få vara så delaktig i deras liv, det betyder fortfarande mycket för mig.
Säker på att hon är oändligt tacksam för allt du gjort för henne och barnbarnet.
Jag har inte fått något stöd av mina eller svärföräldrarna. Men precis det du beskriver önskar jag kunna ge mina barn när jag blir farmor!
Hmm jag tycker sjukvården har helt fantastisk. Ok några år sedan nu. Och dottern född hemma ett antal mil i från BB ca 7 veckor före utsatt tid.
Barnets gudföräldrar kom hem och monterade ihop säng, skötbord osv. De ställde upp!! Fadern var fullt upptagen med att vara i centrum…….
Så tror att hur man har det beror på sitt egna sociala nätverk….
Aah, jag har fått flertalet historier om hur det kan vara när man får ”stöd” under första tiden. Allt ifrån att man ändå förväntas prestera, serva den ”välmenande” släkten och såklart se ut på ett visst sätt, bete sig på ett viss sätt, du kan ju inte direkt sitta i soffan med tuttarna i vädret när manliga släktingar är där och hjälper till, till berättelser om hur horder av avlägsna kvinnliga släktingar står i kö och klämmer dig på brösten och kommenterar ditt och datt och så såklart skräckexemplet när tanterna mot din vilja tar din bebis som du bara vill gosa in dig och bonda med för att du tvunget ska vila.
Hjälp är bra – när man själv får ange ramarna. Och de flesta mor- och farföräldrar bara längtar ju efter att du ska fråga.
Men det finns mycket som samhället skulle kunna göra, till exempel matkuponger på lokala takeaway-restauranger, gratis biljett på bussen osv. Och! Erbjuda t.ex. hemtjänst, speciellt till föräldrar med t.ex. tvillingar eller kvinnor med förlossningsskador.