Gällande ekonomin så betalar Paul hälften för barnen när det gäller mat och resor. Nu när vi bokade Japan så tog Paul barnens biljetter. Paul tog hela resan till Thailand över sportlovet. Men typ om det behöver köpas nya skidkläder, julklappar eller terminsavgifterna så sporterna så är det alltid jag. Alltså alla vardagsutgifter.
Så det är rätt jämnt, tror jag? Jag hade inte räknat med att Paul skulle betala så mycket för barnen så det är väldigt snällt. // Isabella Löwengrip
Av Isabellas kommentarsfält så är åsikterna kring bonusbarn och pengar lika spretiga som ett gammalt överkört påskris från i fjol.
Vissa tycker att man ska dela 50/50 på allt, oavsett familjekonstellation, medan andra tycker att det är en självklarhet att dela upp saker beroende på vems barn det är. Det här verkar vara en känslig fråga för vissa eftersom jag tror det ligger en hel del värdering, eller rädsla för värdering för det egna valet eller beslutet, men det borde det inte vara tycker jag.
Det som funkar för den ena familjen, funkar inte för nästa och så länge alla är nöjda och glada med det val man gjort för den egna familjen, så är det väl det allt som betyder något?
Hur gör ni?
