Det kommer en dag när allt det du känner nu är borta. Ingen oro, bara ett skönt varande i nuet. När det lilla vackra blir stort, det vardagligt jobbiga enkelt och du känner tacksamhet för att livet rullar på. Det kommer komma en ljus tid igen, lita på mig. Det är svårt att förstå men du kommer bli lycklig och nöjd. Hjärtat slår långsamt och du funderar innan du svarar på en fråga. Det finns tid att tänka då, utrymme för stilla undran om var livet kommer lära dig. Den stunden av lycka är inte euforisk och pirrig. Den är vilsam. Läs den här texten när du är ledsen, orolig, har panik. Det kommer en tid av vila. Lycka. Lita på mig. För allt som är mörkt kommer skingras. Det går inte att skynda på. Du tror du är klar och så glider dimman in igen från två håll. Ha tålamod. Snart ser du allting klart. Tiden måste bara få gå och du kommer slåss och kämpa. Var arg, ledsen, hopplös. Men minns vad jag säger till dig nu, för det är sanningen. Du kommer bli, helt och fullt, lycklig igen. // Elsa Billgren

Den här texten känns i linje med det inlägg Underbara Clara postade häromdagen, om hur det som inte dödar faktiskt heller inte härdar.
Därför är jag glad att Elsa inte petade in ordet ”stark” eller ”starkare” i sin text, för precis som Clara skrev så blir man inte det av trauma, utan snarare motsatsen – man blir skör, full sprickor, nagg och krackeleringar.
Jag håller helt med Elsa i det hon skriver, att den allra mest intensiva smärtan kommer klinga av. Tiden läker verkligen inte alla sår, men smärtan kommer mildras en smula över tid, trots att det känns omöjligt i stunden.
En dag kommer du kunna göra mer än bara andas, ett andetag i taget. Varje tanke kommer inte resultera i en knivskarp smärta i bröstet och du kommer kunna känna att du faktiskt har överlevt. Att du faktiskt klarar att leva vidare, trots det trauma som drabbat dig.

Var arg, ledsen, hopplös. Men minns vad jag säger till dig nu, för det är sanningen. Du kommer bli, helt och fullt, lycklig igen.