Egentid är det bästa jag vet, och det är en sak som jag har väldigt mycket av och jag känner mig aldrig varken ensam eller självisk utan bara väldigt snäll mot mig själv.
Jag är ju awesome, så givetvis vill jag spendera så mycket tid som möjligt med mig själv, för vem vill inte det liksom? 😉
Jag förstår att det är annorlunda när man har små barn, eller barn generellt och att egentid kan vara lite av en bristvara, men Paula Rosas har skrivit ett blogginlägg på temat – alltså med olika sätt som hon får in egentid i sin vardag utan att den kommer med ett tillhörande dåligt samvete:
– I bilen
– När hon storhandlar
– I duschen
– När hon lagar mat med hörlurar i
– När hon går och lägger sig lite tidigare
– När hon vaknar tidigare än nödvändigt
– När hon tränar
– När de äldre barnen själva vill ha egentid och vara ifred
– När hon planerer mer avancerad egentid som om det vore ett viktigt möte
– Hon påminner sig om att hon inte är barnens enda underhållning, de kan roa sig själva
Det handlar aldrig om att jag vill bort från mina barn. Det handlar om att jag vill orka vara kvar.
Egentid gör mig till en snällare, tryggare och mer tålmodig. Och kanske lär jag mina barn något viktigt på köpet. Att även vuxna har behov, gränser och ett ansvar att ta hand om sig själva. // Paula Rosas
Någon mer som både älskar och prioriterar egentid?
Har du månne några egna tips eller strategier att bidra med?
