Isabella Löwengrip beskriver kontrasten mellan veckorna när hon har barnen och när hon inte har dem i det här inlägget.
Under barnveckorna fokuserar hon helhjärtat på att skapa en mysig och strukturerad vardag med matlagning, läxor och kvalitetstid, som att läsa för Sally eller prata länge med Gillis. Hon älskar det, men det innebär att hennes eget arbete ofta skjuts upp till sena kvällar, och hon får kompromissa med egen tid, som att hinna tvätta och torka håret.

Hennes partner Paul brukar bli irriterad och menar att hon borde omprioritera och ibland våga säga nej.
Men för Isabella är stunderna med barnen ovärderliga, även om det ofta leder till att hon får en stressig kväll och inte sätter sig vid datorn för att jobba klart förrän klockan har blivit 22:30.
Hon vill göra varje dag speciell för barnen, eftersom de bara är hos henne varannan vecka. Gärna en pillow spray med lavendel på kudden innan läggdags bland annat.

I kommentarsfältet undrar man vad Isabella pysslar med om dagarna när barnen går i skolan, kan hon inte tvätta håret då?
Isabella svarar att hon jobbar även då men att hon tvingas avbryta vid 15 för barnens aktiviteter.
Isabella har, om jag inte minns fel, nämnt att sonen Gillis faktiskt kan ta sig till fotbollsträningarna på egen hand. Trots det väljer hon ändå att köra honom själv, vilket ofta innebär att hon avbryter arbetet i stan för att hinna hem till middag och läxläsning.
Jag undrar om det kan handla om någonting så enkelt som att Isabella försöker kompensera barnen för att hon ”outsource:ade” deras tidiga år till barnflickor och annan personal?

Vad tror ni?
Och vad tycker ni om meningen där hon beskriver att Paul blir irriterad över sättet på vilket hon prioriterar/curlar barnen?