



Ellinor Bjurström öppnar upp på Instagram och berättar att hennes ångest är tillbaka och att hon inte har en aning om varför. Vad det är som triggar den?
Är inte det grejen med ångest, att den bara dyker upp som gubben i lådan utan förvarning och ibland även utan att man förstår varför?
”SURPRISE!!!” liksom?
Hon berättar att hon har mått så bra de senaste åren, efter att hon fick hjälp av att gå i terapi och med viss medicinering, men att ångesten nu är tillbaka och ger sig i uttryck av en mängd fysiska symptom. En av anledningarna till att hon tycker att det här är så jobbigt är för att hon inte riktigt sett sig själv som en person som ens kan lida av ångest, men ångest – precis som andra sjukdomar som exempelvis alkoholism – kan drabba vem som helst, och tar inte hänsyn till varken samhällsklass eller yrke.

Hon delar sitt inlägg eftersom hon vill visa alla sidor på sociala medier, och inte bara är det är guld och gröna skogar, och i kommentarsfältet möts hon av både stöd, värme och kärlek – både från kollegor och följare.

Jag älskar julen, julpynt, julbak, juldukning, julbelysning, julgran och julklappar och att slå in julklappar, och jag känner mig lite extra vuxen i år eftersom jag för första gången i mitt liv köpt julgardiner.
Det tog 45 år, men nu jäklar…
Jag älskade den julgran som mina föräldrar hade, med julpynt köpt i USA där julen är mer maxad än någonting jag upplevt i Sverige. På gott och ont. 🙂
Nu har jag och min sambo lite tagit över julfirandet, då vi bor störst av familjen, och jag ÄLSKAR det! Att gå runt och piffa, fixa, baka, duka och planera inför julafton gör mig lycklig, och i år kommer vi faktiskt ha två julgranar. En liten, konstgjord gran som jag köpte till live-podden och som får stå på nedervåningen, och en stor, äkta gran som kommer stå i vardagsrummet på ovanvåningen där alla får plats.
Men nog om mina tindrande julögon.
Anledningen till att jag började skriva på det här inlägget är för att Elsa Billgren har publicerat ett inlägg om just julgranar och familjens julgranar genom året.
De har äkta ljus i granen, vilket känns både livsfarligt och snabbt avklarat, så det kanske mer är för att få material att publicera på sociala medier, för hur länge brinner ett sådant ljus? Fyra minuter? De använder även lametta-glitter, vilket jag aldrig använt men det var ju faktiskt ganska fint.
Jag har alltid varit ganska traditionell i mina julpreferenser, både vad gäller julgranspynt och andra julprydnader men i år har jag faktiskt köpt julpapper med ”nutcrackers” trots att jag inte riktigt förstår vad det har med jul att göra, men de är ju fina!!
(Förlåt, mamma)

Vill du att julgranen ska vara traditionell eller kör du på olika teman och färger?
Får det vara allt från rosa och lila till turkost och blått?

Till slut har flera traditionella medier börjat uppmärksamma det som okritiserat skett på sociala medier, där kreatörer förvandlat Youtube till ett laglöst land, samtidigt som de tjänar miljoner på det.
Vi kommer att trampa helt fel om vi inskränker ungas digitala frihet samtidigt som internets maktspelare tillåts härja fritt.
I Expressen kritiserar PR-specialist Patrizzia Ohlson Öjemark förslaget om att förbjuda barn under 16 år från sociala medier och menar att sådana förbud är ineffektiva och mest fungerar som politisk symbolhandling. Australien har nämligen implementerat förbudet och enligt Patrizzia Ohlson Öjemark är inte den svenska regeringen helt oäven för att göra någonting liknande.
Hon anser dock att fokus hamnar fel genom att politikerna försöker reglera användarna – barn och unga – istället för att reglera de som faktiskt har makt på plattformarna.
Ohlson Öjemark beskriver hur influencers och anonyma konton idag fungerar som oreglerade medieaktörer med en enorm påverkan, utan insyn i deras intressen eller ansvar för konsekvenserna av sitt innehåll. Dokumentären ”Hatet” visar hur profiler som Jocke Lundell, Chrippa och Anjo kunnat driva hat och sprida felaktigheter samtidigt som de byggt sina varumärken.
Ohlson Öjemark menar att om politiken verkligen vill skydda barn så måste reglerna riktas mot makthavarna: influencers, annonsörer och plattformar. Hon föreslår bland annat att konton med över 50 000 följare ska ha en ansvarig utgivare och att konton med unga följare inte ska få göra reklam. Plattformar bör också kunna straffas om de gång på gång tillåter regelbrott, och om det skulle bli verklighet så känns det som att Youtube skulle ligga mer än pyrt till.
Hon avslutar med att konstatera att så länge influencers inte hålls ansvariga är åldersförbud för barn bara tom symbolpolitik, och det håller jag med om.
Ett sätt att framställa sig som drivande i frågan och att man tar problematiken på allvar, men det är lite som att sätta plåster på ett skotthåll. Det ser bra ut till en början, men efter några sekunder så rinner blodet igen helt obehindrat.