Har Tomas Kaya tappat det en smula?

En gång i tiden tyckte jag att Tomas Kaya hade en del rimligheter att komma med, men inte längre.
Han har gått från en självutnämnd barnrättskämpe till… tja…han senaste grej som fick mig att höja på ögonbrynen är tudelad.
1. Att han gått från homosexuell till heterosexuell (vilket man så klart får göra)
2. Sättet han svarar följarna som ifrågasätter honom (Är det verkligen gudfruktigt att behandla andra människor på det här viset och tänker han att det är det bästa sättet att ”omvända” människor – att mästra nedvärderande till dem?)

Han har nämligen postat det här inlägget där han kallar sig själv för ett livs levande bevis på att man kan förändras och gå från homosexuell till heterosexuell, och de som kommenterar att han framstår som en smula dömande, får en retur-dömande och verbal spya slängd i ansiktet.

Vad säger ni om sättet han bemöter sina följare på?
Kanske ska vi be för att han omvänder sitt vokabulär en smula?
Ni som räknar er som aktivt troende, vad säger ni? Är det här helt i linje med vad er religion säger, eller har Tomas en del att önska vad gäller sättet ha uttrycker sig på?

Patricia Vide Lindh om varför hon inte visar sina barn

I en serie stories förklarar Patricia Vide Lindh varför hennes barn numera syns betydligt mindre i hennes sociala medier.
Efter flera år av funderingar har hon landat i ett medvetet beslut: barnens liv ska inte längre vara en del av hennes offentliga innehåll, någonting som gå tvärt emot vad många av hennes influencerkollegor gör.

Hennes beslut handlar inte om att hon prioriterar sig själv högre, utan snarare om motsatsen. Om att hon vill värna barnens integritet eftersom klimatet på sociala medier blivit allt tuffare, där följare analyserat allt från hennes barns utseenden till beteenden och rörelser, och till och med spekulerat i diagnoser.
Barnen är fortfarande är hennes fokus i livet, men att hon inte längre vill låta dem vara ett fokus i hennes flöde. Istället vill hon rikta ljuset mot sitt eget liv, sitt jobb och sin egen resa, utan att det för den sakens skull innebär mindre närvaro som mamma.

Patricias budskap är tydligt: hon vill fortsätta vara på sociala medier, men på ett sätt som är hållbart, både för henne själv och för barnen.
Hon är tacksam för de följare som accepterar beslutet och som förstår varför gränser är nödvändiga, samtidigt som hon riktar en känga till dem som lämnar hårda eller spekulativa kommentarer om hennes barn. Hon vill att de ska fundera över varför de känner behovet av att trycka ner andra, och att hon hoppas att de en dag ska må bättre så de inte längre känner sig nödgade att skriva sådana saker.

Ja, det låter väl som ett fullkomligt sunt beslut? Eller?
Jag önskar att fler kunde gå i hennes fotspår, och hur man kan tycka att det är någonting negativt förstår jag inte.

Johanna Bladh bjuder in till julfirande på Elite Hotel

Jag har en fantastisk familj som välkomnar mig med öppna armar men det känns typ VÄRRE att sitta där och bli påmind om allt ”vanligt” julfirande.
För inget är som vanligt i år.

När jag skrev om detta blev jag överröst – ni är sååå många som inte heller har någon att fira med.
Jag kände att jag måste göra något!!!! // Johanna Bladh

Häromdagen postade Johanna Bladh en tårfylld video om hur hon inte kommer fira jul med sin dotter i år och därför inte vill fira jul med resten av sin familj då det skulle påminna henne om avsaknaden av sin dotter.
Istället har hon dragit ihop ett firande på Elite Hotell dit man kan anmäla sig, först till kvarn och hotellet bjuder på trerätters middag.

För mig låter det helt galet att hellre vilja fira med ett gäng främlingar, snarare än med min familj, men så har jag heller inga barn.
Kanske påverkar det på fler vis än jag kan sätta mig in i?
Hur ser du på saken?
Om firandet inte blev precis som du önskat, hade du hellre då inte firat jul alls med din familj?