Nu i veckan när jag egentligen bara velat/behövt ta det lugnt och vara ledsen så har jag tvingat mig ut på saker. Dels för att vi gör om i lägenheten och allt bokstavligen talas är kaaaaos. Vi har gjort oss av med dom flesta möblerna men ändå är det grejer överallt. Så jag har inte velat vara hemma på grund av det, samt att jag inte velat vara ensam för då vet jag att jag bryter ihop (min sambo stannade kvar i Göteborg efter Summerburst förra helgen). Så jag har tackat ja till exakt allting den här veckan, gått på aaaalla events som varit och trängt mig på alla kompishäng. Egentligen har jag inte orkat men jag har känt att jag ännu mindre orkat vara ledsen, så jag har bara försökt att hålla allt inom mig. Vissa dagar funkar den taktiken, andra dagar håller det inte.

På Instagram har det nog sett ut som om jag levt mitt bästa liv. Just för att jag har tackat ja till allt och varit ”överallt”. Men hela veckan har varit så jobbig och jag är väldigt glad att den snart är över. För igår tog jag mitt pick och pack i lägenheten i Stockholm och satte mig på tåget mot Alingsås. //Moa Mattsson

Jag brukar mest följa influencern Moa Mattsson på Instagram, därför har det här inlägget några veckor på nacken men det gör det inte mindre relevant för det.
Jag som mest följer Moa på Instagram har sett hennes och vännernas bilder och tänkt lite i samma banor, att ”oj så kul de verkar ha, och hur oooorkar de hålla igång så här?” Jag känner mig smått utmattad av att bara ha tagit del av alla uppdateringar från helgens Lollapalooza och då älskar jag ändå musik och spelningar. 🙂

Jag tror att många influencers drar sig för att öppna upp och skriva om sådana här saker för de satt en press på sig själva att vara peppande, inspirerande, snygga, glada och med sammanhängande Instagramflöden. Vad de kanske inte förstår är hur inspirerande det är att läsa att allt inte bara är guld och gröna skogar med paljetter i ansiktet och en drink i motljus för dessa tjejer.
Moas inlägg där jag tagit text ifrån här ovan har 21 kommentarer, vilket är mycket mer än hennes vanliga inlägg brukar ha.
För det är okej att inte vara lyckligast i världen bara för att sommaren är här, det är okej att sakna någon så det gör ont, det är okej att ha ångest trots att solen skiner, och det är okej att bara vilja åka hem till mamma och krypa ner under täcket. Det är okej, och därför vill jag dela det här inlägget med er, trots att det inte är dagsfärskt.

Det är okej att inte vara okej.