Att dricksa eller att inte dricksa?

My Westerdahl har varit ute på lokal och gått därifrån allt annat än nöjd.
Hon beskriver både maten och servicen som “under all kritik” och landar i den eviga – och smått känsliga – frågan om dricks.
Ska man dricksa varje gång man äter ute, eller bara när man faktiskt är riktigt nöjd?

Till skillnad från exempelvis USA är både lön och service redan inkluderat i priset här i Sverige, vilket innebär att dricks i praktiken är helt frivilligt. Du behöver alltså inte lämna något alls – oavsett om maten var fantastisk eller, som i det här fallet, mer åt det… blääää-iga hållet.

Så snarare än att fundera på dricks – kanske man ska fundera på vad som faktiskt var värt att betala för överhuvudtaget.
Så två frågor:

 

Ett utdrag ur Sandra Beijers veckobrev

Drömde om två personer som var så kristna att det enda sätt han kunde vara inne i henne var att de opererades sida vid sida och läkaren lät hans organ nudda vid hennes.

Där låg de bredvid varandra medan läkaren hävde över tarmar, tog eventuella lösa delar som bara finns i drömmar, och doppade.

Mitt eventuellt mest använda ord i böcker jag skriver är ”hand”. Men jag förstår inte hur man ska undvika att använda det.

Allt gör man med händerna. Man rör vid något för att veta hur det känns. För att visa att man bryr sig eller för att man inte bryr sig. Man gestikulerar, eller sitter på händerna, för att man inte vill avslöja något alls.

Man gömmer saker i sina händer, skär upp saker med sina händer, lägger händerna runt någons nacke när man kysser dem.

Jag försöker minimera händer i mina texter, men de smyger sig på mig varje gång. Kanske borde jag använda mer organ. Hur mår en njure när läpparna blir kyssta?

Det vet kanske bara en njure. // Sandra Beijer

Jag har läst den här texten från Sandra Beijers veckobrev fler gånger än jag vill erkänna, men jag fattar fortfarande inte vad tusan som händer här. 
Hur mår en njure när läpparna blir kyssta?

Da fuck?
Har hon rökt några av Frankrikes finest eller är det naturvinet som talar?

Iconic or ick – dog mom edition

Det känns som att det här kan bli ett lika laddat ämne som Alexandra Nilssons lilla Skavlan & Sverige-debacel.
Okej, kanske inte lika laddat – här slipper vi ändå välja mellan hundar och barn – men det finns definitivt en röd tråd.
För vad har vi? Hundar och icks.
Två ämnen som redan lyckats få folk att gå full kommentarsfält-krig i just Skavlan & Sverige.

Therese Lindgren har nämligen postat inlägget här ovan där hon stället frågan om saker som hundägare gör är fullt normala eller om de är en ick, och jag tror att svaret helt enkelt beror på vem du frågar. 
Frågar du mig – iconic och fullt normalt – men om du istället frågar min poddkollega Quetzala så är allt som handlar om hundar en ick. I kvadrat. Upphöjt till 4.

  1. Att face time:a med sin hund när man är bortrest
  2. Att hunden är main character inom 0,2 sekunder när man träffar en annan hundägare
  3. Att behöva handdiska människo-disk eftersom diskmaskinen jämt ser ut så här (full av hundskålar)
  4. Att vara mer noggrann med hundarnas tandrutin än sin egen
  5. Att fejka en ultraljudbild med sin hund på

Jag skulle vilja lägga till en punkt till på listan:
– Att fira sin hunds födelsedag och ge den en tårta

Go!