Ni efterfrågade en del 2 – här kommer den.

Ibland kan användandet av ”-effekten” vara positivt – exempelvis ”Greta Thunberg-effekten” men när jag använder det i min rubrik här så är det snarare tvärt om.
Negativt.
Isabella har ju tagit till sin blogg för att skriva ett ”modigt” inlägg, men jag skulle snarare vilja kalla det ”ett förekommande” eller ”rädda ansiktet-inlägg” eftersom det är gammal skåpmat att Isabella inte gör någonting utan en mycket noga genomtänkt strategi eller agenda, hence excelarket.

Isabella listar ju i sitt inlägg alla misslyckade projekt och helgarderar även för att när som helst ställa in hela sin USA-satsning på samma sätt som hon gjorde i exempelvis Dubai.
Och det är ju fine….om det nu var så att det bara var Isabella som drabbades men hon har ju en märklig förmåga att lyckas dra med sig människor på tåget, ett tåg som skenar vidare långt efter att Isabella själv plötsligt både hoppat av och gått vidare.
Dessa stackars människor alltså, som dragits med i och förtrollats av Isabellas entusiasm med löften om stor framgång. Jag tänker på personalen i Dubai som inte ens fick betalt för sitt utförda arbete, den kvinna som redan flyttat till New York för byråns räkning, för att bo i den lägenhet som Isabella nu sagt upp. (Edit – Jag missförstod hennes inlägg. Hon menade Urban Escape och inte lägenheten. Så den betalar hon tydligen fortfarande för.)
Nordic Tech House som Isabella övergav med ett monsterkontrakt på Urban Escape för hundratusentals kronor varje månad och kunder vars marknadsföring skulle ske via Isabellas kanaler och icke att förglömma – serien Being Bella, vars avhopp hon tillkännagav via sin blogg utan att informera varken produktionsbolag eller annonsörer först.

Jag skulle kunna fortsätta den här listan ganska så mycket längre,  men tänker att ni fattar poängen.
Hur många personer och företag har Isabella lovat guld och gröna skogar till, löften som inte mynnat ut i någonting annat än skogsbrända kalhyggen?
Isabella beter sig som ett bortskämt barn, men istället för att kasta bort leksaker i samma sekund som de inte är roliga längre så är det människor, deras liv och pengar hon är så här respektlöst nonchalant med.

Så vad är nästa grej för Isabella att lägga ner?
Sin stiftelse?
Det kanske är läge redan nu för Marisol att se sig om efter ett nytt jobb, för ”här idag, borta i morgon”…
Att arbeta för Isabella Löwengrip känns ungefär lika tryggt och stabilt som jungfrufärden av regalskeppet Vasa.

Mängden damage control i Isabella Löwengrips inlägg på bloggen är imponerande.
Hon själv kallar det för ”Hennes modigaste inlägg” och jag sitter mest och funderar på hur många rader hon kan vara uppe i nu på sitt excel-dokument.
Som alltid finns det en baktanke med Isabellas inlägg och den här publiceringen är förmodligen lika noga planerad som månlandningen.
Men…
Det var faktiskt en sak som stack ut och som jag reagerade på när jag läste inlägget. Förutom att lägenheten i New York redan är ett minne blott så skriver Isabella även följande:

För ett år sedan fick jag förfrågan från Condé Nast om att lansera Skandinaviska Vogue, vi höll på i månader och kom så nära.//Isabella Löwengrip

Hmm…..Condé Nast? Vogue?
Var har jag hört detta förut?
Ah, nu vet jag…det var ju HÄÄÄÄÄR inne!!!
Den 19 mars i år skrev jag nämligen följande inlägg. 

Condé Nast är förlaget bakom bland annat Vogue och dem har Isabella tydligen träffat i möten, något jag tolkar som att hon kanske ska ge sig in i tidningsbranschen igen.
Är det verkligen en så smart idé?
Isabella, som måste åka privatplan för att hinna hämta kidsen på förskolan?
Var ska hon hinna klämma in en tidning? Under toalettbesöken?
Eller är det kanske ett ypperligt sätt att fylla Vogues sidor med gratisreklam för de egna företagen? //Från mitt inlägg

Var hörde ni det först?
Jupp – Jag hade rätt igen.
BAZINGA!

Jag trodde att jag skulle befinna mig i NYC halva månaderna och ha fullt fokus internationellt. Istället väntar jag på visum, allt tar längre tid men under tiden har jag fått möjlighet till ett enormt förvärv. Jag vet inte än om affären går igenom helt men jag måste göra ett försök i alla fall. Om affären blir av hamnar jag i ett vägskäl i livet om hur jag ska prioritera. //Isabella Löwengrip

Eftersom Isabella Löwengrip är lite av en expert på att hipp som happ lämna projekt hon nyss talat sig alldeles varm om, så kan jag inte låta bli att tolka hennes senaste inlägg som att hon smygbäddar lite för en sorti av sitt New York-projekt.
Ni vet, placera ut lite koner så att hon ostört kan svänga ut i sin berömda vänsterfil och bara gasa förbi och ifrån alla åtaganden, likt det hon gjorde med Nordic Tech House tidigare i år.

Känslan jag får är att, eftersom hon var tvungen att söka visum för att verka i USA och det dragit ut på tiden så var inte det här projektet inte så kul längre. Att hon tröttnat och nu letar efter en godtagbar anledning att lämna projektet för ett nytt, lämpligen benäget i….vad ska vi gissa på?
Göteborg?

Jag kan givetvis ha fel, men min samlade erfarenhet av Isabella och hennes olika projekt landar mig i det här antagandet och av mitt kommentarsfält att döma så är jag inte den enda som tänker i dessa banor.
Visst vore det kul hon överraskade oss med att löpa linan ut för en gångs skull? 😉