Det kan låta hårt när jag säger det: för att hjälpa dina barn till en sund relation till kroppen behöver du jobba på din egen.
Men saken är den att även om du tycker att du döljer ditt eget kroppsförakt så är du inte så diskret som du tror. De här sakerna märks. Det finns inget ”Ja men det är ju bara om mig själv jag tänker/säger så här så ingen annan drabbas!”. När du ett kroppshat så kommer andra märka det och(!) det kommer kommuniceras till ditt barn på en rad olika sätt.
Naturligtvis kan man skadereducera. Om du som förälder är diagnostiserad med en ätstörning och får behandling för den tex. Då finns det sätt att prata med barn om det som inte går att dölja på sätt som förhoppningsvis informerar utan att dra med dem.
Men generellt: din syn på din kropp kommer att påverka dina barns syn på sina. Och där är det bara en sak som gäller: så mycket kroppsacceptans som möjligt. Det är den enskilt största sak man kunnat se motverkar att barn själva utvecklar en skadlig relation till kroppen. Och vinsterna? De är massiva.
Även om det gick jävligt fel för många av oss när vi växte upp KAN vi göra annorlunda och bättre för våra små.
Karin ”Kajjan” Andersson är en välkänd kroppspositiv influencer som använder sitt konto som en motpol till bland annat den smalhets och ”heroin chic”-ideal som finns överallt , både på sociala medier och i samhället i stort.
Hon har postat inlägget här ovan där hon listar fem saker som hennes barn slipper, just för att hon är en kroppspositiv förälder:
1. De slipper omges av vuxna som ständigt pratar ner sina egna kroppar.
2. De behöver inte lära sig att vara rädda för mat utifrån indelningar i form av ”dålig” och ”bra”.
3. De slipper all oro kring att deras kroppar bedöms och värderas.
4. De lär sig inte att sådant som träning är till för att justera vikten.
5. De behöver inte undra om de och deras kroppar duger – vare sig nu eller framöver.
Helt ärligt, finns det någon som inte önskar det här för sitt barn?
Vem vill inte att ens barn ska slippa tycka, känna och tänka så här?
Och nej, det här handlar återigen inte om att uppmuntra eller ”promota” fetma eller annat trams.
