Caroline Engvall släpper ny bok

Jag har letat med med ljus och lykta för att försöka hitta det som många av er skrivit om, både i kommentarsfältet och i dms, nämligen att Caroline Engvall använt sitt egna barn för att marknadsföra sina böcker. Jag har gått totalbet på det, så om det är någon där ute som sitter och trycker på något sådant så får ni gärna skicka det till mig. Jag är väldigt nyfiken på att se vad det handlar om. 

Jag kom att tänka på det eftersom jag fick ett pressmeddelande från Carolines bokförlag i morse om att hon släpper en ny bok idag – på Safe Internet Day. 
Boken är ett samarbete mellan förlaget och Stiftelsen Friends och heter ’Alla får vara med, Noelia!’ och handlar om nätmobbning, grupptryck, kompisrelationer och inkludering – någonting man aldrig kan prata för mycket om.
Jag tror det är SÅ viktigt att börja prata om dessa saker i skolan, för till skillnad från när jag var liten och mobbingen stannade i skolan, så sker den 24/7 idag eftersom nästan alla barn och unga har mobiltelefoner där man på eftermiddagar, kvällar, helger och lov kan fortsätta det som startades i skolan.

Du hittar länkar till olika ställen där du kan köpa böckerna här nedan och nej, länkarna är inte annonslänkar:

Adlibris

Läromedia 

Bokus


Det här är inte ett betalt samarbete på något vis utan ett inlägg jag skriver på eget bevåg utifrån ett av alla pressmeddelanden som dagligen ramlar i min inkorg.

Jag postar den här bilden för att vara transparent med er. 

 

Har Viktor Lodin adopterat Chiara?

Click bait for the win!!!

I slutet av det senaste avsnittet av Nicci och Jeanette Hernestigs podd Korten på bordet frågar Jeanette Nicci om Viktor Lodin – Niccis man – har adopterat den dotter hon har tillsammans med Andreas Deak. Nicci svarar inte rakt ut, utan ler mest och ser smått pillemarisk ut – det ni ser i klippet här ovan.
For your information kan jag meddela att det här sägs i slutet av poddavsnittet och inte bara är ”clickbait” utan även en ”cliffhanger” eftersom det inte kommer något svar på frågan.
Men eftersom det nu är bekräftat att Andreas Deak är barnets pappa och att han kommer att få börja träffa henne, framstår det som rätt osannolikt att Viktor redan skulle ha kunnat adoptera henne. En närståendeadoption är nämligen en relativt omfattande process, där biologiska föräldrars rättigheter väger tungt. Den som vill kan läsa mer om hur en sådan adoption går till på Lawline.

I samma poddavsnitt berättar Nicci också att hon och Viktor har köpt hus i Stockholmsområdet och att de för nu kommer ha två gemensamma boenden eftersom han bor och arbetar i Karlstad. 
Andreas Deak bor i Göteborg så det riskerar att bli en del farande fram och tillbaka för alla inblandade.
Ett reklamsamarbete med SJ någon?

Det märks att det är valår

Det märks att det är valår, det är en sak som är väldigt säker.
Politikerna är plötsligt överallt och ingenstans för att ragga potentiella väljare och helt plötsligt dyker de upp i sammanhang där de tidigare lyst med sin frånvaro.
Som från ingenstans blir influencers inbjudna till Sveriges politiska finrum för frågestunder dit deras följare fått skicka in frågor – som Isabella Löwengrips och Michaela Fornis följare i inläggen här ovan.
Jag fattar att influensers tackar ja till inbjudningarna, så det är är inga direkta konstigheter, det är själva valårsengagemanget som får mig att hölja ett halvt ögonbryn.

En av få tillställningar som jag brukar närvara på när jag har möjlighet är Fadimegalan som uppmärksammar hedersrelaterat våld och förtryck, och i år var det fullknökat med politiker som alla gjorde sitt bästa för att bräcka varandra i engagemang och löften. Det är en fråga som är minst lika viktig idag som för 25 år sedan när riksorganisationen – GAPF – ”Glöm aldrig Pela och Fadime” grundades av Sara Mohammad, men det är lite fascinerande hur många fler politiska tungviktare som besöker galan när det är valår, än annars.
Magdalena Andersson är dock en partiledare som närvarar både när det är och inte är valår, medan Ulf Kristersson enbart dök upp i år. Jag gissar att det är en fråga om prioriteringar?

Är det bra att politiker tar hjälp av influencers för att sprida sina politiska budskap eller känns det mest som ögontjäneri? Att det är bättre än när politikerna knackar dörr och berättar för några få, slumpmässigt utvalda personer om vad de kan förvänta sig om man röstar på just dem, kan vi väl vara överens om? Det är ju enbart för att kunna posera på bilder med fingret på ringklockan, eller handen höjd till en knackning vilket jag inte förstår varför det ens sker längre, nu när vi både har internet och sociala medier. Till och med pressutskick som de allra flesta slänger, är bättre än dörrknackning. Ställ dig och skrik på torget – till och med det är bättre.

Vad tycker ni?


Uppdatering 09:10

När jag tidsinställde det här inlägget så hade det bara dykt upp några få inlägg om den här omtalade lunchen på Sagerska huset, men sedan dess har Instagram fullkomligt svämmat över av dem.
Således kommer här en uppdatering av uppdateringarna:

Extra Öppet Spår

Eftersom det tog 20 minuter för varje kommentar att synas under helgen så blev de öppna spåren lite av ett haveri.
Jag har fått önskemål om ett extra sådant idag och tänker att det kanske är fler som uppskattar det.
Och om ni av någon anledning inte uppskattar det så kanske ni kommer uppskatta det här fotot på mig från halloween 1999 som jag hittade i ett fotoalbum hemma hos min bästa vän som jag besökt i helgen? 😉