Bloggbevakning

Anna Book med handen i syltburken

Oktober 6, 2019, 09:00 93 Kommentarer

Igår skrev jag om Anna Book och hennes inlägg på både blogg och Instagram i vilka hon inte bara hävdade att skolan givit henne namnen på de berörda eleverna utan även att de bjudit in henne till skolan för att ha en fortsatt dialog.
Det skulle nog kunnat vara en riktigt bra idé om det inte var för den lilla detaljer att Anna verkar ljuger som en häst travar.
Jag har själv varit i kontakt med rektorn och bett henne förklara vad som egentligen stämmer i den här historien, och enligt henne stämmer ingenting av det Anna Book påstår. (Läs mer HÄR)

Här skulle den här smått pinsamma historien kunnat få ett slut, men Anna Book är inte klar. Inte på långa vägar…
I sitt kommentarsfält fortsätter hon nämligen hävda att hon visst blivit inbjuden till skolan och att hon har vittnen till det.
På sin blogg försvarar hon sig med näbbar och klor, men skriver samtidigt att det här inte är någonting som berör några utomstående.
Jag förstår att hon känner så nu, med armen nedstucken till armhålan i världens största kakburk. Klart det är pinsamt.
Klart hon inte vill att någon ska veta att hon hittat på alltsammans, men samtidigt är Anna Book den som mjölkat den här situationen till max med blogginlägg och Instagramposter, i vilka hon framställer sig själv som den ödmjuka, bigger person som mjukt vänder blad tillsammans med Karolinska gymnasiet.
Det är nästan bara en avskalad version av ”Kumbaya” som saknas för att Anna Book ska gå i total spinn här.

Så min slutsats blir:
När Anna framställs som en förlåtande och ödmjuk människa så vill hon att hela världen ska känna till det.
När Anna däremot framställs som en lögnare så har INGEN med det här att göra. Ingen har med det att göra, samtidigt som hon fortsätter hävda sin lögn.
På riktigt, inse att slaget är förlorat och att det enda sättet att inte tappa 100% av ansiktet är att göra en rejäl pudel. Säga att hon kanske missförstod, men icke.
Boken ska tydligen löpa linan ut.

Här är för övrigt mailet från skolans rektor om någon nu tvivlade i sanningshalten i mitt tidigare inlägg.

TILLÄGG:
Mitt mail till rektorn efterfrågades, så här kommer det:

Öppet spår

Öppet Spår

Oktober 5, 2019, 20:00 Skriv en kommentar

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… 🙂

Monas Universum

Hand upp, alla tanter!

Oktober 5, 2019, 18:00 96 Kommentarer

Men, jag skulle inte prata om ögonmasken utan om öronproppar. Kärringvarning på det också men hey, I don’t give a fuck för det här m å s t e ni testa. Jag har gått igenom femtioelva varianter och för några månader sedan hittade jag det enda par på marknaden som faktiskt sitter i hela natten. //Monas Universum

Jag är själv känsligare än valfri millenial-snöflinga på nätet när jag sover och kan liksom störas av att någon andas i samma rum som jag när jag ska sova.
Inte för att skryta men jag har förmodligen testat fler olika typer av öronproppar än någon annan människa i hela världen.
Jag sover med huvudet åt sidan så alla proppar som ska in i örongången – likt de Mona rekommenderar – gör svinont efter ett tag och går alltså fetbort.

Men här är mitt tips till er.
Min gåva till er, alla lättväckta satar där ute, som också i desperation övervägt att kväva alla som andas högt med en kudde.
Silikonproppar. Ingenting som ska in i örat, så ingenting som kan göra ont.
Ja, bortsätt från om man som jag lyckas baka in polisongerna i proppen under natten. Det kan göra ont om man inte är med.

Varning för att dina husdjur kan bli aningens besatta av att äta upp dina öronproppar så lämna dem inte framme.
Bara ett tips.
THK lärde sig klättra i bokhyllan på jakt efter en öronpropp, och ni som vet hur han ser ut, förstår vilken prestation värd ett bragdguld det är. 🙂

My Martens

Clickbaita med hackande skiva inne hos My Martens

Oktober 5, 2019, 12:00 103 Kommentarer

Jag är så j*vla van att klara mig själv, att fixa allting själv, att alltid bara lösa allting som uppstår. Jag flyttade hemifrån som 13 åring. Brokig bakgrund, ett h*lvete i bagaget som förföljt mig hela mitt liv??‍♀️ Jag har upplevt saker jag inte önskar min värsta ovän! MEN!

Jag har rest mig, snavat, och rest mig igen. Inte en ENDA gång har jag gett upp. Inte en ENDA gång har jag klagat eller sökt sympati!

Inte en enda gång har jag tillåtit någon eller något att ta bort min grundinställning, dvs, min positiva, drivna och ständigt glada inställning?❤️! Jag har alltid kört mitt race….. ??Skapat de förutsättningar jag förtjänar!

Jag har naturligtvis gjort misstag längsmed vägen, Men även dessa har jag vänt till min fördel, lärt mig utav, utvecklats. Jag har rest mig upp starkare än någonsin! Ödmjuk inför livet, tacksam för saker jag själv tidigare tagit för givet. Hur klychigt det än låter så finns det inga problem om man istället fokuserar på lösningarna! ?// My Martens

”Inte en ENDA gång har jag gett upp. Inte en ENDA gång har jag klagat eller sökt sympati”, säger My på sin blogg och jag håller inte riktigt med.
Är det inte JUST det hon gör med dessa inlägg som publiceras med jämna mellanrum?
Hon måste ju vilja något med dessa utläggningar, annars skulle hon väl inte hålla på att älta dem om och om och om igen?
Texten här ovan – och varianter av den – har jag läst fler gånger än jag kan minnas och varje gång får jag vibbar av både klagomål och sympatisökande, och om det inte är Mys avsikt så borde hon sluta med detta ältande omedelbums.

Sluta med ältandet och clickbaitandet (som också är ständigt återkommande på Mys blogg) för nu verkar det som att till och med läsarna tröttnat.