Jag antar att allting är relativt?

 Jag är en otroligt stolt kund till Nordea sedan många år tillbaka. Det betyder mycket att ha en bank som tror på en. //Isabella Löwengrip

I Isabellas värld är kanske två år detsamma som ”många år tillbaka” ?
Så beskriver hon nämligen ett av sina möten i Almedalen Casper von Koskull som är VD på Nordea -att hon varit kund i banken i många år tillbaka.

Är detta en Löwengripsk upprundning?
1.5 miljoner unika besökare var egentligen drygt 250 000 och köpesumman på huset 29.5 miljoner var egentligen 26.5 miljoner.
Med det i åtanke så är det väl klart att två år kan rundas upp till ”många år tillbaka” för att passa Isabellas agenda, men för mig är det bara ytterligare ett bevis på Isabellas förmåga att överdriva och slira på sanningen.

Men i det HÄR fallet?
Varför? Varför dög inte sanningen här?
Hur gynnar det Isabella att ljuga om hur länge hon varit kund hos Nordea? Det känns som en så otroligt onödig lögn.
Hade det här varit en isolerad händelse att Isabella överdriver och/eller slirar lite på sanningen så hade jag förmodligen inte ens brytt mig, men eftersom det här bara är en i raden av hundratals liknande situationer så börjar man ju undra om Isabella ens är kapabel att helt hålla sig till sanningen, eller om det är lite av en tvångstanke att göra så här?

Tack för tips!

Facebook, Whatsapp och Instagrams funktioner nere

Problem upplevs av användare över hela världen från onsdagseftermiddagen och pågick fortfarande vid 22-tiden, men USA, Sydamerika, Europa och Japan ska vara särskilt drabbade, enligt Independent

Meddelandeappar som Whatsapp och Messenger har problem med att sända meddelanden, och bildmeddelanden och röstmeddelanden når inte mottagaren, enligt Expressen.

I skrivande stund så kvarstår problemen.
Tror ni de testat att stänga av den och sen sätta på den igen? 😉

En klockren lista på influencande nu och då av Hugo Rosas

Då: togs det suddiga bilder i webbkameran.
Nu: anlitar varje influencer värdig sin titel en egen fotograf för dagens outfit och spontana bilder i rörelse där man inte alls är medveten om kameran.

Då: innebar ett samarbete med ett företag i bästa fall att man fick några hundralappar för besväret men oftast fick man bara en pryl och var nöjd med det. I utbyte fick företaget typ en länk, en bild direkt från hemsidan eller en suddig bild på produkten uppslängd på ett bord. Kreativitet = 0.
Nu: är varje samarbete en konstant strävan efter att överträffa sig själv kreativt. Företagen har koll på vad dom ska mäta och vill ha av influencern och den har full koll på vad som är skäligt betalt efter att alla skatter, arbetsgivaravgifter osv är betalt.

Då: kände man sig ball bara man fick en samarbetsförfrågan!
Nu: tackar man nej till feta samarbeten för att det inte riktigt klaffar med målgrupp/värderingar/tidsperspektiv.

Då: gick man på events bara för att få en goodiebag.
Nu: orkar/hinner man typ aldrig gå på events och goodiebagen lämnar man gärna kvar.

Då: var lyckan gjord när man fick hem ett pressbud, gratis prylar woho!
Nu: tackar man nej när företag frågar om dom får skicka saker – huset svämmar över att prylar sen innan och att skatta på sånt vi inte ens kommer använda lockar typ lika mycket som att hälsa på på barnens förskola under kräksjuketider.

Då: kände man alla värda att känna i den lilla klick som fanns.
Nu: vet jag knappt namnet på hälften av alla dom som är större (och yngre) än mig. Och känner mig som en gubbe när det nalkas event.

Då: gjorde man allt för att provocera och skrev medvetet helt galna grejer.
Nu: gör man allt för att inte dra igång ett drev baserat på typ att man köpt frysta räkor ??

Då: var man beroende av uppmärksamheten, främst från brudarna.
Nu: är enda uppmärksamheten jag behöver den från dom här tjejerna

En helt fantastisk lista, författad av Hugo Rosas. 
Nothing more, nothing less och inte mycket att tillägga förutom på punkten om pressbud som man måste skatta för. Visste ni att företag som skickar ut prylar till människor som inte har egna företag, kan vara skyldiga att betala sociala avgifter mm för mottagaren?
Det – och mycket mer –  lärde jag mig på mitt möte med Skatteverket igår.