Vad får man ha för mål?

Kenza:

ord
Visst känns det som att det här inlägget förtjänar ett väggord?

I Sverige kan vi väl säga att det är lite tabu att prata om pengar – i alla fall ”fel” typ av pengar.
Att vinna på Lotto är en sak – då har du ju liksom fått dem av en slump – men att arbeta hårt eller bara arbeta smart och på så sätt tjäna en jäkla massa pengar är lite mer ”frowned upon”.
Jag antar att det är vår gamla jantelag som spökar igen och därför blev jag så glad av Kenzas inlägg där hon listar sina mål.
Anledningen till jag gillar Kenzas inlägg lite bättre än när exempelvis Blondinbella skriver om pengar är nog för att allting som Bella skriver om handlar på ett eller annat sätt om att tjäna pengar. Kanske gör Kenza det också egentligen men är bättre på att dölja det?
Inte vet jag men på något vis känns Kenza mer som en underdog än vad Bella gör.
Maskrosbarnet Kenza mot innestads-Bella med det pengaklingande efternamnet.

Har hon lurat mig, den där Kenza eller håller ni med mig?

Några av Kenzas mål:

– Pengar. Jag vill säga att jag inte behöver pengar för det anses fult, men jag känner att jag gör det. Jag vill kunna vara fri att göra vad jag vill. Jag har haft mycket pengar och jag har haft inga pengar alls. Pengar underlättar. Om man blir lycklig av det? Jag vet inte. Kanske för stunden.

– Att ha möjligheten att resa och se världen.

– Att vara social och rolig och inte hela tiden tacka nej till saker. Inte känna mig utfryst, även om jag vet att det ofta hänger på mig. Inte vara feg. Inte undvika människor. Inte ställa in planer. Våga svara i telefon. Våga öppna dörren när det plingar.

– Ett jobb jag älskar att gå till och där jag kan utvecklas som person, men att känna att jag inte behöver jobba ihjäl mig. Jag vet dock inte hur jag ska nå vissa av mina mål utan att göra det…

– Barn. Att en dag ha barn, barn som skapats av kärlek mellan mig och mannen i mitt liv, barn som jag älskar mer än allt annat. Jag vill kunna ge mina barn allt och lite till. De får aldrig känna sig oälskade eller åsidosatta som jag gjorde och gör.
No pun intended. 😉

Psykisk ohälsa..

Paula:

Jag fick en kommentar om att åsikter som hävdar att bulimi inte är en psykisk sjukdom inte släpps igenom hos Paula och bestämde mig för att läsa hennes inlägg om ätstörningar.

paula
Så här skriver hjärnfonden om just ätstörningar:

Ätstörningar är en grupp allvarliga psykiatriska sjukdomar som präglas av ihållande problematik med födointaget. Detta är ofta kombinerat med en onormal strävan att gå ner i vikt, samt tankar som upptas av vikt och kroppsform. De mest kända ätstörningarna är Anorexia Nervosa och Bulimia Nervosa, medan de vanligast förekommande är så kallade atypiska ätstörningar.

Att sedan sitta och jämföra olika typer av diagnoser och sjukdomar tycker jag tar bort ifrån Paulas faktiskt väldigt viktiga inlägg.
Man ska inte jämföra äpplen och päron bara för att de ligger i samma fruktskål.
Jag tror att många tjejer – även de som inte haft en ätstörning – oroar sig över hur kroppen kan komma att förändras av en graviditet och att vara så ärlig som Paula faktiskt är här tycker jag är SÅ bra!

Det blir en kontrast till alla de fluffiga mammabloggar som jag ofta petar lite på där allting verkar vara harmoniskt, idylliskt och utan motgångar och även Paulas blogg har granskats rejält på de punkten.

Under graviditeten med Molly var jag stolt över mig själv. Jag var så orolig över hur jag skulle reagera över en viktuppgång och kosthållningen. Att det sjuka skulle komma tillbaka. Det var nog därför som jag bara gav mig f*n på att börja träna direkt efter förlossningen. Nu var jag mamma och ville vara mitt bästa jag och inte välkomna ovanor.

Jag önskar att jag hade vågat erkänna min ätstörning för mig själv innan det hann gå så långt. Jag förminskade det hela tiden och tänkte att det inte var så farligt. För att få hjälp att bryta den onda cirkeln, vad hade jag kunnat tänkas göra?

– Gå till skolsköterskan för att få prata om detta innan jag berättade för familjen

– Hört av mig till BUP eller en ungdomsmottagning.

– Pratat med en vuxen som jag kände förtroende för

– Gått till vårdcentralen

//Paula

 

CamCam goes skvallerpress

Blondinbella:

bukis

Bella var inne och handlade på Soft Goat  – ni vet butiken som fullkomligt gödslat med varor till bloggarna den senaste tiden – och i sann anda så tog hon en bild med grundaren, Stephanie Bergström.
Stephanie…. Bergström…
Ringer det nån klocka?

Detta är nämligen samma Stephanie som var bästa kompis med Prinsessan Madeleine och hette Af Klercker då men som sedan blev tillsammans med prinsessans otrogna ex-fästman Jonas Bergström och tog hans namn när de gifte sig.
Det är fan BFFs som heter duga!
De är inte bara bukisar utan BEST Bukisar!

Jag vet att killar har ”bro-code” men vad har tjejer?
”Hoe-code”?
Det passar ju bra i så fall..
Keep your friends close and your Stephanies enemies closer. madd

GabJossan och jag..

GabJoss:

gab

GabJossan och Fjordingen har precis bokat semester till samma ställe som jag var på med min familj för 25 år sedan – Bahia Feliz på Gran Canaria.

Då var det en hotellstad uppbyggd ute i ingenstans men förhoppningsvis har det hänt lite sedan dess så de slipper sitta helt isolerade på ett strandlöst hotell med ett biljardbord och hemlösa katter.