Kajjan Andersson sjukskriven

Hej dolls.
Det har blivit för mycket stress under för lång tid. Jag kommer därför att vara sjukskriven här ett tag framöver. Och som en del i det kommer min tid vid skärmen vara väldigt begränsad. Jag tittar in då och då, men mest kommer jag lägga tid på vila, prioriteringar och att bygga en ny mer hållbar struktur för mig själv.

Puss och kram så länge ❤️ / Karin ”Kajjan” Andersson

Kajjan har tidigare beklagat sig över att hon inte tjänar några pengar på sitt Instagramkonto, särskilt som hon lägger så himla mycket tid på det.
Hon har även uttryckt sig kritisk till att enbart 0,4% av hennes följare ville bidra med 34 kr i månaden för hennes arbete, detta på sidan Patreon. Vad blir det i månaden? Typ 130 kr?**
Kanske var detta det sista strået för henne, för nu meddelar hon att hon sjukskrivits för stress och inte kommer vara särskitl aktiv på sina sociala medier.

Krya på dig, Kajjan!
Du är en frisk fläkt som behövs på Instagram!

**världens sämsta på matte

Jäst är den divigaste produkten!

Peppen var så stor! Tills vi lyfte på bakdukarna efter tre timmar och började googla ”varför är bullen platt?”. (För att jäst är den divigaste lilla produkten som inte tål något!) Idag gör vi ett nytt försök. Och det ska knådas och temperaturmätas till förbannelse!!!

Carina Berg säger det och jag håller med. 
Jag är kadaverdisciplinerad när det kommer till jäst för jag har lyckats döda den mer än en gång.
Jäst är liksom den där gästen som aldrig blir riktigt nöjd, vad som än bjuds, och som man bara måste klappa medhårs – oavsett.
Jag tänker att alla haft att göra med en sådan j/gäst, någon gång.
Hade jag inte behövt ha med jäst att göra så hade jag förmodligen bakat och ätit stora mängder lussekatten året om, så det är kanske tur att jag behöver bråka med den?

Jag testade att baka en plåt ojästa kanelbullar en gång – eftersom hoppet är det sista som överger en – och gillar man skorpor så är kanske detta en finfin lösning, men om man väntar på en mjuk kanelbulle så kommer man bli ytterst besviken.

Mental breakdown för GabJoss

Fick även ett mentalt breakdown förra veckan när allt bara kändes FÖR MYCKET. Var en stressig dag med mycket jobb, bebis, skjutsa och hämta, laga mat, städa, tvätta och med den hjärnan jag har på det (som går som en galen torktumlare hela tiden) så blev droppen när jag skulle duscha Kenzo och han tar tag i slangen och sprutar mig rakt i ansiktet och över hela mig. Det bara brast och jag grät hysteriskt i typ en timme. Det där med att gråta är ju egentligen helt otroligt då det är kroppens vis att reglera sig själv från stress och oro. Och det blev helt enkelt för mycket för mig där och då – för både kropp och psyke. // Gabriella Joss Possler

Att bli sprutad i ansiktet med duschmunstycket är kanske inte så kul där och då, men har man lagt en massa tid på smink och hår, som Gabriella gör varje dag, så förstår jag att världen imploderade för henne när detta skedde. 
Jag hade något liknande som hände mig häromdagen. Sauron hade varit och busat med sin kompis Dante och var SÅ skitig. Jag stor och klurade på om jag skulle behöva ta av mig strumporna eller inte för att duscha av honom i vårt badrum.
Vi kan väl säga så här…
När vi var klara så såg det ut som i ”up is down-scenen” i Pirates of the carribian, precis efter att skeppet vänt upp och ner. Det fullkomligt DRÖP om oss.
Han, jag, badrummet, ALLT!

I kommentarsfältet får Gabriella frågan om hon har adhd. Är det svaret på allas frågor? Adhd?
Är det ”go to diagnosen” just nu?

Går det förresten att skriva och läsa ”sprutad i ansiktet” utan att göra småsnuskiga associationer?
Jag kan det inte. 🙂
Jag är mogen, som Johan Glans skulle sagt på bredaste skånska.

 

Monas Universum ryter ifrån

Hörde på nyheterna igår om nedskärningarna i äldreomsorgen. Förbundsordförande för Kommunal intervjuades och hon berättade att man nu inför stora nedskärningar för de äldres omsorg.
[…]

Sen kommer det värsta i intervjun. Förbundsordföranden försöker förklara mer praktiskt vad nedskärningarna innebär för varje pensionär: ”istället för en hel smörgås kommer de nu bara kunna få en halv.” 

För ett ögonblick tror jag att jag hör fel eftersom jag sitter och jobbar samtidigt. // Monas Universum

Trots att vi lever i ett hyfsat priviligierat samhälle så håller med Mona och hennes reaktion på att äldreomsorgen ska dras ner och de gamla bland annat får sin smörgås halverad.
Istället för en hel smörgås får man en halv.  Förlåt, men va?

Tips från coachen för den som har möjlighet: Pensionsspara så mycket du kan. Jag började med att föra över 300kr i månaden när jag först kom ut på arbetsmarknaden, för det var vad jag kunde avvara. Ett tag var det bara en enda hundralapp, och när jag var sjukskriven var det 0 kr, men det är okej.

När börjar man tänka på pension? Vid en viss ålder eller först när man får fast jobb och/eller kan undvara några kronor varje månad?