GabJoss:

Är det inte helt sjukt hur våra hjärnor fungerar? 
När rädslan tar över så tappar man all logik.

När jag bröt ryggen första gången i LA så låg jag på akuten i en sån där uppblåsbar vakuumbår och läkaren skulle sätta en ingång i min handrygg för att kunna ge mig smärtstillande och andra mediciner.
Jag var så ofantligt rädd för nålar att jag försökte få läkaren att ge mig smärtstillande i tablettform istället – bruten rygg och allt.
Det fick jag inte. Däremot fick jag bedövningssalva på handryggen för att jag inte skulle få panik och skada mig ännu mer.
Helt sjukt att det var den lilla nålen i handen som jag fick panik över – inte faktumet att min rygg var av.

Någon mer som känner igen sig i hur det är när fobier tar över?

Ps. Efter alla sjukvårdsbesök och behandlingar med nålar och injektioner har min fobi helt försvunnit och man kan nåla mig precis hur mycket som helst. Lämnade blodprov senast idag utan att lyfta ett ögonbryn. SÅ skönt!