De flesta skyddade boenden i Sverige idag saknar möjlighet för våldsutsatta kvinnor att kunna ta med sina husdjur, men jag vill att du som nås av det här inlägget ska veta att organisationen VOOV (som jag själv är registrerat jourhem hos) förmedlar tillfälliga jourhem för djur under tiden ägaren är på skyddat boende. Be din kvinnojour, polisen eller socialtjänsten att kontakta VOOV.nu åt dig om du behöver hjälp.
Ingen som flyr sitt hem ska behöva lämna kvar sin bästa vän. // Therese Lindgren
Therese Lindgren postade ett inlägg igår med anledning av att det för två dagar sedan var den ”internationella dagen mot våld mot kvinnor” och tog upp vilken roll husdjur kan spela i destruktiva, farliga och våldsamma relationer.
Att forskning visar att våldsutsatta kvinnor med husdjur lämnar en våldsam relation senare eller inte alls och nämner flera exempel på varför det är så:
Kanske kan det här inlägget få någon mer att registrera sig som jourhem, så att fler kvinnor kan fly sina hem och våldsamma relationer tillsammans med sin bästa vän?
Du hittar VOOV.nu här.
Föregående inlägg 
Känns som ett riktigt stort whataboutism från Thereses sida.
Hur tänker du nu?
Nej men nu får du ge dig.
Det är fakta det som Therese skriver om, det finns forskning på ämnet.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/vald-i-nara-relationer-och-vald-mot-djur-se_h8022710/
https://stud.epsilon.slu.se/14144/1/Meyer%20Ghateh_S_Muren_M_190102.pdf
Vad menar du, tror du inte hon genuint bryr sig om detta? Hon var vän jourhem åt en kackerlacka, verkar absolut bry sig väldigt genuint om djur.
Förstår verkligen inte vad du menar?
Vet du ens vad en whataboutism är?
Pinsaam du är.
Är pinsam du.
Kul att du slänger dig med ett uttryck du inte kan något om.
Släng dig inte med ord du inte förstår.
I mitt län hjälper Länsstyrelsen till med att omhänderta djur som behövt lämnats kvar (och förhoppningsvis med möjlighet att återlämna till kvinnan). Det gör det möjligt att fly först och få hjälp av myndigheten att fysiskt hämta djuret sen, så att hon inte behöver åka tillbaka själv.
Vad händer om det är den misshandlande partern som står som ensam ägare för djuret?
killgissar, men rimligtvis kan inte Länsstyrelsen omhänderta ett djur som tillhör någon annan.
Oavsett vilken relation djuret har till ägare respektive personer som inte står som ägare.
Bra info- har anmält mig som jourhem.
Är ägaren våldsam mot djuret så kan man anmäla det oavsett vad man själv har för relation till ägaren eller djuret.
Jag måste man inte ha sett det för att kunna anmäla? Alltså kunna visa bevis på att djuret far illa. Genuin fråga! Jag vet att det är oerhört svårt att anmäla sånt, har en person i vårat område som låser ute sin hund på balkongen i timmar men varken länsstyrelsen eller polisen gör något.
Precis vad jag hade tänkt att fråga.
Är inte bevisbördan rätt hög? Typ så att det krävs att man filmat när någon slår? Eller att någon faktiskt erkänner att den gjort ett djur illa?
Men vad är frågan egentligen!? Vad skulle länsstyrelsen kunna göra om man lämnar en relation där andra personen står som ensam ägare på ett djur? Ingenting. Det enda man kan göra är att anmäla att djuret far illa, om så är fallet.
(Menar inte drygt eller argt, även om jag ser att man kan läsa det så?)
Jag tänker antyder är mer regel än undantag att det faktiskt är så att det är den som misshandlar som står som ägare. Det är liksom en lätt grej att ändra på när det gått så långt att man brutit ner någon till att avsäga sig allt ägande för sina egendomar.
Det är väl rätt vanligt att man blir ”hemmafru” och blir av med egna bankkonton osv. Eftersom personen ”inte kan hantera ekonomi”. Ytterligare ett sätt till att visa makt och kontroll och isolera liksom.
I ärenden med våld i nära relationer och den våldsutsatta lämnar är det en stor risk att djuret utsätts för våld (som studierna visar). Vi pratat alltså inte om vanliga ärenden om misskötsel av djur eller djurplågeri. Och ja, den våldsutsatta behöver vara ägare till djuret.
Så rent krasst är man helt körd när det kommer till djuret då?
Kan tänka mig att det är få utsatta personer som faktiskt står som ägare på djuret, eftersom det här med ägande är en rätt lätt grej att utöva makt på.
Det innebär ju att den utsatta kidnappar djuret om den skulle fly relationen tillsammans med djuret. Och det tar för lång tid för Länsstyrelsen att hantera en anmälning. Så när man väl dragit är djuret redan död när Länsstyrelsen väl agerar?
Många är faktiskt ägare till sina djur, står på försäkringar eller liknande. Tolkningen är definitivt välvillig i de här fallen. Och i mitt län sker det såklart skyndsamt, annars hade det inte spelat någon roll som du själv säger. Hittills i alla fall har det varit prioriterade ärenden där resurser ofta frigörs omedelbart eftersom behovet bedöms som akut. Jag förstår dock att det inte ser ut så här i hela landet, ville bara lämna ett positivt exempel där man aktivt försöker och verkligen anstränger sig för att hjälpa våldsutsatta med djur.
Det låter ju väldigt positivt! Tack för att du gav den ljusglimten! ❤️
Heeeelt OT men kan någon berätta hur Booken känner Ingrossos farfar. Hon har ju lagt ut ett lååååångt inlägg (och hundra emojis) om hur älskad han var och hur mycket hon kommer att sakna honom. Så fascinerad över hur hon, oavsett motpart alltid får det att låta som att hon känner denna person bäst av alla.
Jag har för mig att hon bodde på samma gata som dom för ca 30 år sedan eller nåt liknande.
Hon får allt att handla om henne! ?
När Bianca skrev att farfar fick alla att samlas, innebär det kanske att Nicola äntligen fick träffa sina barn?
Hon har väl aldrig nämnt honom innan dess heller?!
Jo det har hon
En gång innan vad jag vet, under Corona när man INTE skulle ha kontakt / uppsöka äldre personer. Då av alla tillfällen åkte hon hem till dem och fikade och dokumenterade friskt på sin insta.
om jag inte missminner mig var det i samband med något uttalande PW gjorde kring Annas filteranvädning och Anna reagerade med att hemsöka ena sidan av Pernillas släkt.
Hemsöka ?
Jo
Jag har själv varit i en relation som var på god väg att gå mot fysiskt våld. Han var otroligt elak mot mina djur så känns bra att veta att det här finns om det gud förbjude skulle ske en gång till.
Hmm det är ett djur… att stanna i en relation pga ett djur…. Då har man nog inte vi det så illa ändå. Har man nån självbevarelsedrift måste man ju kunna släppa det om det ställs på sin spets.
?
Här inne är det bara accepterat att älska sina djur mer än sina egna barn.
Om man inte har barn då..? :O
Du ska fortfarande älska djuret mer än vad du hade älskat dina barn om du hade några.
Efter en normaliseringsprocess där våld blivit vardag så tänker man inte alltid helt klokt eller så som man hade önskat, och för många människor kan ett husdjur vara mer värt än livet självt. Där är vi alla olika.
Ja snacka om skev prioritering
Det handlar givetvis inte om en medveten ”prioritering” utan om känslor. Rationalitet är knappast det som styr när man är fast i en våldsam relation.
Ja djuret blir väl ens bästa vän/trygghet i en hemsk vardag. Finns ju folk som lever i våldsamma relationer och inte har djur men som ändå inte lämnar, så tycker inte det låter konstigt alls att djuret betyder så pass mycket att man inte vill lämna det ensam med mannen eller vara utan det.
Är man i en sån relation kan ens husdjur ha en oerhört stor betydelse, tycker din kommentar är extremt dömande.
Jag har två nu vuxna barn och två katter. Jag ser mina katter som mina pälsbarn och skulle ha oerhört svårt att överge dem med någon som skulle kunna vara kapabel att skada dem.
Djur är lika mycket värda som en människa. Kan du inte se det – eller förstå det – så är det upp till dig. Jag har inga barn och kommer aldrig skaffa några men barn precis som djur är oskyldiga varelser. De är beroende av oss och vi ska se till att de ska ha det så bra som möjligt.
Tyvärr håller inte med dig där. Djur är djur människor är människor. Kommer inte likställa dessa.
För mig är djur mer värda än människor så håller inte med dig heller.
Alla djur eller bara djur du tycker är gulliga/ husdjur?
Är du mer upprörd över att grannen råttsanerar än över folkmord?
Att det här ”argumentet” alltid dyker upp när man pratar om individers värde.
Även råttor är värda att inte plågas ihjäl. Att sätta ut fällor, råttgift etc är bara grymt och barbariskt. Vi människor behöver steppa upp och visa att vi är bättre än så, speciellt om vi vill se oss överlägsna djur.
Idag finns det preventivmedel för råttor. En sådan slags sanering är effektivast, faktiskt billigast i längden, involverar inte död och inga råttor plågas ihjäl.
Och ändå finns det forskning som visar att människor sörjer sina bortgångna husdjur minst lika mycket som en annan familjemedlem.
Vilken forskning?
All forskning där man studerar människors sorg. Speciellt där man studerat människors sorg över husdjur.
Men jag är uppriktigt intresserad av att läsa någon studie. Kan du hänvisa till någon eller någon särskild forskare jag kan söka på?
Det finns faktiskt en tidskrift som heter Death Studies. Där publiceras studier som handlar om just sorgearbete etc.
Där finns en studie som publicerades 21 april 2021, den heter Grieving the loss of a Pet: a qualitative systematic review.
Den rekommenderas att läsa.
Nu kan den dock vara låst bakom en betalvägg om man inte går via Google Scholar och sitter på ett universitetsnätverk.
De flesta studierna finns bakom betalväggar och är bara tillgängligt för studenter.
Yes så är det. Psykologer menar att det inte är skillnad på sorg, det är samma känsla och kan va lika stor eller större efter ett djur som efter en människa.
Snälla nej. Att förlora ett barn är ett livslångt trauma. Det är supersorgligt att förlora ett husdjur men herregud inte jämförbart.
Jo.
Snälla nej. Det är inte bara egna barn som ingår i epitetet ”familjemedlemmar”, eller hur?
De flesta har en egen mamma/pappa, syskon, syskonbarn, fastrar, mostrar, morbröder, farbröder, farföräldrar etc. Etc.
Långt ifrån alla är barn.
Förlora ett barn är nog värst. Men ett djur kan absolut vara värre att förlora än en annan släkting och sorgen större. Beror på vilken relation man har.
Men vadå, man kan väl inte jämföra en gammal farbror man knappt hade träffat med ens hund tex?
Nej precis?
Alltså kan man sörja ett djur mer än en människa. Min katts bortgång var det sorgligaste och värsta jag varit med om, kommer troligen inte känna i närheten av samma sorg när min morfar jag knappt träffar dör.
Det får du tycka såklart, andra tycker som den andra anonym att det är lika. Man är olika helt enkelt.
Angående om människor är mer värda än djur.
Well, jag kan ju säga att jag garanterat skulle bli mycket mer ledsnare om min dotters hund skulle dö. Jämfört med om jag får veta att du dött.
Den ena nyheten skulle jag ha glömt bort innan det var dags för nästa toabesök.
Den andra nyheten skulle jag bli så ledsen över att jag var tvungen att behöva bearbeta under en rätt lång tid.
För mig är inte alla djur värda mindre alla människor.
Precis så är det för många!
Människor är djur. Och den värsta sorten.
Hej Lina!
Folk som du. ??
Du har ingen aning om vad du uttalar dig om! Har du inte varit i den situationen så förstår du helt enkelt inte.
En del av oss älskar sina djur villkorslöst och skulle aldrig, ALDRIG lämna sina djur. -Och, det spelar ingen roll om man så är nära att dö.
Been there, done that! Twise…
Så sant som det är sagt ❤️ Jag skulle aldrig gå en meter utan min bästa vän.