Ring the alarm

Sandra Beijer:

Sedan gick jag hem och bytte jacka för att jag upptäckte att det blå fluffet fortfarande hade sin larmknapp kvar :O Pinsamt att börja pipa i varje affär.//Sandra Beijer

Jag förstår att det inte är helt lätt att upptäcka en larmknapp i det hav av blått fluff som är denna jacka som fullkomligt och totalt tagit över liven på mina influencerkompisar, men borde det inte ha pipit när hon lämnade butiken med den från första början?
Svar nej.

Jag var nämligen med om en liknande sak förra veckan då min syrra och jag begett oss mot varmare breddgrader.
Jag gick nämligen in i en mataffär och köpte en låda med Gin – ni vet en sån där ”presentförpackning” där det ingick ett glas – och upptäcker inte förrän jag kommit tillbaka till hotellrummet och tar ur den ur lådan att larmet fortfarande sitter kvar på flaskan.
Pep det när jag gick ut från butiken? Nej.
Gick det fortfarande att öppna flaskan? Ja.
Ser den aningen tacky ut på vår spritvagn? Ja.
Får den stå längst bak? Ja.

Så jäkla befriande

Egoina/Blondinbella:



Bröllopsgurun Johanna Kajson har en årlig julkalender som går ut på att skriva inlägg i olika teman – i år är temat för julkalendern att belysa att det liv en influencer målar upp inte behöver vara verkligheten och denna rubrik är väl till för att spräcka bubblan – och lucka ett innehöll rubriken: ”Mitt perfekta liv.”
Två stycken som kände sig manade att skriva ett inlägg i ämnet var Blondinbella och Egoina.

Den där rubriken känns nästan som ett hån. Jag ska vara ärlig och säga att mitt liv inte alls ser ut som jag önskar att det gjorde och jag känner att jag varit förvirrad så länge nu att det fan inte är kul längre. Jag trodde inte att det skulle vara såhär. Det är så mycket i mitt liv som jag inte gjort och som jag önskar att jag gjort som inte hänt. Jag är 28 år gammal och har inte ens ett hem jag trivs i och har nog egentligen aldrig haft om jag tänker efter. Det är en materiell sak att längta efter, jag vet.
[…] Men det är svårt när man inte är där man trodde att man skulle vara och känner inombords att det är något som saknas. Något som jag inte ens vet vad det är. Ibland kan jag slås av en nästan kvävande panikkänsla av att det här kanske är allt. This is it. Det här är livet….och jag är inte nöjd. Och inte nog med det så vet jag inte ens varför jag inte är nöjd. Vad gör man då?
Detta blev deppigt, ärligt och kanske lite bortskämt? För jag har ju jag tak över huvudet, mat på bordet, pengar på banken och nära och kära som finns för mig. Det är allt man behöver egentligen.//Egoina

Det finns så mycket att berätta under denna lucka. Men jag kommer vara sådär jobbig att berätta att jag faktiskt är väldigt stolt över mitt liv. Det är inte perfekt men jag hade aldrig någonsin bytt bort det. Jag strävade tidigt efter självständighet. I tonåren var det att få bli 18 år och få bestämma själv. Det var knepigt att bo själv men inte vara myndig. Steg två var att kunna finansiera mina drömmar (alltså ha så pass mycket kapital att jag kan starta allt själv). Steg tre var att ha organisation som kan hantera allt jag kommer på/vill göra. Under 10 år lyckades jag med allt ovan plus två barn.
[…] Mitt liv är inte perfekt men jag har skapat en grund för att förutsättningarna ska kunna vara så optimala som möjligt. Jag står på egna ben utan att vara beroende av någon, varken känslomässigt eller ekonomiskt. Jag vill vara en bra mamma, ge det min själ vill ha för stunden, låta världen vara min spelplan, bidra till förändring och känna att det är roligt att stiga upp på morgonen. Svårare än så ser jag det inte.//Blondinbella

Två influencers och två helt olika inlägg.
Det är helt okej att vara stolt över sitt liv och över allt man har åstadkommit men är inte detta som Bella skriver den exakta MOTSATSEN till vad den här kalendern ska gå ut på? Att krossa bilden av att influencers lever perfekta liv och är så himla lyckade?

Bella spär ju verkligen på den bilden och ger säkerligen en och annan än mer ångest medan Egoinas inlägg var galet befriande att läsa, men så är det ju inte alla som är en tvättäkta Super woman som vår kära Blondinbella som gör lemonad av citroner, bygger väderkvarnar när det blåser eller som – om sanningen ska fram – förmodligen har hela tomten full av vindkraftverk just in case.

Zalando investerar 20 miljoner i Ivyrevel

Kenza:

Det är e-handelsbolaget Zalando som vill ha en bit av kakan och investerar 20 miljoner kronor i Ivyrevel. De gör därmed H&M sällskap i Kenzas Zouitens bolag, skriver Di Digital som hänvisar till handlingar från Bolagsverket.

Ivyrevel, som nu säljer kläder i över 80 länder, använder sig av en digital affärsmodell. Bolagets ambition är att förändra modebranschen, bland annat genom att hitta nya sätt att skapa kollektioner.
Nu äger H&M och Zalando knappt 17 procent vardera av Ivyrevel och har med det tagit varsin plats i bolagets styrelse.
Svenja Do Thoi från Zalando kommer att knipa den ena platsen medan H&Ms Björn Magnusson, som är ansvarig för Ivyrevels investeringar i innovationsbolag, har tagit den andra.

Ivyrevel går som tåget och får nu Zalando som med-investerare tillsammans med H&M och går in med 20 miljoner.
Ka-Ching!

Tack Camimami för tips!

Fint eller minnesstund?

Hugo/Paula:


Blev det bättre?

Kommer ni ihåg min battle med Paula med den bisarra minnesstunden hon gjort för barnen i matdelen Ser framför mig hur askan av barnen ligger i den där urnan och vi tänder ljus och gråter varje kväll. Riktigt sjuk tanke.
Hur som gjorde det mig glatt överraskad att de flesta av er höll med mig om att det här var ett bottennapp. När det kommer till inredning brukar Paula av någon anledning alltid vinna. Men Paula är inte hen som är den, eftersom ni sågade hennes flitiga fingrar vid knogarna ser det nu ut såhär istället://Hugo

Huggson och Pulkan har haft lite av en huggsexa där hemma över hur man ska inreda med familjebilder.
Hugo anser att bilder på familjen enbart ska finnas i sovrummet medan Paula satte upp en enorm bild på barnen ovanför den öppna spisen på ett sätt som gav honom intrycket av en minnesstund över deras barn.
Hon fick hur som haver se sig besegrad då de flesta av Hugos läsare höll med honom gällande minnesstunden och har nu rumsterat om lite så att det mindre ser ut som dyningarna efter en begravning.

Men familjebilder endast i sovrummet?
Håller ni med honom? Jag gör det inte, samtidigt som jag inser när jag tittar mig runt i vårt hem, att vi faktiskt inte har några familjebilder i vardagsrummet. Är det lite av en oskriven regel – ungefär som att man inte lämnar bajsränder i toalettstolen om det struttat på ordentligt?