Veckopeng/månadspeng

I förra inlägget avhandlades barn och sociala medier, när/var/hur ett barn ska få ha Tiktok på sin telefon, och för att fortsätta på inslagen linje så kommer här ett inlägg om barn och pengar. Hur mycket veckopeng eller månadspeng som är rimligt att ett barn får, och ska de utföra sysslor för att få in lite kosing på kontot.
Inläggen kommer från Dashas Instastory och hon och sambon Douglas har två söner – födda 2018 respektive 2021 – och hon ber nu sina följare om hjälp.

Bild 1:
Gillar tanken men tycker inte att vardagsbestyr ska leda till pengar. Känns överklass hihi 😘

Dashas svar:
Jag känner helt tvärtom. Jag tycker det hjälper dem att förstå betydelsen av pengar. Och vad saker här i livet kostar. Hur ska de annars förstå? Tycker 7 år är perfekt (som Atlas fyller nu strax). Kanske tom från 6 år. Så får han bestämma om han vill spara ihop till något större eller köpa godis för dem på lördagen.

Bild 2:
Däremot inser jag att vi tyvärr har prissatt sysslorna lite väl högt… Satte bla 10 kr på att slänga sopor; 10 kr på att borsta tänderna “i två minuter” (slarvas helt klart annars) och 30 kr för 30 minuters träning (vi har en YT-film han tränar till – för barn).

Bild 3: 12 år och får 200 kr/mån men in på sparkonto i Avanza som är låst

Dashas svar: Tycker det är superviktigt att lära dem SPARANDE men inte till ett konto som är låst? Känns som de missar hela poängen med att “spara till något” då?

För jag vill med detta lära dem innebörden av pengar. Vad man kan köpa direkt (godis tex) och vad man kan spara till – fiskerelaterade prylar i detta fall för Atlas. Annars är det bara tomma pengar på samma sätt som när man säger “man kan inte köpa allt” faller hos dem. De HÖR kanske men en 7-åring förstår inte varför man inte kan förrän det finns begränsningar.

Bild 4: Att få pengar för självklara saker, borsta tänder/bädda sängen ger dem fel uppfattning

Dashas svar: Det är inte att han SKA borsta tänderna. Utan i TVÅ minuter! Vi har ett timglas men ofta “glöms det bort” om jag inte vänder det och dubbelkollar. Vill det ska vara en morot att borsta i två minuter.

Bild 5: 15 år & 13 år och de får månadspeng 500 kr
Bild 6: 7 år får 30 kr/vecka och 11 år får 50 kr/vecka.

Tankar?

Barn och sociala medier

Vad tycker du om att låta sitt barn i 12 års åldern ha ”egen” TikTok och lägga ut videos öppet?

Molly fick ett eget socialt konto i år. Sa till Pischa senast igår, att det känns surrealistiskt att ha sin dotter online. Att vi kan DM:a, och skicka roliga klipp till varandra.

Jag som förälder kan ha kontroll över Mollys aktivitet via familjecentret. Det tycker jag känns tryggt. Här kan jag kontrollera, se och styra hennes aktivitet. Men det mest effektiva är såklart att ha en egen dialog med henne. Vi pratar mycket om livet på nätet. Saker man behöver se upp för, och fördelarna. Tycker dialogen med Molly funkar fint och transparent.

Dock har det ibland lett till konflikter gällande skärmtid. Här om veckan hann Molly se ett klipp på avrättningen utav Charlie Kirk. På skolan måste man lämna in sin telefon så vi hade ingen chans att kommunicera innan skadan var skedd. Detta ser jag som oerhört problematiskt med barn på sociala medier.

En förutsättning för att få träda in på sociala medier var att ha en privat profil. Så på det sättet känns hennes närvaro fortfarande kontrollerad och skyddad. // Paula Rosas

Hugo och Paula Rosas äldsta dotter Molly är 12 år och har precis fått ett eget Tiktok-konto.  
Genom familjecentret kan Paula som förälder följa och styra Mollys aktivitet, men tycker att den öppna dialogen dem emellan är viktigast.
Samtidigt erkänner hon att det ibland leder till konflikter om skärmtid och oro över olämpligt innehåll, men en grundregel är därför att kontot måste vara privat, så att närvaron på sociala medier känns trygg och kontrollerad.
Dessvärre går det ju inte att kontrollera att innehållet som barnet tar del av är tryggt, vilket hon blev varse när Molly hann se mordet på Charlie Kirk, så fanns överallt och ingenstans på Tiktok. Det var bland det första jag fick upp när jag gick in på Tiktok direkt efter att han blivit skjuten, och det måste ju vara fruktansvärt för alla, men särskilt ett barn, att se.

Du som har barn i den här åldern, hur ser du på saken?
Bör man inte tillåta exempelvis Tiktok för att se till att barnet inte exponeras för den typen av innehåll eller går det inte att skydda dem från det? Gör man barnet en stort otjänst snarare? Om ”alla” kompisar har det exempelvis?

Monas Universum om svindyra handväskor

Monas Universum skriver om lyxväskor och den allt mer urvattnade känslan av exklusivitet.
Bland annat förfasas hon över prislapparna på begagnade Hermesväskor, men eftersom det inte bara är att knalla in i en butik och införskaffa en – utan du måste verkligen förtjääääna att få köpa den – så kostar nya betydligt mindre än en begagnad.
Det lärde Gertrude Tornvall mig här. 🙂
Mona menar att även om vissa väskor kan vara värda att investera i, så känns det inte lika speciellt när “halva världen springer runt med kopior” – särskilt av klassiker som Chanels svarta modeller.
Samtidigt konstaterar hon att lyxväskor i dag blivit en sorts investering, eftersom många ökar i värde.

Själv har hon dock svårt att se hur en väska någonsin kan vara värd flera hundra tusen, och jag kan inte annat än hålla med. Jag skulle gå runt och vara konstant livrädd. Antingen för att bli rånad eller att lyckas förstöra den, men jag antar att man helförsäkrar en sådan väska?
I kommentarsfältet håller de flesta med Mona, men roligast var ändå den här – Lena Ph Bag edition.

Gröna Lund tänkte använda en “galen patient med bipolär sjukdom” som skräcktema i sitt spökhus

Karaktären var tänkt att vara en del av ”House of even worse nightmares”. Jag fick reda på det i förväg då TVÅ av skådespelarna i ensemblen själva levde med sjukdomen och hörde av sig till mig.

Denna ytterst förlegade bild av mentalpatienter och psykisk sjukdom är en starkt bidragande orsak till att så många väljer att hålla tyst om sina problem. För vem vill berätta om sidor av sig själv som liknas vid farliga monster?

Henrik påminner i sitt inlägg om ett tillfälle för fyra(!) år sedan när han fick Gröna Lund att backa från att använda en “galen patient med bipolär sjukdom” som skräcktema i sitt spökhus. Han berättar att han då gick till pressen och fick nöjesparken att ändra sig. Jag undrar verkligen hur det gick till när man ”brain stormade” fram det här ”temat”.

Personer med bipolär sjukdom inte är farliga, utan vanliga människor – föräldrar, grannar, kollegor – som lever vanliga liv, och för det andra att psykisk ohälsa inte är ett “skräcktema”, utan ett samhällsproblem som påverkar hundratusentals människor.
Henrik kritiserar hur psykiskt sjuka ofta framställs som farliga och oberäkneliga och menar att den typen av bild direkt motverkar arbetet med att minska stigma och rädsla kring att prata öppet om psykisk sjukdom.

Det här är ett sätt som sociala medier används på och som är helt fantastiskt!
Sättet att uppmärksamma, upplysa och utbilda på är – jag säger det igen – fantastiskt.