Baby Journey går som tåget – och med vinst dessutom 💸

Jag tycker alltid att det är spännande när influencers startar bolag som sticker ut lite från mängden. Smink, hudvård och klädmärken finns det redan gott om – men appar? Inte lika många.
Därför har jag följt Michaela Fornis bolag Baby Journey med intresse, och tänkte att det var dags för en liten uppdatering.

Baby Journey beskrivs som Sveriges största gravidapp – enligt företaget laddas den ner av nio av tio gravida kvinnor varje månad.
Appen låter användaren följa hela resan från det positiva graviditetstestet tills barnet fyller fem år.
Precis som Michaela själv skriver i sitt inlägg är appen helt kostnadsfri och finansieras av reklam – ungefär som de flesta andra sociala plattformar.
Företaget registrerades 2019 och har vuxit rejält sedan starten.
Från tre anställda – Michaela, hennes sambo och hennes lillebror – består teamet i dag av hela 14 personer.

Bolaget visar riktigt imponerande siffror för 2024.
Omsättningen landar på drygt 30,5 miljoner kronor, vilket är en rejäl ökning från året innan (runt 25 miljoner).
Sedan 2022 har bolaget alltså mer än fördubblat sina intäkter – inte illa för en app från 2019.

Men det mest imponerande?
De går med vinst – drygt 4 miljoner kronor före skatt, och ett årsresultat på 3,1 miljoner.
Det betyder att Baby Journey inte bara växer snabbt, utan också gör det utan att bränna pengar, vilket verkar vara rätt ovanligt i techvärlden.
Dessutom har bolaget nästan inga skulder alls.
Soliditeten ligger på runt 78 procent, vilket i klarspråk betyder att företaget står stadigt och inte behöver jaga investerare för att överleva.

Kort sagt: Baby Journey är inte längre en “influenceridé” – det är ett starkt och växande techbolag som lyckats med det många drömmer om: att bygga något hållbart, lönsamt och riktigt efterfrågat.

Anledningen till att jag tar upp det här just nu är att Michaela delade några inlägg i sin story (se nedan) som jag faktiskt tyckte var bland det mest inspirerande jag läst på länge när det gäller influencers och företagande.

Bildkälla: Michaela Forni Instastory

Bild 1 (vänster):

Daniel Eriksson
Founder & CEO @ Wndy | HR Tech Innovator 🚀

Det var inte taxichaufförerna som byggde Uber.
Det var inte hotellkedjorna som skapade Airbnb.
Det var inte artisterna som byggde Spotify.
Det var inte HR-avdelningarna som byggde Wndy.

För verklig förändring kommer från de som ser problemen utan att sitta fast i gamla sätt att tänka.

Och det gäller inte bara HR, det gäller alla branscher. Som VD behöver du alltid ställa dig frågan: varifrån kommer nästa stora förändring i min värld?

Under det har Michaela Forni skrivit:

Blev så inspirerad och påmind av att läsa den här texten som Daniel la upp förra veckan.
Exakt så här var det när det var jag, Timmy och Damon startade Baby Journey!
Vi såg luckor – inte bara i en bransch – utan i en av de viktigaste perioderna i människors liv (!).
Perioden man bildar familj ❤️ kanske den sköraste, mäktigaste perioden man går igenom som människa.
Vi såg saker som saknades och möjligheter att göra den här perioden bättre för människor.
Det är den känslan som får mig att varje dag gå till jobbet och ge lite till.

Men! Vi hade inte kunnat driva det här utan vårdpersonalen som är med på vår resa.
Barnmorskorna, amningsexperterna, psykologerna och sjuksköterskorna.
Det är de som utgör navet av @babyjourneyapp tillsammans med våra användare, vi jobbar tillsammans för att allt magiskt ska hända – och framför allt – för att göra skillnad!!

Världens bästa jobb har jag ❤️

Bild 2 (höger):

Ibland får vi feedback över att det är reklam i appen.

Men ni vet att vi är en av få appar i Europa som inte har en enda betalvägg inuti appen va?
Vi är helt gratis för alla, vi har inga vårdavtal med regionerna heller trots att en stor del av appen är just vård.

Det som gör att vi kan erbjuda allt det här för gravida och föräldrar är just de otroliga samarbetspartners som syns i appen!
Som dessutom erbjuder våra användare relevant, genomtänkt marknadsföring av bästa sort.

Om ni frågar mig har vi knäckt koden som kan erbjuda allt det här helt gratis ♥

Ni som använt er av Baby Journey – uppskattar ni att ni fått tillgång till allt material gratis, men ser reklam i appen – eller hade ni hellre betalat för att slippa reklamen? 
Att slippa betala för appen gör kanske att fler testar den, än om man behövt betala för att få reda på om man ens gillar den?

Tankar? Gillar ni den här typen av inlägg?

Dominika om sin medverkan i ”Spelet”

https://www.instagram.com/dominikapeczynski/

Dominika Peczynski medverkar just nu i SVT:s tävlingsprogram Spelet och har tagit till Instagram för att prata lite om det som utspelat sig så här långt – så vill du inte veta något om det ska du sluta läsa nu.
Tävlingen är inte avgjord än, men ändå…

I sitt inlägg skriver Dominika att hon fått många frågor om varför folk beter sig så illa mot henne i Spelet, och hon berättar att hon inte ens klarar av att titta på programmet själv, eftersom inspelningen var allt annat än rolig.

Till skillnad från andra produktioner hon gjort under sina 35 år i branschen beskriver hon den här gången som riktigt obehaglig.
Några av deltagarna ska enligt henne ha haft “toxisk energi”, med manipulativt beteende, härskartekniker och revirpinkande deluxe, och hade det varit ett vanligt jobb hade hon gått därifrån – men i tv-världen sitter man fast i kontraktet, bokstavligt talat.

Jag vet att det är korkat att medverka i ett program av det här slaget och sen ha åsikter på klippning. Det är sånt som man bör vara medveten om på förhand.

Dominika poängterar samtidigt att hon inte snackar skit, inte ljuger och inte är någon diva – men att Spelet klippts ihop till att framställa henne så.
Men tar hon med sig någonting positivt från inspelningen, eller är det idel mörker?
Nä då – hon avslutar faktiskt inlägget med att skriva om vänskapen med Zeina, som hon kallar sin partner i “Damernas Detektivbyrå”, och hur de tillsammans ska ha listat ut flera av programmets dolda aspekter – långt innan någon annan.

Men resten, ja, det verkar mest ha lämnat en bitter eftersmak och hon avslutar sitt inlägg med följande ord:

Jag har mått väldigt dåligt av allt detta och kände att jag behövde skriva av mig.

Zeina skriver så här under Dominikas inlägg:

Du var den ärligaste spelaren! Körde aldrig fulspel, sa precis det du tyckte och tänkte❤️ Glad, härlig och spred glädje. Så glad att du var med, hade varit så mycket tråkigare utan dig. Du är en stjärna ❤️❤️❤️

Tittar du på programmet, och har du i så fall någon åsikt om det Dominika skriver?

Ani Jewels anklagas för plagiat

Igår släpptes nyheten att Ani Jewels ger sig in i klockbranschen, och knappt hann bilderna publiceras innan det ramlade in kommentarer om att klockorna var väldigt lika klockor från ett annat hyfsat känt märke och modell – nämligen Cartiers Tank.
Så här lät en del av kritiken:

Företaget försvarar sina klockor med följande, och jag undrar kort – hur likt är FÖR likt?

Vi har hämtat inspiration från klockhistoriens mest ikoniska former, en designklassiker som tolkats av många stora tillverkare genom decennierna. Vår version speglar vår stil, en tidlös klassisk klocka.

Detaljerna spelar stor roll för oss, och det har vi lagt ner tid på i designprocessen. Vår klocka har bland annat applicerade index med en integrerad logotyp – en subtil men distinkt designlösning som ger ett stilrent och mer levande intryck. Måtten är också noggrant avvägda för att ge ett balanserat intryck på handleden, med en tunnare boett vars form är rak och kantigt med en minimalistiskt svart krona för att smälta in i helheten snarare än ta fokus från den. En annan funktion som var viktig för oss är ”quick release”-designen, som gör det enkelt att själv byta mellan stållänken och läderbandet som medföljer – utan verktyg. Det ger flexibilitet och möjlighet att anpassa klockan efter både tillfälle och stil.

Tankar?

Att äta själv på restaurang?

Efter en stund på rummet promenerade jag strax över gatan bort till Rose Bakery och gjorde det absolut svåraste jag vet – åt en måltid själv på restaurang. Det gick verkligen jättedåligt.

Egentligen borde det ju inte vara något konstigt alls – en person som äter lunch och sitter och läser en bok, världens normalaste sak.  Men ändå – jag känner mig så fumlig och självmedveten. Fipplar upp och ned med besticken, tar en för stor tugga, tappar en bit, försöker samtidigt vända ett blad i boken, gör det allra pinsammaste och tar upp telefonen för att ta den här bilden. Ja ni fattar ungefär hur avslappnad jag var. Någon som känner igen sig i känslan av den obekväma ensamma måltiden? Hur kommer man ens över det? Ibland kan jag undra om det är en liten liten restprodukt från när jag hade en ätstörning som tonåring, den här starka känslan av att vilja krypa ur skinnet när jag inbillar mig att jag observeras äta ensam. Sorgligt om det är så. // Sofia Wood

Sofia Wood delar ett väldigt ärligt inlägg på sin blogg om något jag tror många kan känna igen sig i – att äta ensam på restaurang.
Hon kom ner till Paris några timmar tidigare än hennes sällskap och gick ut och satte sig för att äta endam och läsa, och hamnade i ett inre kaos av fumlighet, självmedvetenhet och tappade matbitar.
Att sitta själv och äta borde vara världens mest normala grej, skriver hon, men känslan av att vara observerad gör henne stel och nervös.
Hon funderar till och med på om obehaget kan hänga ihop med hennes gamla ätstörning – en sorts kvarleva från en tid då mat och kontroll var laddat.

Att vara bekväm med att äta ensam, har det att göra med huruvida man är en introvert eller en extrovert tror ni?
Jag är mer introvert än extrovert och känner mig fullkomligt bekväm med att äta på egen hand, och ibland kan jag nästan föredra det faktiskt.
Kanske behöver man bara öva på det?