På tal om föräldraskap och hur olika familjer gör blev det en liten diskussion i kommentarsfältet igår om vårt ickeresande med barn utomlands. Jag förstår att sånt som känns helt självklart för vissa inte alls är rimligt för andra och jag tror man gör mycket av det som man själv växte upp med. För oss är det den absoluta lyxen för vår familj att få vara nio veckor tillsammans på Gotland på somrarna och åker vi någon annanstans så är det tex till Åre eller andra vänners sommarställen. Att åka utomlands själva bara vi tre gjorde vi en del när Lynn var mindre men ingen av oss tycker att det är särskilt kul att hänga vid ett poolområde så den typen av semester lockar inte. Däremot längtar jag efter tiden när Lynn vill följa med till gamla franska städer eller London och strosa runt i skivbutiker, äta croissanter och umgås med oss bara vi tre. // Elsa Billgren

Elsa Billgren har skrivit på sin blogg att hon och maken inte tar med sonen Lynn när de åker utomland eftersom han är för liten för att uppskatta sakerna de vill göra. Hon skriver även att vissa av dessa resor är menade som kvalitetstid för de båda föräldrarna.
Elsa beskriver små övernattningar i exempelvis Köpenhamn, som tillfällen för dem att få egentid och romantik så att relation varar riktigt länge.
Om ingen tycker att det är kul med det som räknas som sedvanliga familjesemestrar så är det väl inga konstigheter? Familjen spenderar trots allt ganska så många veckor i huset på Gotland, så brist på kvalitetstid verkar det således inte finnas.

Vad tycker i om det här?
Jag tycker resonemanget känns fullt rimligt.

Bilden är från 2014 men dök upp när jag sökte bilder i databasen, och jag tyckte den var lite gullig så jag valde den. 🙂